Visar alla blogginlägg från: december 2017

God jul och läs en tråkig bok!

Gamla böcker

Eller kanske en dåligt skriven? Eller väldigt komplicerad?

I vart fall – läs någonting som tar emot att läsa!

I artikeln Years later, comprehension strategies still at work av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman (publicerad 2013 i The Reading Teacher) talar de om vad det är som gör att undervisning i lässtrategier blir något som starkt utvecklar eleverna läsförmåga och lärande i stort. Det varnar för en mekanisk användning av strategier, där lässtrategierna blir målet i stället för medlet till ett engagemang i texter och texternas innehåll.

I inledningen till artikeln beskriver de hur lärarnas eget läsande och funderande över sin läsning är själva grunden till en god undervisning i läsförståelse. Vi vuxna storläsare behöver fundera över hur vi använder olika strategier och på vilket sätt de gör nytta.

I skolan måste eleverna ofta läsa texter som de inte väljer själva. Texterna kan vara svåra att förstå, de kan handla om något som eleven inte är intresserad av eller de kan vara skrivna på ett sätt som eleven inte tycker om. Men ändå måste engagemanget till för att göra läsningen till en lärande aktivitet.

Det där måste vi vuxna också utsätta oss för. Och vi måste fundera över vilka strategier vi använder för att ändå få läsningen att bli av och bli meningsfull. För min del kan en vetenskaplig text på engelska, en roman som jag inte är särskilt nyfiken på eller kanske en inte så originell barnbok göra att jag inte läser alls eller läser oengagerat. Den vetenskapliga texten behöver jag angripa med hjälp av vissa strategier och romanen eller barnboken med hjälp av andra. Vad händer med min läsning?

För att få verklig kunskap om lässtrategierna måste jag alltså utmana mig själv som läsare och då reflektera över hur jag gör. Att bara läsa sådant som känns lustfyllt och enkelt räcker inte.

Så, jag unnar er alla en underbar jul med härlig läsning men hoppas också att ni under lovet hinner läsa något som gör att ni måste utmana er läsförmåga!

Skolbibliotekarierna 2018

Skolbibliotekarierna dec 2017

I februrari 2017 startades stafettkontot Skolbibliotekarierna. Sedan dess har en skolbibliotekarie varje vecka berättat om sitt arbete genom att lägga ut bilder och skriva på Instagram. Inläggen har också gått ut på Twitter och Facebook. Det har varit väldigt roligt att följa olika verksamheter runt om i landet.

Jag och Lena Moser, på Gärdesskolorna, som administrerar kontot har bestämt att vi fortsätter åtminstone i vår också. Så härmed uppmanas alla som är intresserade av skolan och skolbibliotekets möjligheter att följa kontot och hjälpa till att sprida det!

Om du själv är skolbibliotekarie och vill skriva upp dig för att medverka kan du klicka här!

Informationssökning och källkritik med treorna

Våra lärare i årskurs 3 har just, ivrigt påhejade av mig, dragit igång ett större arbete runt läsning av faktatexter. De utgår från Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter och vi kommer avsluta arbetet med ett författarbesök före påsk. Faktatexter används ju förstås hela tiden i skolarbetet så lärarna kommer att kunna baka ihop detta med den ordinarie undervisningen. Jag ska hänga med i det hela framför allt genom försöka integrera informationssökning och källkritik. Årskurs tre har i år fått egna Ipads, vår skola är i uppstarten till en 1-1-satsning och det här är enda årskursen i f-6 som fått egna Ipads än så länge.

Hur vet du det

För en dryg vecka sedan hade jag en lektion med dem om hur Internet funkar. Vi följde samma upplägg som jag använt flera gånger förut, men jag fick mycket sämre respons än vanligt. Jag vet inte om eleverna var trötta eller om det var jag som inte var lika tydlig som vanligt? I alla fall bestämde jag att fortsätta på något annat sätt.

