Visar alla blogginlägg från: januari 2012

Nu väntar vi ivrigt

i vår skola på att en utbildningssatsning med stöd av Språkforskningsinstitutet ska komma till stånd. Vi är många på skolan som i flera år har verkat för att hela skolan ska få fortbildning om hur man kan jobba med språket i alla ämnen, och nu verkar det äntligen bli av!

Jag tror att det på högstadiet kommer handla om den metod som kallas Reading to learn. Vi bibliotekarier jobbar för det mesta entusiastiskt med den skönlitterära läsningen – och visst hjälper den till att utveckla ett gott språk. Men våra elever behöver mycket mer stöd i sin språk­utveckling, och jag hoppas att den här metoden med explicit undervisning i språket i alla skolämnen kan ge oss ett sätt att arbeta som blir framgångsrikt.

Cilla Dalén

Hjulsta skolor

Jag lär mig!

På mitt högstadium har jag sällan elevgrupper ensam, utan för det mesta är läraren med. När jag har bokprat betyder det att SvA/Sv-läraren också får kännedom om de böcker jag visar eleverna. När jag har lektioner om olika källor och informationssökning så får den medföljande läraren också ofta lära sig något nytt. Ibland fyller lärarna i och jag lär mig mer om olika böcker eller informationskällor av dem.

Men det som ger mig mest just nu är att se hur duktiga lärare hanterar elevgrupper. Det är fascinerande att följa hur de kombinerar engagemang för det aktuella lektionsinnehållet med en lagom dos pondus, och på så sätt får eleverna att vara aktiva och fokuserade.

Vi har haft en fortbildningssatsning på skolan med föreläsare som pratat om olika aspekter av ordning och reda. I en avslutning, där de rapporterade vad de sett på olika lektionsbesök, så påpekade de att arbetsro kräver välplanerade lektioner. När läraren är tydlig med vad man ska göra och har ett angeläget innehåll för lektionen så ökar oddsen för att eleverna ska orka fokusera.

Det tyckte jag var bra att höra!

Ibland passar det ju bäst att jag tar en elevgrupp utan att läraren är med, men när eleverna och jag inte brukar ha lektioner tillsammans utan umgås på ett annat sätt i biblioteket, så är det inte alltid så lätt. Och nu känns det mer intressant och fruktbart att fundera över lektionsupplägg och innehåll än att deppa över varför jag inte kan upprätthålla ordning eller vara arg över att vissa elever inte kan sköta sig.

Cilla Dalén

Hjulsta skolor

Hallå – är det någon där?

Så känns det ibland när man skriver på webben.

Är det någon som läser den här bloggen? Jo, det är några – det kan man kolla…

När jag skriver på Facebooksidan till mina elever undrar jag ibland samma sak. Jag ser att sådär hundra nuvarande och tidigare elever gillar sidan, men det är ganska sällan någon av dem vågar trycka på gilla-knappen eller skriva någon kommentar. Ibland kommer de till biblioteket och frågar efter böcker som jag tipsat om på Facebooksidan. Och ibland kommenterar de någon länk.

Just nu gör jag en offensiv. Jag har under jullovet lagt upp en länk varje dag (även julafton, de flesta av våra elever firar inte jul) och nu vill jag att de kommer till användning! Alltså stör jag eleverna lite när de sitter och jobbar vid datorerna och frågar om de har sett länkarna jag lagt upp från Facebook. Om de har Facebook själva kan de logga in och så visar jag vad där finns. Om de inte har det så visar jag hur man hittar sidan utan att vara inloggad.

Jag ber även lärare visa den för eleverna – och det blir säkert av, ifall lärarna ser att det är bra länkar där.

Hittills verkar mattelänkarna vara populärast. Många elever fastnar i Nomp – rekommenderas för innötningsmatematik!

Cilla Dalén Hjulsta skolor