Visar alla blogginlägg med kategorin:
Svenska som andraspråk

God jul och läs en tråkig bok!

Gamla böcker

Eller kanske en dåligt skriven? Eller väldigt komplicerad?

I vart fall – läs någonting som tar emot att läsa!

I artikeln Years later, comprehension strategies still at work av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman (publicerad 2013 i The Reading Teacher) talar de om vad det är som gör att undervisning i lässtrategier blir något som starkt utvecklar eleverna läsförmåga och lärande i stort. Det varnar för en mekanisk användning av strategier, där lässtrategierna blir målet i stället för medlet till ett engagemang i texter och texternas innehåll.

I inledningen till artikeln beskriver de hur lärarnas eget läsande och funderande över sin läsning är själva grunden till en god undervisning i läsförståelse. Vi vuxna storläsare behöver fundera över hur vi använder olika strategier och på vilket sätt de gör nytta.

I skolan måste eleverna ofta läsa texter som de inte väljer själva. Texterna kan vara svåra att förstå, de kan handla om något som eleven inte är intresserad av eller de kan vara skrivna på ett sätt som eleven inte tycker om. Men ändå måste engagemanget till för att göra läsningen till en lärande aktivitet.

Det där måste vi vuxna också utsätta oss för. Och vi måste fundera över vilka strategier vi använder för att ändå få läsningen att bli av och bli meningsfull. För min del kan en vetenskaplig text på engelska, en roman som jag inte är särskilt nyfiken på eller kanske en inte så originell barnbok göra att jag inte läser alls eller läser oengagerat. Den vetenskapliga texten behöver jag angripa med hjälp av vissa strategier och romanen eller barnboken med hjälp av andra. Vad händer med min läsning?

För att få verklig kunskap om lässtrategierna måste jag alltså utmana mig själv som läsare och då reflektera över hur jag gör. Att bara läsa sådant som känns lustfyllt och enkelt räcker inte.

Så, jag unnar er alla en underbar jul med härlig läsning men hoppas också att ni under lovet hinner läsa något som gör att ni måste utmana er läsförmåga!

Informationssökning och källkritik med treorna

Våra lärare i årskurs 3 har just, ivrigt påhejade av mig, dragit igång ett större arbete runt läsning av faktatexter. De utgår från Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter och vi kommer avsluta arbetet med ett författarbesök före påsk. Faktatexter används ju förstås hela tiden i skolarbetet så lärarna kommer att kunna baka ihop detta med den ordinarie undervisningen. Jag ska hänga med i det hela framför allt genom försöka integrera informationssökning och källkritik. Årskurs tre har i år fått egna Ipads, vår skola är i uppstarten till en 1-1-satsning och det här är enda årskursen i f-6 som fått egna Ipads än så länge.

Hur vet du det

För en dryg vecka sedan hade jag en lektion med dem om hur Internet funkar. Vi följde samma upplägg som jag använt flera gånger förut, men jag fick mycket sämre respons än vanligt. Jag vet inte om eleverna var trötta eller om det var jag som inte var lika tydlig som vanligt? I alla fall bestämde jag att fortsätta på något annat sätt.

Idag hade vi lektion två och inför den kollade jag lite på UR:s serie Hur vet du det? Jag bestämde mig för att använda de två första avsnitten, även om jag har en del invändningar mot det som sägs i dem. De är roliga och jag tycker att de funkar för att tala om begreppen källa och källkritik. Så här gjorde vi idag:

  • Vi satt i en ring på golvet och gjorde viskleken. Pratade lite om den.
  • Bildgoogling på Active boarden och ordet källa. Samtal om vattenkällor. Jämförde med källare.
  • Samtal om vad en källa till information kan vara. Exempel med folk, saker och alla faktatexter de redan börjat prata om i klassen. Prat om journalister och att de måste hitta bra källor.
  • Vi tittade på avsnitt 1.
  • Samtal om första- och andrahandskällor, källkritik, de fem superfrågorna – allt med anknytning till elevernas vardag och påhittade exempel som vi förstod.
  • Eleverna tog sina Ipads och fick söka information om ett djur. Vi vuxna gick runt och tittade och samtalade lite med eleverna, men vi gjorde inte så stor sak av källkritiken då.
  • Vi tittade på avsnitt 2.

