Visar alla blogginlägg från: maj 2013

Sprida information om resurser

av olika slag försöker jag göra.

Stockholms stad betalar för att våra elever ska få tillgång till Nationalencyklopedin online, SLI, Alex författarlexikon, Landguiden, Mediearkivet och en del till som vi inte använder så mycket på just vår skola. Bibliotekarierna på Medioteket sköter om Cirkulationsbiblioteket där vi kan låna klassuppsättningar, och de har en blogg med information om böckerna.

Jag tycker att det hör till mitt jobb att sprida information om dessa och andra resurser till elever och lärare.

Viktiga länkar för våra elever ligger på vår hemsida.

Det är ett ständigt pågående arbete att få eleverna och lärarna att använda de här resurserna. Men trägen vinner och många av våra elever tar nu självmant fram NE:s enkla texter.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Annat småpyssel i skolbiblioteket

kan vara att ladda ner talböcker från Myndigheten för tillgängliga medier.

Alla människor med någon form av funktionsnedsättning som innebär ett läshinder får gratis tillgång till inlästa böcker. På skolor som har ett bibliotek med fungerande låneverksamhet och med bibliotekarier som har koll på upphovsrätten så kan man få tillstånd att själva ladda ner talböcker.

MTM funkar väldigt bra. Nästan all skönlitteratur vi har i skolbiblioteket finns inläst och klart, och även en del av den engelska litteraturen faktiskt.

Eleverna kan leta bland de vanliga böckerna i hyllorna, välja en som de vill läsa och så be mig fixa den som talbok. Jag brukar be eleverna komma tillbaka efter ett par timmar. Det tar en liten stund med själva nedladdningen och sedan ska man föra över boken på lämpligt medium och joxa lite med katalogposter och streckkoder för att allt ska gå schysst till gentemot upphovsrättsinnehavare.

De skönlitterära böckerna brukar jag ladda över på billiga MP3-spelare som eleverna får låna. En del av våra elever har tjusiga smartphones, men de brukar ändå vilja använda skolans MP3-spelare. I en klass där eleverna har varsin dator har jag i stället lagt böckerna på USB-stickor och så har de laddat över böckerna i sitt fulla daisy-format till datorerna.

De läromedel som används på skolan finns aldrig i MTM:s katalog. De måste skolan köpa in från Inläsningstjänst (som är ett kommersiellt företag). Vi brukar köpa CD-skivor med ljudböcker i daisy-format som eleverna får låna.

Vi har också möjlighet att ge eleverna inloggningar så att de själva kan ladda ner sina talböcker från MTM. Men jag har inte gjort det än, har inte haft någon elev som varit intresserad.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Inte så spännande del 2

Alla läromedel som eleverna på vårt högstadium använder lånas i biblioteket. Detta är inlägg nummer 2 om vad jag gör och som inte är så spännande – men viktigt tror jag.

På min skola bestämmer lärarna, i samråd med skolledningen, vilka läromedel som ska köpas in. Christina på expeditionen gör beställningarna och när böckerna kommit hamnar de hos mig i biblioteket. Hjälpsamma elever brukar stämpla böcker, klistra på streckkoder och hjälpa mig att lägga in böckerna i bibliotekskatalogen. Och sedan lånar eleverna böckerna på sina lånekort. Lärarnas exemplar brukar jag plasta in med en stor skylt ”LÄRAREX” på – minskar risken för svinn.

Det här är ett förträffligt system. Bibliotekskatalogen är mycket bättre än enskilda lärare på att hålla ordning på böckerna. Vi sparar definitivt många tusenlappar om året på att göra så här.

Det tar en del av min tid, men å andra sidan så sparar det tid för lärarna. Det är tungt att hantera böckerna, men både elever och vuxna på min skola är mycket hjälpsamma och hugger i när jag säger till.

Det är inte roligt att hålla på med alla läromedelslån. Men innan vi hade det här systemet så blev jag vansinnigt frustrerad över alla böcker som var i omlopp bland eleverna på ett okontrollerat sätt.  Så jag är i alla fall nöjdare nu :-)

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

När man gjort något nytt

är det roligt att berätta om det – speciellt om det gick bra!

Men vad är det som vi gör i biblioteken men som inte är så spännande. Sådant där vardagsarbete som man inte kan eller vill välja bort? Och är det kanske egentligen det som är det viktigaste?

Jag tänker skriva några inlägg om vad jag gör, fastän det inte är ett dugg märkvärdigt eller nydanande. Eftersom det fortfarande finns skolor utan ordentliga bemannade skolbibliotek, så finns det förmodligen också rektorer som tycker att de här sakerna är alldeles onödiga, men jag tycker att de har ett värde.

