Visar alla blogginlägg från: november 2014

Sammanfatta

I tisdags hade jag en halv studiedag till om läsförståelse, tillsammans med lärarna i f-4.

Vi började med att repetera vad reciprok läsundervisning är genom att titta på introduktionsfilmen om detta från UR. Alla filmerna om de olika strategierna hade vi kollat på första studiedagen.

Sedan fördjupade vi oss i sammanfattande under några timmar. Vilket stöd kan man ge eleverna i form av olika strukturer för att göra en sammanfattning? Jag visade filmen om Berättelseansiktet från Läslyftet, och en av lärarna plockade fram ett arbetsblad från En läsande klass. Båda dessa visar metoder för att få struktur på sammanfattningar av skönlitterära texter.

För att bearbeta ett stoff från en fackbok så finns det många olika sätt att göra grafiska sammanställningar, till exempel tabeller eller tidslinjer. I boken Språkinriktad undervisning av Maaike Hajer och Theun Meestringa finns på sidorna 108-111 flera exempel på mer avancerade scheman att använda när man ska sammanfatta olika processer och liknande.

Det här att byta format på information, till exempel från text till något annat, är bra på flera sätt. Jag har för mig att Pauline Gibbons förordar det i Stärk språket stärk lärandet, som ett sätt att tvinga eleverna att processa informationen till kunskap.Det är också ett moment i CORI, en modell för att använda läsförståelsestrategier kombinerat med grupparbeten. Och vi vet från Biblioteks- och informationsvetenskapen hur viktigt det är med stödstrukturer för att elever verkligen ska bearbeta information de möter vid olika projektarbeten, inte bara kopiera texter genom att till exempel klippa och klistra från nätet.

I den fortbildning som Nationellt centrum för svenska som andraspråk gett lärarna i de högre klasserna på min skola, betonas hela tiden hur viktigt det är att eleverna får vara språkligt aktiva. Att skapa interaktion mellan eleverna gör att de utvecklar sitt språk och får möjlighet att tänka tillsammans om ämnesinnehåll. I filmen om Berättelseansiktet förklaras metoden think-pair-share, som går ut på att ge eleverna en kort stund att tänka själva, sedan en stund för att utbyta tankar med en klasskamrat och så lyfta frågan i hela klassen. I filmen kallas den bordsgranne man pratar med för tankekompis – fint tycker jag.

På studiedagen tittade vi också på Venn-diagram, en metod att sammanfatta och jämföra två texter. Ett sätt att använda det är att jämföra NE:s enkla text med wikimini – och förhoppningsvis sedan bidra till att skriva i wikimini. Vi kollade på texten i wikimini om Afrika och insåg att våra elever definitivt skulle kunna bidra till att göra den bättre.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Bra skolbiblioteksverksamhet kan se väldigt olika ut!

Och det har väl att göra med att det inte finns något tydligt uppdrag för vad vi ska göra. Lärarna har en massa måsten, och skolan i helhet – men vad utav detta som vi bibliotekarier ska ta del av är inte fastslaget någonstans. Vi har vår kännedom om litteratur, informationssökning och källkritik. Och vi har kunskaper om lässtimulans och kanske pedagogik och didaktik runt läsutveckling. I vår utbildning ingår också ett rejält kunskapsområde som nog fattas hos lärarna – nämligen om hur människor interagerar med olika informationssystem och vad som händer när elever blir utsläppta i olika former av uppgifter som innefattar informationssökning och källkritik.

I veckan har jag varit på konferensen Skolbibliotek 2014 anordnad av Teknologiskt institut. Det jag framför allt tar med mig från konferensen är två berättelser om väldigt god skolbiblioteksverksamhet.

Den ena framfördes av Liselott Drejstam från Hjulsbroskolan i Linköping. I Linköping genomförs ett fint arbete på kommunnivå för att utveckla skolbiblioteken, och Liselott är en av deras fokusbibliotekarier. Liselott berättade om hur hon arbetar redan med de yngsta eleverna runt informationssökning och källkritik. Mycket inspirerande, och spännande att höra att Linköping ska försöka titta på resultaten av uppgifter i Nationella prov angående källkritik, och jämföra skolor med en god skolbiblioteksverksamhet med de som ännu kommit igång med sin skolbiblioteksutveckling.

