Momo och källkritiken

Jag har hört elever ur årskurs tre prata om Momo, och när jag läste Jack Werners text förstod jag vad det handlade om. Jag frågade lärarna om jag fick ha en lektion med vardera gruppen om detta och nu är de genomförda.

Jag ville med min lektion få eleverna att tänka på att allt som finns på Internet är skapat av människor och så ville jag få dem att inte vara så rädda. Så här gjorde jag:

Vi samlades i en ring på mattan nedanför tavlan där man kan projicera bilder. På mattan la jag en smartphone, en Ipad och en dator. Eleverna fick berätta vad de såg. Jag tog ett foto med Ipaden, vi tittade tillsammans på det och så frågade jag eleverna om vi kunde se fotot i datorn som var uppkopplad mot projektorn? Några elever i varje grupp visste genast att det inte gick. Vi pratade om hur man skulle kunna göra för att få bilden från Ipaden in i datorn och efter några andra tekniska förslag så gick vi in på Internet. Vi pratade om orden net och web och jag förklarade att en massa datorer, servrar och annat sitter ihop i ett enda stort nät. Det blev väldigt summariskt, vi får ta ett noggrannare samtal om det vid senare tillfälle.

Jag visade att jag till exempel kan lägga bilden på Instagram. Jag projicerade upp en gammal bild från bibliotekets Instagram-konto med hjälp av datorn. Jag pratade om att det var en bild jag tagit med Ipaden och att jag hade bestämt mig för att visa den för alla som vill se genom att lägga den på Instagram.

Vi pratade om att ALLT som finns på Internet är gjort av människor. Det är människor som fotat, gjort filmer och skrivit texter. Och så pratade vi om att de människor oftast är snälla, några är dumma, men även de som är snälla brukar råka göra dumma grejer ibland.

Jag frågade barnen om troll finns på riktigt och fick ett rungande -Nej! till svar. Så sa jag att om jag målar en jättefin bild av ett troll, fotar den och lägger bilden på Internet…. finns trollet på riktigt då? -Nej!!!

Jag plockade fram en liten grodprins av skinn och visade eleverna. De fick titta på den och känna på den. Så visade jag tre bilder som jag tagit på morgonen, titta gärna på dem här. Vi såg den första och den andra bilden och konstaterade att de inte var ett dugg läskiga. Men den tredje bilden kändes lite tveksam. Den såg lite konstigare ut. Jag gjorde lite läskig låtsasmusik med rösten och då blev den faktiskt liiiite läskig.

Sedan återkom jag till trollen, som man trodde på i Sverige för längesedan, och berättade att i Japan trodde de på någon lite läskig varelse som kallades “ubume”. En duktig person gjorde en docka som föreställde en ubume, kanske skulle de ha den i en film eller något. Det var för några år sedan, någon fotade dockan och la upp bilderna på Internet.

NU hade vi alltså kommit till själva Momo. Jag ville inte visa en bild på projektorn, det kunde vara för skrämmande, utan jag hade tagit en skärmdump av slutet på den film som finns i Jack Werners blogginlägg och kopierat upp och skrivit ut den på ett papper. Jag hade alltså en halvtafflig svartvit utskrift av den docka som Momo-huvudet är taget ifrån. Någon eller ett par elever tyckte själva bilden var läskig ändå, jag dolde huvudet lite när jag höll upp den men jag tror alla elever till slut vågade titta.

Momo

Vi pratade om dockan, vad den kunde vara gjord av, att den verkar stå i en monter någonstans och att den inte är på riktigt alls. Många gånger sa vi det.

Vi pratade också om att ibland tycker man att det är roligt att bli rädd. Men om man inte tycker det så ska man inte kolla på sådant som man tycker är läskigt.

Sedan fortsatte samtalet ett tag till, om rädslor och ganska mycket om andra människor som varit rädda för Momo, clowner eller Anna-Belle.

Jag tror att lektionerna var ganska lyckade och jag hoppas att eleverna fått något sätt att tänka som kan hjälpa dem att värja sig mot otäckheter på Internet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.