Visar alla blogginlägg med kategorin:
Svenska

Läsdelegationens betänkande

Läsdelegationen 1

För ett par veckor presenterade Läsdelegationen sitt betänkande. Jag var väldigt nyfiken, samtidigt som jag tyckte att det var roligt att följa kansliets arbete under gång så för min del hade de gärna fått fortsätta ett tag till. De har varit duktiga på att rapportera sitt arbete, framför allt på Facebook. Läsdelegationens kansli har lyssnat till många människors tankar om läsning, även barn och ungdomar, och det är fint.

När jag läste igenom betänkandet så var det ett par saker som jag var särskilt nöjd med. För det första att de menar att detta med barns och ungdomars läsning är så väsentligt att vi inte kan hålla på och göra en massa korta projekt hela tiden. Läsdelegationen påpekar att lässtimulerande arbete måste vara långsiktigt och pågå hela tiden. Vi måste också göra ordentliga utvärderingar för att finna de bästa metoderna. Det andra som gladde mig är att de lyfter fram vikten av bemannade skolbibliotek på många ställen.

Så här sammanfattar de sina förslag:

  • Skolbiblioteksverksamheten ska stärkas. Bland annat genom att bemanning av skolbibliotek ska utredas och att skolbiblioteksverksamhet ska definieras på förordningsnivå.
  • Ett nationellt läsfrämjandelyft för folkbibliotekarier ska genomföras.
  • Läsning och litteratur ska bli en självklar del av förskolans och fritidshemmets pedagogiska verksamhet. Bland annat genom att läsning av litteratur ska skrivas in i läroplanerna, och att medarbetare i verksamheterna ska ges kompetensutveckling och stöd i arbetet i hur de kan arbeta med litteraturen.
  • Ett Läsråd ska inrättas som ska arbeta för att samla och samordna aktörer och insatser inom kultur, skola, civilsamhälle, folkbildning och näringsliv kring barns och ungas läsning.

Jag har redan sett några irriterade kommentarer om att de säger att bemanningen av skolbibliotek ska utredas. Men jag uppfattar betänkandet som att delegationen väldigt tydligt påpekar att det är viktigt med bemanningen, utredandet gäller hur vi ska få till den där bemanningen. Det behövs tydligare styrning genom förordningar, allmänna råd och granskning från Skolinspektionen.

Betänkandet är på 290 sidor, väldigt tydligt och pedagogiskt disponerat så läs gärna hela. Men om orken inte finns så här mitt i sommaren kommer här lästips för er som mest är intresserade av skolbiblioteksfrågan:

  1. Börja med sammanfattningen s 13-20.
  2. Läs bilaga 3 som innehåller barns och ungdomars tankar om läsning s 285-290.
  3. Läs kapitel 5 som handlar just om skolbibliotek s 91-109 och särskilt förslagen med förklaringar s 106-109.

Här är några funderingar runt vår praktik från mig efter läsningen:

I kapitlet Små barns språkutveckling står på s 52f om vikten av att involvera hela familjerna i literacy-aktiviteter. Jag funderar över hur vi gör med familjerna i skolan? Vilka bra exempel finns det på att få med föräldrar och andra runt omkring våra elever för att främja deras läsning och språkutveckling?

I kapitlet Läsning i skolan betonas på s 66 att olika elever behöver olika insatser för att utveckla sin läsning. Hur kan vi tänka så att alla elever utvecklas? Samarbete lärare-bibliotekarie rund undervisning är viktigt, men ibland kanske vi i stället ska tänka att vi kompletterar varandra så att vi med olika insatser når alla elever?

I samma kapitel står på s 76f om läsmotivation. Mycket viktigt och inte alls självklart vad  som är rätt. Här behöver vi noggrant fundera och utvärdera vad vi gör, tror jag. Och diskutera med varandra förstås.

I kapitlet Läsning på fritidshem står det på s 121 om samverkan mellan fritidshem och folkbibliotek och skolbibliotek. Hur kan fritidshemmen hjälpa till att slussa ut eleverna till folkbiblioteket så att de använder det på rätt sätt? Hur kan vi på biblioteken i skolan samarbeta på bästa sätt med fritidshemmen?