Den andra berättelsen kom från bibliotekarien Karin Nielsen Lundin och rektorn Hans Grimsell från Alléskolan i Åtvidaberg. De beskrev ett skolbibliotek i skolans centrum, där bibliotekarien har ett uppdrag att verka för skolans vision, och utifrån detta en stor frihet att utforma verksamheten så att samarbete och utveckling på skolan främjas. På Alléskolan har det inneburit att det är mycket kulturell verksamhet i skolbiblioteket och att man uppmuntrar elevernas eget skapande.

Mycket spännande båda två!

Jag tänker att bristen på tydliga direktiv från styrdokument om vad vi bibliotekarier ska göra innebär en frihet men även en osäkerhet. På min skola har våra resurser i skolbiblioteksverksamheten krympt och vi måste alltså göra omprioriteringar. Hur kan jag och kollegan Ulrika använda vår tid på bästa sätt?

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Nytänkande projekt

i all ära, men det är fantastiskt bra med återkommande traditioner som bara fungerar – utan att man behöver skriva ansökningar, formulera tjusiga mål eller utvärdera.

Läsning pågår genomförs i Stockholm varje år. Alla årskurs åtta-klasser kan få besök av en författare under höstterminen och alla femmor under vårterminen. Cirkulationsbiblioteket servar med böcker att läsa innan, och besöket subventioneras centralt så det blir en klart överkomlig kostnad för skolan.

Visst borde flera kulturupplevelser vara så lättillgängliga för skolan!

Idag har vi haft Mats Berggren på besök hos de ”vanliga” åttorna, och Annelie Drewsen har hälsat på hos en av våra förberedelseklasser. Mycket lyckade besök båda två – tack för det Annelie och Mats, men också kloka beslutsfattare som ser till att detta kan ske varje år.

Onsdag kväll

Spring AminaCilla Dalén, Hjulsta grundskola

Sorgligt!

Idag har jag talat med en som undervisar på lärarutbildningen för f-6-lärare. Tre veckor ägnar sig studenterna åt barnlitteratur.

Tre veckor!

Och ta med i beaktande att många av studenterna har läst väldigt lite själva innan.

Samtidigt talar läsforskare om hur viktigt det är att lärare själva är eftertänksamma och reflekterande läsare.

Läge att göra något åt lärarutbildningen?

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Femmorna ska göra en bok

om Stockholms medeltid. Det sker inom KUL1415 och därför kommer det sluta med en riktig tryckt bok i många exemplar, och läraren Roberta Johansson får också möjlighet att samarbeta med författaren Annelie Drewsen. Härligt!

Klassen ska skriva en gemensam faktatext och individuella fiktiva berättelser utifrån ett studiebesök de gjort i Gamla Stan. Boken kommer också innehålla elevernas fotografier från Gamla Stan – de ska skapa sina texter med inspiration från de miljöer eller detaljer de fotograferat.

Idag hade klassen besök av Annelie. Hon var också med när klassen var i Gamla Stan i förra veckan och nu fick de höra lite mer om henne och hennes böcker.

Men huvudsyftet med besöket var att Annelie skulle hjälpa eleverna med inspiration och tips inför deras skrivande.

Eleverna ska skriva en skönlitterär text som tilldrar sig på medeltiden, med anknytning till de medeltida miljöer eller detaljer de fotograferat i Gamla Stan. Annelie lät eleverna titta på en bild som hon tagit, och eleverna fick säga olika ord som beskrev vad de såg på bilden. Sedan funderade de på vilka av dessa ord som skulle kunna bli en bra berättelse. De skrev tillsammans

Himlen var vit som aska. Ett svagt ljus syntes bakom gallret. Där inne satt…

Annelie 2och det blev förstås en perfekt början för eleverna att fortsätta på. Annelie lät eleverna skriva individuellt en stund, medan hon gick runt läste, frågade och tipsade.

Efter den skrivövningen gav hon eleverna ett Recept på en spännande berättelse. Och eleverna fick också titta på Elin Lucassis dramaturgival.