Och sedan var lektionen slut. Jag tror eleverna fick en god uppfattning om vad en källa är och en viss förståelse av att man bör fundera runt källan. Nu är det snart jullov och vi kommer inte hinna göra något mer runt detta före jul. Vi får se hur fortsättningen blir sedan.

Varför är jag inte odelat positiv till serien? Tja, dels tycker jag att det var lite konstiga råd runt hur man kan göra en Google-sökning. Jag brukar försöka förklara hur Googles sökmotor funkar, här sa de i stället bara några praktiska råd som kanske kan vara bra men även mest förvirrar. Men det får jag väl göra själv sedan i stället. Jag tyckte också att deras förklaringar av de fem ”superfrågorna HUR, NÄR, VAD, VARFÖR och VEM” inte var särskilt tydliga. Filmerna visade att man ska fundera runt upphovsman och syfte, men egentligen förvirrade kanske frågeorden mer än de klargjorde.

En omläsning – eller flera

December månads uppdrag i den roliga Facebook-gruppen Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 är att En omläsning. Det passar mig utmärkt, jag gillar att läsa om böcker.

Jag är en bokslukare och läser ofta rätt oreflekterat. Omläsning för mig blir en möjlighet att uppmärksamma en massa saker jag missat vid första läsningen. Till exempel alla detaljer som leder fram till slutet, de hittar jag när jag vet vilket slutet är. Eller leta efter slutet på något som inte är bokens huvudtema: jag har flera gånger läst om Harry Potter-böckerna med den uttalade ambitionen att lägga märke till vad det egentligen blir av Hermiones kamp för husalfernas rättigheter. Fast… hittills har jag alltid tappat bort det på vägen när jag blivit uppslukad av händelserna. En del bokvärldar tycker jag så mycket om att vara i, då är det roligt att läsa om böcker för att få hälsa på igen.

Men det här handlade om min egen läsning, hemma, för mig själv.

Det finns förstås en massa böcker jag återkommer till i skolbiblioteket. Jag tänkte nämna några av dem och varför. Det här är böcker som jag läser tillsammans med eleverna, inte sådana som jag bara bokpratar om. Därför blir det bilderböcker, ganska korta, som jag hinner läsa på en bibliotekslektion:

9789172994003Sagan om pannkakan – för att det är så roligt med upprepningarna som bara blir längre och längre. Eleverna brukar hjälpa till.

till-vildingarnas-landTill vildingarnas land – för att den är underbar, av en ALMA-pristagare och för att jag fått en vana att använda den när jag introducerar lässtrategin Spågumman.

5047264_1Följa John – för att den gottar sig i en massa ord, är spännande och rolig och för att eleverna får känna sig smarta när de kollar bilderna.

anden-doden-och-tulpanenAnden, döden och tulpanen – för att vi blir alldeles tagna av den, både elever och lärare. Och så är den av en ALMA-pristagare.

239b98e3-ca59-49a0-b897-06ee32bb228fFru Sunesson kör så det ryker – för att den är så rolig och knäpp.

29698176_O_1Mamma Medusa – för att jag blir så imponerad över hur kloka våra elever är. Och för att den är av en ALMA-pristagare.

Nä, nu slutar jag att skriva. Det finns SÅ många bra och lagom långa bilderböcker som jag läser för eleverna. Mina bibliotekslektioner är ungefär 40 minuter långa och under den tiden ska eleverna hinna välja och låna böcker också. Så, det blir inte så lång tid för samtal om boken. Oftast lånar läraren med boken till klassrummet sedan, ibland passar det att jobba vidare med den, eller så får den i alla fall finnas tillgänglig om eleverna vill bläddra och läsa mer i den på egen hand.