I kapitlet Läsning på lov finns en del viktigheter att beakta när vi ska planera hur vi kan stimulera eleverna att läsa på lov. För mig blir hela kapitlet viktigt, men kanske framför allt s 130-131.

I kapitlet Läsande förebilder betonas att de eleverna känner är viktigast, även om kändisar som läser också är bra. Föräldrar och syskon förstås, men även äldre skolkamrater. På s 158f står om Book buddies med mera. Jag vet att till exempel Alléskolan har ett etablerat arbete runt detta som verkar väldigt bra.

Slutligen hoppas jag att det där Läsrådet kommer till stånd och att det i så fall kommer bedriva ett synligt arbete som ger oss alla stimulans och nya kunskaper.

Vårt gemensamma bibliotek

I sommar kommer fritidshemmen på vår skola hålla till i skolbiblioteket, inte bara besöka det någon gång utan det kommer vara ett av de rum där barnen håller till.

Det är förstås väldigt bra!

Den engelska termen summer reading loss står för det välkända faktum att elever som inte läser under sommarlovet går tillbaka i sin läsutveckling. De kanske sedan inte är tillbaka på juni månads läsnivå förrän någon gång i november. Medan elever som läser under lovet i stället kan gå framåt. Våra elever kanske dessutom får väldigt lite stimulans i svenska språket, framför allt inte det mer utvecklade språk som finns i böcker, om de inte stimuleras på fritidshemmet.

Igår hade vi ett litet möte om hur det ska kunna funka under lovet i biblioteket. De flesta som jobbar på fritids kommer ofta till biblioteket tillsammans med klasserna, så de är hemma i miljön och vet ganska väl hur lånedatorn fungerar.

Läsa tillsammans

Vi pratade om att det finns många bra sätt att använda böckerna. Bläddra, läsa här och där, vara nyfiken, läsa en bit tillsammans, läsa för varandra, läsa ifred… Det är inte träning som gäller under lovet utan upptäckarlust och mångfald.

Men samtidigt känner nog några av fritidspersonalen att de inkräktar på mitt område och är lite rädda att göra fel. Så jag försökte betona att det är superbra att de kommer att vara i biblioteket, och att de fixar det.

En grundregel i biblioteket, som jag alltid försöker förklara för eleverna också, är att när man ställer in böcker i hyllorna så räcker det inte med att göra så gott man kan. Det är ju annars nästan alltid ett utmärkt förhållningssätt, men i biblioteket måste det bli alldeles rätt. Så jag sa samma sak till personalen. Och de flesta böcker klarar både eleverna och fritidspersonalen alldeles utmärkt att ställa tillbaka på rätt plats. Resten får de lägga någonstans så tar jag rätt på dem när jag kommer tillbaka.

Bibliotekariekollegan Astrid Falk filosoferade under våren om att bära hinkar eller bygga pipelines.

När jag märkt upp alla bilderböcker, lättlästa böcker, facklitteratur etcetera med tydliga hyllsignum och andra lappar så har jag byggt pipelines som gör att alla elever och vuxna klarar av att hjälpa mig att hålla ordning. Det tog ett tag men är verkligen värt besväret. Jag ägnade dessutom ett antal timmar åt att manipulera BookIt så att de hyllsignum som visas där stämmer med verkligheten. Men vanliga Hcf, Hcg och Hcu är inte uppmärkta på något vettigt sätt, jag fortsätter att bära hinkar och nu efter sommaren får jag skylla mig själv. Jag kan inte begära att fritidspersonalen och barnen ska klara av att ställa in de böckerna på rätt plats. De böcker eleverna använt får ligga i en hög någonstans så sorterar jag in dem när jag kommer tillbaka i augusti.

Facklitt sep 17

Men under hösten bör jag verkligen se till att fixa att även den vanliga skönlitteraturen får tydliga hyllsignum. Mer tid till att bygga pipelines underlättar i längden mitt arbete, och möjliggör dessutom mer delaktighet för elever och personal.

Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen. Därför iklädde jag mig en av alla tröjor med citat, som jag brukar gå runt i.

Tröja

Läs hela Neil Gaimans fina text här!

Idag har jag med hjälp av Ninni, biträdande rektor, delat ut pris i Bokkunskapstävlingen.

Diplom

Jag satte upp två tipsrundor för eleverna i f-6. Det var enkla och lite skojiga frågor, meningen var att alla skulle få känna sig duktiga. Lärarna och eleverna rättade tillsammans i klassrummet, så det tog inte så mycket tid för mig. Jag såg många elever som sprang omkring ute på skolgården med papper och penna i högsta hugg, de såg nöjda ut.

Tipsrunda

Och så har jag haft vanliga lektioner, burit böcker lite hit och dit, servat lärare med en del material OM böckerna, haft lunchöppet och tillsammans med några elever lärt mig en massa om Armenien, skickat de första inbjudningarna till vår ALMA-fest… men sånt gör man ju mest varje dag.

Årets bokkunskapstävling

På måndagen 16/4 2018 klockan 8.20-9.00 ägde Bokkunskapstävlingen på Hjulsta grundskola rum. Här är instruktioner och tävling:

Alla elever i gruppen får hjälpas åt att svara på frågorna. Ni får inte använda några hjälpmedel – ni får bara leta svar i era huvuden. Läraren får inte hjälpa till. Mobiltelefoner och andra hjälpmedel plockas undan innan tävlingen påbörjas.

När ni är klara lägger läraren svaret i mitt fack i personalrummet.

Vinnare meddelas på Världsbokdagen 23/4. Bästa grupp vinner 2000:- till klasskassan att göra något roligt för tillsammans.

Lycka till!

1. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA, mottas i år av en amerikansk barn- och ungdomsboksförfattare. Vad heter hon?

………………………………………………………………………………………………

2. Ingelin Angerborn har skrivit många spännande böcker om övernaturliga läskigheter. Vad heter den bok som filmatiserats och som gått på bio nyligen?

………………………………………………………………………………………………

3. Vad heter förorten där ungdomarna håller till i Mats Berggrens böcker Onsdag kväll strax före sju och Din syster måste dö?

………………………………………………………………………………………………

4. Vilken genre hör följande böcker till? Drömbärarna, Över näktergalens golv och Spirit Animals.

………………………………………………………………………………………………

5. Vad heter huvudpersonen i Kim Olins böcker om Pulverland?

………………………………………………………………………………………………

6. Vad heter författaren till böckerna om Amina, flickan från Somalia som blir en duktig löpare?

……………………………………………………………………………………………..

7. Vad heter författaren till Prinsessan och mördaren, Djävulens märke, Förföljaren, Huset vid vägens slut och Årstamördaren?

………………………………………………………………………………………………

8. Den handlar om Malik, han som får spela i Svea United och kanske Allsvenskan. Vad heter den boken?

………………………………………………………………………………………………

9. Serien Who was…? är populär, flera av er har nog läst några av de engelska biografierna. Para ihop rätt baksidestext med rätt boktitel. Dra ett streck emellan.

A girl who liked fishing                                                 Who was Muhammad Ali?

A teenager who cleaned the houses to

make money

The woman who took a stand by

sitting on a bus

A boy whose African name means                                Who was Marie Curie?

”tree shaker”

A man who spent twenty-seven years in

prison for challenging apatheid

The first black president of South Africa

A young boy named Cassius Clay                                 Who was Nelson Mandela?

A teenager who learned to float like a

butterfly and sting like a bee

The ”greatest” heavyweight boxing

champion of all time

A brilliant young girl who loved                                   Who was Rosa Parks?

math and physics

The discover of radium

The first woman to win a Nobel Prize

10. Baksidestext, men till vilken bok?

Ej namngiven 1

………………………………………………………………………………………………

Här följer citat ur tre böcker. Skriv författare och titel under. Ni får 1 poäng för vardera.