Jag börjar med att berätta att jag ägnar en hel del tid åt att hålla vårt skolbibliotek öppet!

När det är öppet i biblioteket är det ofta elever där och arbetar. De använder möjligheten att plugga tillsammans med kompisar, de behöver använda datorerna och de vill ofta ha hjälp av mig. Ibland pluggar de till prov eller läxförhör men oftast jobbar de helt enkelt vidare med det de håller på med på lektionerna. Det här med läxhjälp är ju kontroversiellt men våra elever behöver möjligheten att studera någon annanstans än hemma!

På rasterna och eventuella håltimmar är det alltid några som väljer att sitta i biblioteket bara för att koppla av. De kanske läser lite i tidningar, bläddrar i böcker, pratar med mig och med kompisar eller halvsover en stund i en soffa. I biblioteket är det för det mesta rätt lugnt och det tycker en del är skönt.

Ibland skickar lärarna elever till biblioteket på lektioner för att de ska låna någon bok eller sitta och jobba ett tag. Eller för att jag ska hjälpa till med trasslande inloggningar i nätverket.

När jag inte har något annat inbokat och biblioteket är öppet men inga elever är där ägnar jag mig åt diverse praktiska göromål. Det måste vara sådant som går att avbryta om det kommer någon som behöver min hjälp. Det kan handla om att pyssla med böckerna, jobba med hemsidan, förbereda lektioner etcetera.

När biblioteket är stängt blir ofta eleverna rätt besvikna och ibland arga. Jag försöker övertyga dem om att de ska kolla in bibliotekets öppettider och planera sin tid i stället för att bli frustrerade när de står där framför en stängd dörr, men högstadieåldern är nog inte den tid då man är som bäst på det där med framförhållning.

Men jag har även inbokade lektioner, jag har raster emellanåt och jag har möten tillsammans med lärarna. Så även med en heltids bibliotekarie på knappt trehundra högstadieelever så är det tyvärr inte öppet jämt.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Skönlitteratur = SO + Svenska +?

Elever i årskurs 3 skriver recensioner
Elever i årskurs 3 skriver recensioner

 

Under vårterminen har jag haft äran att leda tre läsgrupper med elever i årskurs 3.

I januari mötte jag tjugofem läshungriga nioåringar, som glatt delade med sig av sina läsupplevelser och lästips till mig. Jag förstod snart att djur verkar vara något viktigt och intressant för de flesta i samtliga tre grupper.

Vi mjukstartade med den gripande boken Owen & Mzee: den sanna historien om en fantastisk vänskap mellan en föräldralös flodhästunge och den 130 år gammal jättesköldpaddan Mzee.
Trots några svåruttalade namn på geografiska platser, högläste eleverna ivrigt på. De fina bilduppslagen underlättade både läsningen och läsförståelsen.

När vi hade läst klart boken undrade de flesta elever om vi kan läsa fortsättningen nästa gång. Jag blev tvungen att leverera det sorgliga svaret att det inte finns någon fortsättning. Från eleverna hördes tunga suckande stön, sedan kom alla frågorna om Owen och sköldpaddan.

 –         Men du, vi vill veta hur han har det nu?

–          Lever hans kompis, sköldpaddan?
           Får han kärlek av någon annan om den är död?

–          Överlevde människorna den där jättevågen, vad den nu hette?

–          Vad hette landet där han bor? Jag har nog varit där.

 Eleverna hade så många frågor om flodhästungen och jättesköldpaddan, så vi blev tvungna att leta upp fakta om honom. Som tur var fanns det en karta i grupprummet, och vi kunde märka ut var Kenya ligger. 

I följande bok Apstjärnan av Frida Nilsson, där ett nioårigt barnhemsbarn blir adopterad av en gorilla, gav upphov till frågor om vad är adoption? och finns det barnhem idag?
Förutom att reda ut olika begrepp och lokalisera geografiska platser, har eleverna även skrivit upp alla svåra ord de fastnat på under läsningen. Inte helt lätt för en nioåring att veta vad som menas med ödets ironi” eller vad en pantalong är.

Nu skriver eleverna recensioner på de lästa böckerna . Recensionerna lägger vi in i bloggverktyget i lärresursen Learnify. Nu väntar vi bara på att deras lärare ska läsa och kommentera deras inlägg.

 

Lotta Metcalfe, Bibliotekarie på Mariaskolan