Visar alla blogginlägg från: juli 2013

Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa

har jag hållit på med i ett par veckor. Jag har twittrat käcka citat, diskuterat lite med en kollega på bokcirklar och jag kommer absolut fortsätta att reflektera över den här texten.

Lousie M. Rosenblatt skrev sin bok i mitten på 1930-talet och den är endast delvis uppdaterad sedan dess. Vad jag förstår har boken haft stort inflytande på litteraturvetenskap och pedagogik. Rosenblatt har en stark övertygelse om att litteraturläsning i skolan inte bara har ett egenvärde utan också kan bidra till elevernas utveckling till inkännande och demokratiska människor. Det är litteraturens möjlighet att få läsarna att tränga in i andra människors liv och erfarenheter som hon fördjupar sig i.

I boken talar författaren om två olika sorters läsning: den efferenta  läsningen (ungefär läsning för information, utan känslomässigt engagemang) och den estetiska läsningen (där känslorna är starkt involverade). Men hon ser det inte som två helt skilda läsarter utan ett kontinuum där all läsning innehåller något av båda sorterna. Rosenblatt diskuterar hur läraren kan arbeta för att aktivera eleverna känslomässigt vid litteraturläsning, eftersom man enligt henne måste börja där för att sedan gå vidare till diskussioner om tolkningar och närmare studier av den litterära texten.

Rosenblatt skriver även en hel del om litteraturläsningens betydelse i andra ämnen än modersmålet. ”Litteraturen erbjuder ett genomlevande och inte bara vetande om” skriver hon, och det vet vi ju hur skönlitteratur kan fördjupa förståelsen för andra människor och miljöer.

I boken står en hel del åsikter som kan påverka valet av litteratur – sådan vi läser gemensamt i klasserna och sådan vi i skolbiblioteket rekommenderar eleverna. Jag tolkar det som att Rosenblatt tycker:

  • Texterna får inte vara så svåra att eleverna inte kan engagera sig känslomässigt.
  • Man måste inte hinna med att läsa diverse ”omistliga” klassiker. Det viktigaste är att eleverna lär sig uppskatta läsning – då kommer de att fortsätta läsa efter skolan.
  • Bra böcker bekräftar inte fördomar om andra människor, och bra böcker ger läsarna erfarenheter av att det finns många olika sätt att handskas med livet.

Jag rekommenderar boken och skulle tycka det var hemskt roligt om fler berättar om sina tankar på bokcirklar.se.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Det mångspråkiga biblioteket

har jag också läst nu. Boken är en antologi som innehåller en del information om flerspråkighet, och flera spännande berättelser om hur folkbiblioteken i mångspråkiga områden verkar för att stödja invånarna. Biblioteken arbetar på många olika sätt för att sprida samhällsinformation, stödja flerspråkigheten, hjälpa människor att bli delaktiga i samhället, öka gemenskapen i området etcetera etcetera. Folkbibliotekens personal försöker vara lyhörda för just de behov som finns i området och ständigt ompröva vad de gör efter hur samhället förändras. Klart inspirerande att läsa om detta, även om vi i skolbiblioteken ju har ett mer avgränsat uppdrag, kanske, genom att vår verksamhet i första hand styrs av skollag och läroplan.

Några intressanta saker om flerspråkighet:

  • I västvärlden är officiell enspråkighet vanligast. Men i afrikanska och asiatiska länder är många människor flerspråkiga.
  • Flera undersökningar har visat att tvåspråkiga elever med god färdighet i båda språken får bättre kognitiv utveckling inom vissa områden än enspråkiga elever.
  • Olika språk har olika krångliga skriftspråk, vilket gör att dyslektiker kan klara sig bättre på vissa språk än på andra.

Och en liten bonuslänk från ett kvinno-IT-arbete i Bagarmossen: matbloggen Tagine

Cilla Dalén Hjulsta grundskola