Ej namngiven 2

Ej namngiven 3
Ej namngiven 4

Utslagsfråga: Räkna upp så många titlar ni kan ur den första serien om Darren Shan. Det ska vara de svenska titlarna och ni får avdrag för felaktiga titlar. Det finns sammanlagt 12 t

Bengt-Erik Engholm

har varit på författarbesök hos våra treor. Att bjuda in en fackboksförfattare var en riktig höjdare, det rekommenderas verkligen! Bengt-Erik var mycket bra på alla sätt – och hans böcker är roliga att läsa.

B-E E

Innan Bengt-Eriks besök hade våra treor arbetat med faktatexter på olika sätt. Lärarna har använt Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter och gjort en del övningar ur den. De hade bland annat arbetat en del med att jämföra skönlitterära och facklitterära texter samt tittat på faktatexters ”särdrag” (Gears term).

Det där med ”särdragen” var en av anledningarna till att vi redan i höstas bokade in Bengt-Erik Engholm. Hans texter innehåller nämligen inte dessa, och en av alla utmärkta lektionsidéer som Gear ger i sin bok handlar om att ta faktatexter utan ”särdrag” och utrusta dem med sådana. Vi hann inte dit, men Bengt-Erik blev i alla fall imponerad av hur kunnigt våra elever talade om faktatexter och hur många facklitterära termer de kunde. Lärarna Ulla och Merja hade gjort ett gott arbete, och eleverna hade som vanligt blivit väldigt engagerade och entusiastiska.

Givetvis hade klasserna också läst hans böcker innan besöket. De har intresseväckande titlar som Snor, Blod, Löss, Skelett

Under besöket berättade Bengt-Erik om hur det går till när han skriver sina böcker: hur han får idéer, hur han samlar ihop frågor att svara på, hur han söker information och vilka källor som kan vara mer eller mindre bra. Det där är förstås ett bra sätt att närma sig källkritiken, att förstå hur en professionell författare gör.

Vet ni förresten varför Bengt-Erik skriver facklitteratur för barn? Det här vill han med sina böcker, i prioritetsordning:

  1. Att de ska vara roliga att läsa.
  2. Att läsaren ska vilja läsa mer, antingen om ämnet eller så någon annan faktabok.
  3. Att läsaren ska lära sig något om ämnet.

Det var intressant tycker jag. Facktexter som är skrivna i första hand för att roa blir förstås annorlunda än sådana som skrivs mest för att lära ut något som författaren tycker är viktigt. Men man lär sig en massa medan man läser Bengt-Eriks böcker. Visste ni till exempel att om man kunde samla allt snor som bildas i ens näsa, så skulle det efter tre månader vara tillräckligt för att fylla ett badkar?

Är ni förresten med i Facebook-gruppen Barn- och ungdomsboksutmaningen 2018? Under april månad ska alla läsa sakprosa så där kan man få många bra boktips om fackböcker den närmsta tiden.

3×3 lektioner med förberedelseklasser

på högstadiet har jag haft i veckan. Det blev lite grann om Astrid Lindgren, betydligt mer om ALMA-priset och så något ytterst elementärt om källkritik. Och så njöt jag av att få läsa bilderböcker högt, det är det allra roligaste man kan göra, tror jag. Läs om vad jag gjorde här!

Nöjd så här långt

Så, idag genomförde vi vår lilla konferens om samarbete högstadielärare-skolbibliotek runt digital kompetens som jag skrev om igår.

Det gick bra. Lärarna diskuterade i grupper efter min inledning och vi har nu bestämt ett område i Sv/SvA och engelska i årskurs 8, ett område i SO i årskurs 7 och ett område i NO i årskurs 9 som vi ska samarbeta om under nästa läsår. NO-gänget ville börja redan denna termin. Jag har fått veta när lärarna ska planera området och de vet att jag måste få vara med redan i planeringen.

Det var svårare med förberedelseklasserna. Hur kan man jobba med informationssökning och källkritik med dem? Både lärarna och jag är lite osäkra, men vi får pröva oss fram.

Nu gäller det för mig att hålla i detta, se till så att jag får vara med i planeringen och så får vi tillsammans utveckla något bra. Det kommer vi säkert att göra.