Här kan ni för övrigt läsa om när läraren Ulla Sporrner berättar om sina omläsningar av Astrid Lindgrens bilderböcker tillsammans med sina lågstadieelever.

Läslov och läsläxor

Läslovsböcker

Vi VET att eleverna behöver läsa mycket mer än vi hinner med under lektionstid. Men hur ska vi se till att den läsningen blir av?

Ska vi bara jobba i skolan för att eleverna ska en lust till läsning som gör att de läser även på fritiden? Eller ska vi locka, muta, tvinga, hetsa…

Det här är väldigt kontroversiellt och inte lätt. Och liksom allt möjligt annat i skolvärlden så handlar det kanske inte i första hand om vad man gör utan hur man gör det?

En erfarenhet från mina nio år på denna skola är faktiskt att böcker som blir lästa och förstådda tycker eleverna oftast om. Det kan gälla mer avancerade böcker som lärare och elever läser tillsammans under lektionstid, eller lite enklare böcker som eleverna fixar på egen hand.

Och det är min alldeles bestämda övertygelse att en läsning som blivit av och som eleven tycker att den gillat – den läsningen är bra. Oavsett om den uppstått genom tvång eller inte.

Men det gäller att ha fingertoppskänsla. Olika åldrar, olika grupper och olika elever sporras bäst på olika sätt. Det ÄR inte lätt detta!

Jag tror att det är viktigt att vi från skolan visar att vi förväntar oss att eleverna läser hemma. Höga förväntningar… det är en positivt laddad term. Och varför skulle det då inte gälla detta viktiga med fritidsläsningen? Vi måste förvänta oss att eleverna läser hemma också.

Hur visar vi då att vi har de förväntningarna? Där är jag inte så säker…

Nu under läslovet hade alla klasser 4-9 på vår skola läsläxor över lovet. Det exakta utformandet har varierat mellan klasserna. Alla elever har dock fått en introduktion till boken under lektionstid så att de har haft en chans att komma in i boken. Och alla klasser har haft någon form av uppföljning. Jag har servat lärarna med att beställa böcker från Cirkulationsbiblioteket och i de flesta fall planera introduktion och uppföljning.

Introduktionen har alltid varit att läsa början av boken tillsammans och prata om det man läst. Uppföljningen har varierat med olika former av samtal och kanske någon skriftlig redogörelse.

Jag tror lärarna har uttryckt sig väldigt olika runt ”läxan” – alltifrån att uppföljningen av läxan efter lovet är en viktig betygsgrundande uppgift till en betydligt mer försiktig presentation av ett läsuppdrag. Kanske har också lärarnas engagemang och entusiasm inför boken varierat, det är svårt att säga när man inte var med vid introduktion och uppföljning.

I några grupper var det ganska få elever som läste, i några var det nästan alla och i några var det ungefär mittemellan. Och som vanligt, de som läst var oftast nöjda med boken och med sin läsning. Några lärare var väldigt positiva till samtalen efter läsningen.

Beror utfallet på valet av bok, lärarens förhållningssätt eller på klimatet i gruppen? Det är hemskt svårt att säga, tyvärr. Men de flesta lärarna är i alla fall väldigt övertygade att vi ska fortsätta med läsläxor i någon form över loven. Vi får pröva oss fram, och fortsättning följer.

Läsfrämjande uppdrag

För att försöka nå en större/annan läsekrets än ni som läser den här bloggen så har jag skrivit ett debattinlägg som publicerats på nättidningen Skola och samhälle. Det handlar om att jag tycker att skolbiblioteksverksamheten bör få ett tydligt ansvar för att det bedrivs ett aktivt läsfrämjande arbete på varje skola.

Läs det gärna här!