Annelie kommer träffa klassen fler gånger och stötta och inspirera dem i skrivprocessen. Arbetet med boken kommer pågå fram till jul, och förutom klassens lärare Roberta som undervisar i SO så är även SvA/Sv-läraren Kristina Eriksson inblandad genom att undervisa om berättande text enligt genrepedagogik och läraren Tina Widell som kommer sköta allt som har med bild att göra.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Annelie 1

Det är så mycket svåra ord

säger en av killarna som läser Bronsdolken – den utstötte i min bokcirkel. Hittills har vi läst allt tillsammans och det går långsamt fram i boken. Dels för att det är svårt, vi måste stanna upp och sammanfatta och förklara svåra ord väldigt mycket. Dels för att killarna är väldigt pratsamma – vi har till exempel diskuterat religion en hel del. För de flesta elever på vår skola är religiositet självklart, och de är mycket sugna på att höra hur jag tänker. Här i början av boken berättar Paver en hel del om döden, själavandring och ceremonier. Och oroliga själar till döda som inte fått någon riktig begravning leder också till samtal om spöken…

Men jag försöker hålla diskussionen ganska snävt runt texten – vi måste ju liksom komma någon vart!

Idag läste vi ut det andra kapitlet och det slutade:

Borta i hörnet öppnade den döde slaven ögonen och stirrade på honom!

- Läs mer!

Ja, fast vi egentligen inte hade tid så fick vi lov att läsa några meningar in i nästa kapitel också. Och sedan var det några ganska uppskrämda sjuor som gav sig ut i höstmörkret för att gå hemåt!

Bronsdolken

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Bronsdolken av Michelle Paver

tyckte jag hemskt mycket om att läsa. Ett härligt äventyr som tilldrar sig vid Medelhavet under bronsåldern och med både en pojke och en flicka som centrala gestalter. Bronsdolken är en serie böcker och just nu finns de tre första delarna på svenska.

Den här terminen experimenterar jag lite med bokcirklar på högstadieelevernas fritid. Jag har tidigare skrivit något om en bokcirkel med åttor och nior, men nu har jag en till på gång. Jag har fått med mig fyra killar i sjuan för att läsa  Den utstötte, första delen i serien Bronsdolken. Vi har träffats två gånger och jag prövar mig fram lite hur vi kan göra.

Det jag framför allt vill är att eleverna ska få en läsupplevelse. Men jag hoppas förstås också att boksamtalen ska kunna bidra till att deras läsning utvecklas. Deras Sv/SvA-lärare Cecilia Pertlwieser har börjat introducera lässtrategier för eleverna, så dem tar jag med mig in i vår läsning. Men eftersom klassen inte har hunnit så långt i det gemensamma arbetet med lässtrategier än, så jag kan behöva använda de olika delarna i reciprok läsundervisning (läs gärna Josefin Nilssons pdf om RT).

Den första gången vi träffades hade jag tänkt att vi skulle hålla på mycket med frågor. Paver inleder boken med att kasta oss läsare rakt in i en actionfylld verklighet som vi inte vet så mycket om.

Pilen hade svart skaft och styrfjädrarna var gjorda av kråkfjädrar, men pilspetsen kunde Hylas inte se, eftersom den satt begravd i hans arm.

Sedan introduceras både namn och olika företeelser i rasande fart, men Paver väntar med att ge oss förklaringar till dessa. Hon vill förstås att vi ska bli nyfikna och vilja läsa vidare för att förstå hur allt hänger ihop. I mitt huvud dyker det upp väldigt många frågor redan på första sidan.

Det finns flera anledningar till att lyfta fram det här med elevernas frågor runt texten. En är att det är en viktig lässtrategi (i En Läsande Klass förklaras strategin så här för eleverna). Elever ska inte i första hand svara på lärares frågor, utan öva sig att formulera och diskutera egna frågeställningar . En annan anledning är att eleverna inte bara ska läsa på om de inte förstår – vi ska försöka svara på frågorna tillsammans genom att undersöka texten. Och så det där med att författaren ibland med mening gör att vi inte förstår. Det behöver eleverna känna till, så att inte deras svajiga lässjälvförtroende får sig en törn av något som bara är ett berättarknep.

Så, efter att ha bjudit på kex och saft satte jag igång att högläsa Bronsdolken från start. Efter de första styckena stannade jag upp och förebildade (modellade) vilka frågor som jag fick av texten. Sedan läste vi vidare och killarna fick presentera sina frågor. Vi läste ett par sidor på detta sätt, men det gick så där. Eleverna var rätt okoncentrerade och måttligt engagerade.

Så jag övergick till att bara läsa högt med stor inlevelse. Och då gick grabbarna ner i varv, lyssnade och föreföll njuta. Högläsning…det funkar nästan alltid bra. Men eftersom jag var osäker på om alla verkligen förstått så avslutade vi genom att sammanfatta. Första kapitlet är så otroligt spännande, och när vi slutade på sidan 7 hängde Hylas i en gren, med en dödad kompis i ett träd i närheten och en mordisk soldat precis ovanför!