God jul och läs en tråkig bok!

Gamla böcker

Eller kanske en dåligt skriven? Eller väldigt komplicerad?

I vart fall – läs någonting som tar emot att läsa!

I artikeln Years later, comprehension strategies still at work av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman (publicerad 2013 i The Reading Teacher) talar de om vad det är som gör att undervisning i lässtrategier blir något som starkt utvecklar eleverna läsförmåga och lärande i stort. Det varnar för en mekanisk användning av strategier, där lässtrategierna blir målet i stället för medlet till ett engagemang i texter och texternas innehåll.

I inledningen till artikeln beskriver de hur lärarnas eget läsande och funderande över sin läsning är själva grunden till en god undervisning i läsförståelse. Vi vuxna storläsare behöver fundera över hur vi använder olika strategier och på vilket sätt de gör nytta.

I skolan måste eleverna ofta läsa texter som de inte väljer själva. Texterna kan vara svåra att förstå, de kan handla om något som eleven inte är intresserad av eller de kan vara skrivna på ett sätt som eleven inte tycker om. Men ändå måste engagemanget till för att göra läsningen till en lärande aktivitet.

Det där måste vi vuxna också utsätta oss för. Och vi måste fundera över vilka strategier vi använder för att ändå få läsningen att bli av och bli meningsfull. För min del kan en vetenskaplig text på engelska, en roman som jag inte är särskilt nyfiken på eller kanske en inte så originell barnbok göra att jag inte läser alls eller läser oengagerat. Den vetenskapliga texten behöver jag angripa med hjälp av vissa strategier och romanen eller barnboken med hjälp av andra. Vad händer med min läsning?

För att få verklig kunskap om lässtrategierna måste jag alltså utmana mig själv som läsare och då reflektera över hur jag gör. Att bara läsa sådant som känns lustfyllt och enkelt räcker inte.

Så, jag unnar er alla en underbar jul med härlig läsning men hoppas också att ni under lovet hinner läsa något som gör att ni måste utmana er läsförmåga!

Informationssökning och källkritik med treorna

Våra lärare i årskurs 3 har just, ivrigt påhejade av mig, dragit igång ett större arbete runt läsning av faktatexter. De utgår från Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter och vi kommer avsluta arbetet med ett författarbesök före påsk. Faktatexter används ju förstås hela tiden i skolarbetet så lärarna kommer att kunna baka ihop detta med den ordinarie undervisningen. Jag ska hänga med i det hela framför allt genom försöka integrera informationssökning och källkritik. Årskurs tre har i år fått egna Ipads, vår skola är i uppstarten till en 1-1-satsning och det här är enda årskursen i f-6 som fått egna Ipads än så länge.

Hur vet du det

För en dryg vecka sedan hade jag en lektion med dem om hur Internet funkar. Vi följde samma upplägg som jag använt flera gånger förut, men jag fick mycket sämre respons än vanligt. Jag vet inte om eleverna var trötta eller om det var jag som inte var lika tydlig som vanligt? I alla fall bestämde jag att fortsätta på något annat sätt.

Idag hade vi lektion två och inför den kollade jag lite på UR:s serie Hur vet du det? Jag bestämde mig för att använda de två första avsnitten, även om jag har en del invändningar mot det som sägs i dem. De är roliga och jag tycker att de funkar för att tala om begreppen källa och källkritik. Så här gjorde vi idag:

  • Vi satt i en ring på golvet och gjorde viskleken. Pratade lite om den.
  • Bildgoogling på Active boarden och ordet källa. Samtal om vattenkällor. Jämförde med källare.
  • Samtal om vad en källa till information kan vara. Exempel med folk, saker och alla faktatexter de redan börjat prata om i klassen. Prat om journalister och att de måste hitta bra källor.
  • Vi tittade på avsnitt 1.
  • Samtal om första- och andrahandskällor, källkritik, de fem superfrågorna – allt med anknytning till elevernas vardag och påhittade exempel som vi förstod.
  • Eleverna tog sina Ipads och fick söka information om ett djur. Vi vuxna gick runt och tittade och samtalade lite med eleverna, men vi gjorde inte så stor sak av källkritiken då.
  • Vi tittade på avsnitt 2.