Tack Svenska barnboksakademin

och alla de konstnärer som ställt upp med illustrationer till 17 skäl för barnboken!

Här finns de fina affischerna att skriva ut.

Här finns texten översatt till olika språk.

Idag bestämde vi på vår skola att vi ska suga lite på karamellen. Vi tar ett skäl i veckan, alla klasser får en affisch och de anslås även i matsal eller liknande. På så sätt aktualiseras detta en gång i veckan fram till sportlovet eller så.

Reklam – en bok!

Våren 2016 blev jag så irriterad över att det inte gick att köpa någon trevlig och hyfsat lättläst biografi över Astrid Lindgren – vi behövde den eftersom Astrid Lindgren är viktig i vårt ALMA-arbete (och annars också förstås).

Så föreslog Annelie Drewsen att vi skulle skriva en sådan tillsammans, och eftersom jag har stort förtroende för Annelie så sa jag JA! Skriva en bok stod annars inte alls på min agenda.

Och nu finns den! En lättläst biografi från Vilja förlag, skriven med våra nyanlända elever på högstadiet som främsta målgrupp, men jag tror att den passar både yngre och äldre som vill lära sig mer om vår allra viktigaste författare. Hittills har jag hunnit få nöjda kommentarer både av vuxna och av elever i årskurs 3.

Jag hoppas verkligen att den blir läst av många människor! Astrid Lindgren är viktig inte bara som författare utan även som en osedvanligt klok och rakryggad humanist. Boken finns som tryckt bok, e-bok och ljudbok. Dessutom finns den inläst och med fulltext i Inläsningstjänst, som alla vi i Stockholm nu har tillgång till – hurra!

Här kan man läsa ett smakprov.

Sommarlån eller ej?

Sommarlån

Så här gjorde vi i år med klasserna f-5. De äldre eleverna har fått låna hur mycket böcker de vill.

Alla klasser har kommit till biblioteket och eleverna har fått låna tre böcker var över sommaren. I flera klasser har också lärarna sagt att de SKA låna tre böcker, det var alldeles utmärkt. De yngre barnen har fått låna en bok de valt helt själva och två böcker som läraren ska godkänna=de ska vara på rätt läsnivå.

Jag tror att det här är väldigt bra på många sätt. Dels är det tillsammans med brevet ovan en kraftfull markering för eleverna och för föräldrarna att det är viktigt att läsa under sommarlovet. Lärarna har läst upp brevet och pratat med eleverna om innehållet. Två av våra språkkunniga medarbetare har också översatt det till somaliska och arabiska vilket är bra för en del föräldrar.

Och så vet vi nu att alla elever har åtminstone tre böcker var att läsa i. Det är betydligt större chans att de läser om de har tillgång till böcker än om de inte har.

Svinnet bland dessa böcker är inte större än för övriga lån, är min erfarenhet.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Få inlägg på den här bloggen

har det blivit denna vår liksom de senaste vårarna. På skolan har vi ett stort tema om Astrid Lindgren Memorial Award och för detta använder vi en egen webbplats www.världensalma.se. Där finns mycket att läsa om vårt arbete så kika gärna in på den webbplatsen. Vi i Tensta har publicerat två reportage från oss, om vår avslutningsfest och om när Wolf Erlbruch besökte vår skola. Även ALMA-prisets egen blogg gjorde ett fint fotoreportage från Wolf Erlbruchs besök. På Biblioteksbladets webb finns också en liten text, med bibliotekariefokus förstås :-)

Jag har själv skrivitStefan Tell i Svenskläraren om varför jag tycker att det är så givande att göra detta tema om ALMA-priset och en text till ALMA-prisets blogg med liknande innehåll, men översatt till engelska.