Idag hade vi lektion två och inför den kollade jag lite på UR:s serie Hur vet du det? Jag bestämde mig för att använda de två första avsnitten, även om jag har en del invändningar mot det som sägs i dem. De är roliga och jag tycker att de funkar för att tala om begreppen källa och källkritik. Så här gjorde vi idag:

  • Vi satt i en ring på golvet och gjorde viskleken. Pratade lite om den.
  • Bildgoogling på Active boarden och ordet källa. Samtal om vattenkällor. Jämförde med källare.
  • Samtal om vad en källa till information kan vara. Exempel med folk, saker och alla faktatexter de redan börjat prata om i klassen. Prat om journalister och att de måste hitta bra källor.
  • Vi tittade på avsnitt 1.
  • Samtal om första- och andrahandskällor, källkritik, de fem superfrågorna – allt med anknytning till elevernas vardag och påhittade exempel som vi förstod.
  • Eleverna tog sina Ipads och fick söka information om ett djur. Vi vuxna gick runt och tittade och samtalade lite med eleverna, men vi gjorde inte så stor sak av källkritiken då.
  • Vi tittade på avsnitt 2.

Och sedan var lektionen slut. Jag tror eleverna fick en god uppfattning om vad en källa är och en viss förståelse av att man bör fundera runt källan. Nu är det snart jullov och vi kommer inte hinna göra något mer runt detta före jul. Vi får se hur fortsättningen blir sedan.

Varför är jag inte odelat positiv till serien? Tja, dels tycker jag att det var lite konstiga råd runt hur man kan göra en Google-sökning. Jag brukar försöka förklara hur Googles sökmotor funkar, här sa de i stället bara några praktiska råd som kanske kan vara bra men även mest förvirrar. Men det får jag väl göra själv sedan i stället. Jag tyckte också att deras förklaringar av de fem ”superfrågorna HUR, NÄR, VAD, VARFÖR och VEM” inte var särskilt tydliga. Filmerna visade att man ska fundera runt upphovsman och syfte, men egentligen förvirrade kanske frågeorden mer än de klargjorde.

En omläsning – eller flera

December månads uppdrag i den roliga Facebook-gruppen Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 är att En omläsning. Det passar mig utmärkt, jag gillar att läsa om böcker.

Jag är en bokslukare och läser ofta rätt oreflekterat. Omläsning för mig blir en möjlighet att uppmärksamma en massa saker jag missat vid första läsningen. Till exempel alla detaljer som leder fram till slutet, de hittar jag när jag vet vilket slutet är. Eller leta efter slutet på något som inte är bokens huvudtema: jag har flera gånger läst om Harry Potter-böckerna med den uttalade ambitionen att lägga märke till vad det egentligen blir av Hermiones kamp för husalfernas rättigheter. Fast… hittills har jag alltid tappat bort det på vägen när jag blivit uppslukad av händelserna. En del bokvärldar tycker jag så mycket om att vara i, då är det roligt att läsa om böcker för att få hälsa på igen.

Men det här handlade om min egen läsning, hemma, för mig själv.

Det finns förstås en massa böcker jag återkommer till i skolbiblioteket. Jag tänkte nämna några av dem och varför. Det här är böcker som jag läser tillsammans med eleverna, inte sådana som jag bara bokpratar om. Därför blir det bilderböcker, ganska korta, som jag hinner läsa på en bibliotekslektion:

9789172994003Sagan om pannkakan – för att det är så roligt med upprepningarna som bara blir längre och längre. Eleverna brukar hjälpa till.

till-vildingarnas-landTill vildingarnas land – för att den är underbar, av en ALMA-pristagare och för att jag fått en vana att använda den när jag introducerar lässtrategin Spågumman.

5047264_1Följa John – för att den gottar sig i en massa ord, är spännande och rolig och för att eleverna får känna sig smarta när de kollar bilderna.

anden-doden-och-tulpanenAnden, döden och tulpanen – för att vi blir alldeles tagna av den, både elever och lärare. Och så är den av en ALMA-pristagare.

239b98e3-ca59-49a0-b897-06ee32bb228fFru Sunesson kör så det ryker – för att den är så rolig och knäpp.

29698176_O_1Mamma Medusa – för att jag blir så imponerad över hur kloka våra elever är. Och för att den är av en ALMA-pristagare.

Nä, nu slutar jag att skriva. Det finns SÅ många bra och lagom långa bilderböcker som jag läser för eleverna. Mina bibliotekslektioner är ungefär 40 minuter långa och under den tiden ska eleverna hinna välja och låna böcker också. Så, det blir inte så lång tid för samtal om boken. Oftast lånar läraren med boken till klassrummet sedan, ibland passar det att jobba vidare med den, eller så får den i alla fall finnas tillgänglig om eleverna vill bläddra och läsa mer i den på egen hand.

Här kan ni för övrigt läsa om när läraren Ulla Sporrner berättar om sina omläsningar av Astrid Lindgrens bilderböcker tillsammans med sina lågstadieelever.