Och sedan var lektionen slut. Jag tror eleverna fick en god uppfattning om vad en källa är och en viss förståelse av att man bör fundera runt källan. Nu är det snart jullov och vi kommer inte hinna göra något mer runt detta före jul. Vi får se hur fortsättningen blir sedan.

Varför är jag inte odelat positiv till serien? Tja, dels tycker jag att det var lite konstiga råd runt hur man kan göra en Google-sökning. Jag brukar försöka förklara hur Googles sökmotor funkar, här sa de i stället bara några praktiska råd som kanske kan vara bra men även mest förvirrar. Men det får jag väl göra själv sedan i stället. Jag tyckte också att deras förklaringar av de fem ”superfrågorna HUR, NÄR, VAD, VARFÖR och VEM” inte var särskilt tydliga. Filmerna visade att man ska fundera runt upphovsman och syfte, men egentligen förvirrade kanske frågeorden mer än de klargjorde.

En omläsning – eller flera

December månads uppdrag i den roliga Facebook-gruppen Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 är att En omläsning. Det passar mig utmärkt, jag gillar att läsa om böcker.

Jag är en bokslukare och läser ofta rätt oreflekterat. Omläsning för mig blir en möjlighet att uppmärksamma en massa saker jag missat vid första läsningen. Till exempel alla detaljer som leder fram till slutet, de hittar jag när jag vet vilket slutet är. Eller leta efter slutet på något som inte är bokens huvudtema: jag har flera gånger läst om Harry Potter-böckerna med den uttalade ambitionen att lägga märke till vad det egentligen blir av Hermiones kamp för husalfernas rättigheter. Fast… hittills har jag alltid tappat bort det på vägen när jag blivit uppslukad av händelserna. En del bokvärldar tycker jag så mycket om att vara i, då är det roligt att läsa om böcker för att få hälsa på igen.

Men det här handlade om min egen läsning, hemma, för mig själv.

Det finns förstås en massa böcker jag återkommer till i skolbiblioteket. Jag tänkte nämna några av dem och varför. Det här är böcker som jag läser tillsammans med eleverna, inte sådana som jag bara bokpratar om. Därför blir det bilderböcker, ganska korta, som jag hinner läsa på en bibliotekslektion:

9789172994003Sagan om pannkakan – för att det är så roligt med upprepningarna som bara blir längre och längre. Eleverna brukar hjälpa till.

till-vildingarnas-landTill vildingarnas land – för att den är underbar, av en ALMA-pristagare och för att jag fått en vana att använda den när jag introducerar lässtrategin Spågumman.

5047264_1Följa John – för att den gottar sig i en massa ord, är spännande och rolig och för att eleverna får känna sig smarta när de kollar bilderna.

anden-doden-och-tulpanenAnden, döden och tulpanen – för att vi blir alldeles tagna av den, både elever och lärare. Och så är den av en ALMA-pristagare.

239b98e3-ca59-49a0-b897-06ee32bb228fFru Sunesson kör så det ryker – för att den är så rolig och knäpp.

29698176_O_1Mamma Medusa – för att jag blir så imponerad över hur kloka våra elever är. Och för att den är av en ALMA-pristagare.

Nä, nu slutar jag att skriva. Det finns SÅ många bra och lagom långa bilderböcker som jag läser för eleverna. Mina bibliotekslektioner är ungefär 40 minuter långa och under den tiden ska eleverna hinna välja och låna böcker också. Så, det blir inte så lång tid för samtal om boken. Oftast lånar läraren med boken till klassrummet sedan, ibland passar det att jobba vidare med den, eller så får den i alla fall finnas tillgänglig om eleverna vill bläddra och läsa mer i den på egen hand.

Här kan ni för övrigt läsa om när läraren Ulla Sporrner berättar om sina omläsningar av Astrid Lindgrens bilderböcker tillsammans med sina lågstadieelever.