Vi bestämde att eleverna inte skulle ta hem böckerna och läsa vidare. Jag kände mig ju osäker på om det var för svårt, och ville hellre att vi fortsatte en bit till gemensamt. Lärdomen av denna första träff blev för mig att jag ska läsa mycket högt, och låta sammanhanget komma, innan vi jobbar med förståelsen.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

MIK + Cirkelmodellen

Cirkelmodellen är ett sätt att undervisa om texter som stödjer elevernas skrivutveckling, men även läsförståelse. Den är utmärkt för elever med annat modersmål, men bra för alla. Modellen finns beskriven på många ställen, men enkelt och tydligt är det på sidorna 11-12 i Anna Kayas och Monica Lindvalls text till Läslyftet. Cirkelmodellen hör hemma inom genrepedagogiken och har den vettiga grundtanken att det som vi vill att eleverna ska kunna göra måste vi också undervisa om. 

Självklart? Nja, det är väl det som diskuteras idag angående den bristande läsförståelsen – att vi inte undervisat ordentligt. Och hur är det med Medie- och InformationsKunnighet? Hur ofta kastas eleverna in i olika uppgifter där de ska söka, välja och bearbeta information eller vara källkritiska utan att vi gett dem möjlighet att lära sig det tillsammans?

Häromdagen funderade jag över hur lässtrategier kan ha betydelse för MIK. Nu tänkte jag testa och se om jag kan krydda cirkelmodellen med lite MIK-kunskaper. Anledningen är att jag tror att genrepedagogiken är viktig, men jag är rädd att vi glömmer bort det där med MIK om vi inte tänker oss för.

I cirkelmodellens första fas handlar det om att bygga upp elevernas förkunskaper inom det ämne man ska behandla. Här tror jag att klassen bland annat kommer att läsa olika texter ur böcker eller tidningar, kolla på saker på webben, kanske se någon film från Youtube och samtala om innehållet. Jag föreslår att läraren här förebildar (modellar) hur hen söker fram materialet, tänker högt om sökmetoder, relevansbedömningar och källkritiska aspekter. Tala också tydligt om alla texter (i vid bemärkelse) på ett sådant sätt att det tydligt framgår att alla har en avsändare som vill något med sin text och har valt att gestalta sitt budskap så som vi ser det. Här passar det också bra att visa eleverna hur man kan hålla ordning på det material man använt genom att göra en källförteckning (kan förstås vara väldigt enkel om det är yngre elever).

I andra fasen går man in på djupet i en modelltext, en text som är väl skriven för att fylla syftet med den aktuella genren. Jag föreslår att man även här är noga med att framhålla författaren som en aktiv person som valt att lyfta fram just detta innehåll på just detta sätt.

I den tredje fasen skriver elever och lärare tillsammans en text. Läraren leder ett samtal medan texten växer fram, om innehåll och form. Här föreslår jag att man använder källförteckningen från fas ett för att enkelt kunna återkomma till det man jobbade med då och kolla faktauppgifter. Den text som elever och lärare skriver tillsammans som modelltext tycker jag sedan ska publiceras på något lämpligt sätt. Kanske passar den i wikimini, om det är yngre elever, eller på en blogg? Eller i skolbiblioteket i pappersform? Ofta vill man ha bilder till texter och då är det guldläge att diskutera bilders funktion men också upphovsrätt och Creative Commons.

I fas fyra ska eleverna skriva egna texter, gärna i par så de får stöd av varandra. De får använda den gemensamma texten som förebild, och jag föreslår att även de andra delarna av det som klassen gjort gemensamt nu kan befästas genom att eleverna arbetar en gång till med informationssökning, relevansbedömning, källkritik, källförteckning, creative commons och publicering. Fast förstås med tillräckligt stöd genom styrning av läraren.

En kritik mot cirkelmodellen är att den tar tid. Och med de extra aspekterna jag lagt till blir det förstås ännu mer tidskrävande. Men – det eleverna ska lära sig måste vi som sagt undervisa om. Och det här var ett förslag till hur man kan tänka.

Apropå undervisa om informationssökning. Känner ni till den utmärkta termen samtalsgoogla? Om inte, läs vad Filippa Mannerheim skriver.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola