Klaras läsprepp – att främja läsning bland barn och unga

är en sprillans ny bok om läsfrämjande i skolan. Den vänder sig till alla som jobbar i skolan, kanske framför allt oss som är bibliotekarier.

Klaras läspreppKlara som skrivit boken har nyligen flyttat hit till Stockholm och jobbar nu i Matteus skola. Tidigare arbetade hon på olika skolor i Lund. Hon berättar om forskning, massor med egna erfarenheter och så en del som andra gjort, till exempel jag :-)

Boken är disponerad efter de olika rekommendationer Linda B Gambrell ger i artikeln Seven rules of engagement – what’s most important to know about motivation to read. Klara använder Gambrell till att argumentera för nyttan av många olika förslag till aktiviteter och förhållningssätt. Allt känns mycket rimligt och klokt. Boken är resonerande och förutom Gambrell så relaterar Klara det hon skriver till bland annat Med läsning som mål, där ju folkbibliotekens läsfrämjande är i fokus.

Mycket i boken känner jag igen, men det är ändå givande att läsa hur Klara kopplar de läsfrämjande aktiviteterna till Gambrell och annan forskning. När jag läser funderar jag över mitt eget jobb och hur jag kan utveckla arbetet så att det jag gör stämmer bättre överens med idéerna om motivation. Till exempel har jag till hösten tänkt att dra igång något liknande genreläsning på skolan. Hur kan jag göra för att få in mer interaktion mellan eleverna? Kan jag skapa ett system där uppmuntran/belöning är närmare själva läsningen?

Jag gillar också att Klara diskuterar detta med tid. Det finns hur mycket läsfrämjande saker som helst att göra, men man måste alltid väga vad något kostar (framför allt i tid) mot vad det kan ge för resultat. Hon ger oss ett exempel på ett projekt runt läsning med pappor som tog mycket mer tid än det gav resultat. Projektet fick en del uppmärksamhet i media, och det är en bekymmersam grej med läsfrämjande tycker jag – att saker ofta uppmärksammas helt okritiskt. Bra att sådant också finns med i boken.

Klaras erfarenheter stämmer väl överens med mina, men det finns en grej i boken där jag upplevt motsatsen mot henne. Klara argumenterar mot läsning i helklass av en bok som läraren bestämt. Min erfarenhet från Tensta är att eleverna nästan alltid tycker mycket om de böcker de läst i helklass. Jag tror att det till viss del beror på att lärarna väljer bra böcker, men mest på att lärarna arbetar så skickligt med böckerna att eleverna förstår dem och även får ett engagemang för texten.

Klaras läsprepp bör läsas av alla som jobbar i skolbibliotek, och gärna andra i skolan också.

Cilla Dalén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.