Nu är det terminsavslut med en massa återlämning av läromedel med mera och utlån av sommar lån. Så händerna är fulla. I huvudet grubblar jag fortfarande över elevernas fritidsläsning. Jag har samtalat med kloka kollegor i skolan, bibliotekarier och lärare på annat håll och även haft förmånen att få träffa representanter för Läsdelegationens kansli vid några olika tillfällen. Ett speciellt sammanhang var nätverket Läsbruk som bjöd på två dagar på Sigtunastiftelsen med lärare, forskare, förlagsfolk, bibliotekarier, författare… som alla delade med sig av en massa intressanta erfarenheter.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Foto: Stefan Tell

Strategier… och sen då?

Att utveckla självständiga läsare : dynamiskt mindset och undervisningsstrategier (häftad)

En alldeles pinfärsk bok från Natur & Kultur är Att utveckla självständiga läsare – dynamiskt mindset och undervisningsstrategier av Gravity Goldberg. Jag blev nyfiken på boken dels för att det i titeln står ”självständiga läsare” och dels för att jag vet alldeles för lite om det där med mindset. De senaste åren har jag arbetat en del tillsammans med lärarna runt elevernas läsförståelse, men ungefär sedan jag skrev det här blogginlägget för snart två år sedan har jag också grubblat lite extra över det där med lässtimulansen. Min förhoppning inför läsningen var att få några fler perspektiv på hur vi kan främja elevernas drivkraft att läsa på fritiden.

Och ja, det fick jag väl delvis. Men som vanligt riktar sig boken till lärare och jag blir mest sugen på att BLI lärare – så att jag får tillräckligt mycket tid med en elevgrupp. Nu får jag väl försöka anamma själva grundinställningen i boken och så ta några mindre delar som jag kanske kan använda mig av.

Goldberg använder sig av Carol Dwecks tankar om att människor kan ha ett statiskt eller dynamiskt mindset. Ett statiskt mindset innebär att en människa betraktar sina kunskaper och förmågor som givna, den ger lätt upp och tar inga större utmaningar. Med ett dynamiskt mindset tror människan att den kan lära sig nytt, att förmågor kan utvecklas genom ansträngning och att misslyckanden inte är någon katastrof.

I boken beskriver Goldberg hur man kan arbeta med att stödja elevernas utveckling till goda läsare; läsare som tror på sin egen förmåga och använder strategier för att klara av de svårigheter som den kan råka ut för. Själva strategierna berörs knappt, de förväntas den som tar del av Goldbergs bok redan känna till. När jag läser tänker jag på lässtrategierna från Reciprok läsundervisning, på ordförståelsestrategier jag läst om hos Enström men inser att hon även formulerar många fler strategier allteftersom hon ser att eleverna behöver dem.

Att utveckla självständiga läsare innehåller beskrivningar av hur lärare kan vara utforskare, spegel, förebild och mentor – fyra olika roller som tillsammans ger grund för en tydlig undervisning byggd på elevernas verkliga behov och med deras egen drivkraft som centralpunkt. Det finns gott om konkreta exempel i boken; Goldberg skriver mycket om själva samtalen med eleverna men också om allt från miljön i klassrummet via affischer på väggarna och ner till små lappar i böcker.

Precis som i många andra böcker som beskriver amerikansk undervisning får jag ett intryck av klassrum där elever jobbar ganska självständigt. Det ger läraren möjlighet att ha korta ”minilektioner” med utvalda grupper av elever som läraren uppfattat har specifika behov. De här minilektionerna bygger på ett noggrant iakttagande av elevernas läsning och på en djup kunskap om både litteratur och olika beståndsdelar i läsförståelse. Jag blir mycket imponerad av det där – har vi det så i Sverige?

Jag rekommenderar definitivt boken till alla lärare, speciellt de som undervisar i Svenska/Svenska som andraspråk. Men även som bibliotekarie ger den en hel del att fundera över angående hur jag talar med eleverna om deras läsning. Hur bekräftar jag dem som läsare och hur talar jag med dem så att deras egen drivkraft ökar?

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola