Visar alla blogginlägg från: maj 2015

Världens ALMA

För andra året i rad har vi på Hjulsta grundskola genomfört ett arbete runt Astrid Lindgren Memorial Award tillsammans på hela skolan. Vi har använt fina böcker av ALMA-pristagare för att läsa och diskutera litteratur och eleverna har inspirerats av bilder och berättelser att skapa egna verk. I år har några klasser också läst om Sydafrika och PRAESA – den läsfrämjande organisationen som är årets pristagare. Mycket av arbetet är dokumenterat på Världens ALMA.

I förra veckan hade vi vår avslutningsfest med utställningar och prisutdelningar i vår egen tävling Hjulstas ALMA.

Nästa vecka kommer en del av elevernas arbeten ställas ut i Kungsträdgården under KUL1415-dagarna. Jag kommer vara där onsdag och torsdag – kom gärna och hälsa på!

Kungsan

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Nu vet vi nästan

om astronauterna sov på nätterna när de åkte till månen eller inte…

Det var en knepig fråga som ett par av eleverna ställde när vi övade lässtrategin ”Att ställa frågor till texten”. Vi har verkligen fått köra kopplingar mellan det vi läst i olika texter och tänka själva. Om ni är nyfikna kan jag tala om att vi fått uppgifter om att de ”vilade”, vi har tittat på en sovsäck som gick att spänna fast i rymdfarkosten och vi har läst om hur Apollo 11 styrdes av en dator ibland och att jordens dragningskraft drog den tillbaka till jorden. Så – det verkar troligt att de sov, och kanske kunde till och med sova samtidigt för att rymdfarkosten skötte sig själv.

Idag var sista gången jag ägnade mig åt rymden tillsammans med tvåorna. Eleverna satt i par och tittade tillsammans i Universumboken av Marie Rådbo. De kunde utan problem leta upp ”månfärd” i registret och ta sig till rätt sida och sedan tittade vi tillsammans på bilderna. Anledningen till att jag ville pröva att tala om bilder var att jag nyligen läst Se texten! Multimodala texter i ämnesdidaktiskt arbete av Kristina Danielsson & Staffan Selander och förstått att det inte alls är självklart att bilder stöder läsandet. Man måste jobba även med bildförståelsen tillsammans.

Jag började med att tänka högt om en bild: jag sa att jag trodde att det var ett fotografi, var jag gissade att den var fotograferad och varför, vad jag såg på bilden och varför jag trodde att författaren valt att använda den bilden i sin bok. Sedan lät jag eleverna i par diskutera ett par minuter om en annan ganska enkel bild, och ta upp just det där med fotografi/tecknad, vad föreställer den och varför tror man att den är med i boken. Eleverna samtalade och vi lyfte det sedan i hela gruppen.

Efter det tog vi en betydligt mer komplicerad bild, den var en illustration till hur olika ”steg” (här fick vi vara ”detektiver” också – steg, är det någon som går…?) ramlade bort från raketen på vägen till månen. Det var flera olika delar i bilden, text här och där och dessutom en bild insprängd i bilden. Eleverna pratade även här först tillsammans två och två innan vi lyfte frågorna i hela klassen. Jag tror de flesta förstod vilken bildens funktion var och vad den visade.

Det här att först tydligt förebilda (modella, modellera), sedan låta eleverna jobba i par och till sist diskutera tillsammans är verkligen bra! Jag har nu använt den arbetsgången i så många sammanhang med olika grupper det senaste året och nästan varje gång sett hur eleverna varit mycket aktiva. De använder sitt språk och de brottas med innehållet tillsammans, mycket bra. I någon klass där eleverna inte har varit vana vid detta arbetssätt har några elever blivit helt lamslagna när de tvingats samtala flicka-pojke. Men, det ser jag som att de behöver öva – inte som att det är fel på metoden.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Det här med att läsa mycket

är det bra? Och kanske till och med viktigt? Även om man bara forsar igenom böcker och inte tänker så djupt på det man läst?

De senaste åren har vi talat mycket om läsförståelsen, och det är förstås helt riktigt. Vi ska läsa tillsammans och samtala om böcker och läsning för att eleverna ska bli goda läsare.

Men jag uppfattar det som om det nästan ansetts fult att locka till bokslukande och läsning, om man inte bearbetar texterna tillsammans.

Den senaste veckan har jag varit med i två mycket intressanta diskussioner i sociala medier. En på Twitter och en i Forum för specialpedagoger på Facebook. I båda diskussionerna var jag den som frågade och lyssnade och lärde mig.

Jag har nyligen förstått att våra elever inte bara har problem med läsförståelse, utan att många långt upp i åldrarna även har svårt att avkoda långa ord. Jag har inga riktiga siffror på detta, men kloka människor har påtalat det. Och då börjar jag förstås undra om det där med att läsa mycket kanske är viktigare än jag trott?

Här kommer en liten sammanfattning av vad jag tycker att jag lärt mig, men det är inte säkert att det är rätt – kommentera gärna och hjälp mig att förstå bättre:

Det är viktigt att läsa mycket – också! De första skolåren hävdar flera lärare att det inte räcker med tiden i skolan, man måste ge eleverna läsläxor och försöka få föräldrarna att hjälpa till. Läraren ska följa upp läsläxorna i skolan. Man kan växla mellan att fokusera läsförståelse och läsflyt när man jobbar med nybörjare.

Efter att eleverna knäckt koden gör den fortsatta läsningen bland annat att de får ordbilder i huvudet, vilket snabbar på läsningen. Läsflyt och läsförståelse hänger också ihop. Med ett snabbare flyt är det lättare att förstå, och förstår man är det lättare att läsa snabbt.

Läsflytet behöver utvecklas och underhållas hela tiden. När elever blivit lite äldre och vill läsa längre texter kan de elever som fortfarande har svårt att avkoda tillräckligt bra ha glädje av inlästa böcker. För att träna avkodningen bör de då även följa med i den tryckta texten. Specialpedagogerna har även tillgång till olika träningsmetoder som vissa elever kan behöva för att få fart på sin läsning.

Jag försökte i mitt frågande fokusera det som gäller elever utan dyslexi, även om jag förstår att det är svårt att dra skarpa gränser. Jag tror (och nu är det verkligen TROR) att jag kan sammanfatta specialpedagogernas diskussion med att alla elever kan bli duktigare av träning, men att för vissa är den mödan så stor i förhållande till de framsteg man gör att man kanske inte ska lägga så mycket tid på det. Och alla som har svårt med avkodningen i högre åldrar behöver kompensatoriska hjälpmedel för studierna, det går inte att lära sig ämneskunskaper och lästräna samtidigt.

En möjlig fråga som jag inte ställt är hur stor betydelse det har för avkodningen att man inte varit så länge i Sverige. Det borde ju kunna göra skillnad om man läst med andra bokstäver sina första skolår? På twitter fick jag i alla fall specifika råd på hur man kan jobba med läsflytet för nyanlända.

MEN ALLA BEHÖVER LÄSA MYCKET!

Så, vad vi fokuserar och lägger tid på i skolbiblioteken är ju olika beroende på behoven på skolan och hur mycket tid vi har. Men kanske är det så, att i takt med att lärarna tar ett fast grepp om undervisningen i läsförståelse och samtalen om den gemensamt lästa litteraturen, så måste vi bibliotekarier jobba mer med läslust och kravlöst slukande för att få eleverna att läsa tillräckligt mycket på sin fritid?

Tack alla kloka specialpedagoger i forumet på Facebook, och Marie Trapp @MarieTrapp1 och Sara Persson @frksarapersson på Twitter.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola