Visar alla blogginlägg med kategorin:
Bedömning och betyg

Ställa frågor till faktatexter

Lärarna i årskurs 3 och jag samarbetar runt att utveckla elevernas läsförståelse av faktatexter. Vi jobbar ganska likt det arbete jag gjorde tillsammans med lärarna på Hjulsta grundskola för ett par år sedan. 

Vi använder Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter för att hitta konkreta övningar, men använder inte hennes övergripande struktur med bilder av hjärnan och speciella faktatext-lässtrategier. Vi har valt att använda de symboler för lässtrategier som finns i klassernas läromedel.

Att läsa faktatexter föreslår Adrienne Gear att man ska tala med eleverna om två olika typer av frågor som eleverna ska öva sig att ställa till texterna de läser. Hon talar om snabba frågor respektive frågor för djuptänkande i stället för frågor på, mellan och bortom raderna som man ofta annars formulerar det.

Jag tycker att Gears sätt att prata om frågor är bra. Det viktiga är ju att få eleverna att tänka runt texten de läser, och jag upplever att det räcker med uppdelningen i snabba och djuptänkande frågor. Så här såg det ut när jag förebildade med en kort text ur Bengt-Erik Engholms bok Blod.

 Jag förebildar BLOD

Eleverna arbetade sedan i par och ställde enkla kontrollfrågor, men också genuina frågor om sådant de undrade över. Själva uppdelningen av vilken sorts frågor de ställer är förstås inte det viktiga, men genom att prata om ”djuptänkande” förstår eleverna vad det är vi vill åt. Och vårt gemensamma resonerande med försök att svara på frågorna blir en modell för hur man kan själv kan grubbla och söka information för att verkligen nå en djupare förståelse. Här är elevernas frågor till nästa textsnutt i boken:

Elevers frågor BLOD

Och jag tror verkligen på de forskare och praktiker som poängterar att det är elevernas eget frågeställande som är så viktigt – inte att endast svara på lärares frågor kring texterna. Ganska ofta klarar vi inte av att svara på frågorna ens när vi hjälps åt, men under det resonerande om frågeställningen som uppstår fördjupas våra kunskaper om ämnet.

Dessutom tror jag att elevernas egna frågor är det allra bästa sättet för läraren att komma åt elevernas förståelse av ett ämne. Och den förståelsen behövs förstås för att bygga vidare undervisning.

Cilla Dalén

Olika sätt att göra ett inlämningsarbete

Många elever tar sina skoljobb på största allvar. De sliter hårt och arbetar på ett sätt som ger dem mycket kunskaper om ämnesinnehåll, arbetsmetoder och uttryckssätt. Men en del försöker hitta genvägar. De här sätten att få ihop en text att lämna in till läraren förekommer nog lite för ofta:

Ta en text från wikipedia, kopiera in den i ett worddokument och eventuellt ta bort hyperlänkarna.

Samma sak, men välja bort några delar av texten och dessutom gå igenom den och ersätta vissa ord med synonymer som word föreslår.

Välja en mer lättläst text, kanske från material läraren delat ut, gå igenom den efter de ställen där rätt uppgifter finns, försöka formulera om meningarna med egna ord.

Lägga ner en hel del tid åt att leta efter texter på nätet och klippa ihop dem till något som är mer eget. Fylla på med egna ord.

Ha en kompis som sitter bredvid och dikterar vad man ska skriva.

Läsa igenom relevant material, skriva en text, låta storasyster gå igenom den och hyfsa till den.

Skriva delar av ett arbete själv och sedan låta kompisen, som behärskar språk och ämne, skriva resten.

Skönt att man inte är lärare och behöver sätta betyg…

Det finns en hel del forskning, till exempel inom biblioteks- och informationsvetenskap, om hur man kan lägga upp skolarbeten som inbegriper självständigt lärande utanför läroboken. Ofta betonas att dessa saker är viktiga för att arbetet verkligen ska ge eleverna kunskaper:

Stöd av lärare och bibliotekarier under arbetets gång .

Stimulerande forskningsfrågor – autentiska frågor från elever, kluriga uppgifter från lärare, riktiga uppdrag vars resultat har betydelse för något mer än bara bedömning etc.

Att eleverna samarbetar med varandra – även om slutresultatet ska bli ett enskilt arbete.

Tydligt klargörande av att bedömningen inte i första hand bygger på slutprodukten utan på hela arbetsprocessen.

Cilla Hjulstaskolan