Visar alla blogginlägg med kategorin:
Svenska

En uppmaning till skolledare

Biblioteksbladet 6 2020 har skolbibliotek som tema.

Man kan läsa reportage om skolbibliotek i Göteborg, en intervju med Anette Holmqvist (mångårig skolbibliotekspådrivare på Skolverket), en med Gustaf Fridolin om den utredning som kommer presentera resultat i vår, en artikel om samarbete mellan utbildningarna till bibliotekarie och fritidslärare på Södertörn och en intervju med Ulrika Centerwall som håller på med en avhandling om framgångsrika skolbibliotekarier.

Jag blev särskilt glad över en text av Cecilia Gärdén där hon diskuterar svårigheten att få beslutsfattare inom skolan att förstå vad en skolbiblioteksverksamhet kan vara. I samband med detta uppmanar hon skolledare att följa vårt stafettkonto Skolbibliotekarierna på Instagram. Cecilia har satt ihop en fantastisk lista över verksamhet som beskrivits där under ett par månader i höst.

Gärdén 1

Gärden 2

En driftig skolbibliotekarie är bra, men det är också så att att vi alla jobbar bättre med en chef som vet ett skolbiblioteks potential. Så – jag hoppas att hennes uppmaning når rektorer och andra chefer inom skolan. Vi får hjälpas åt att sprida den. Följ Instagramkontot Skolbibliotekarierna.

Cilla Dalén

Vad är det viktigaste?

För ett drygt år sedan började jag ju på en ny skola och stod inför att bygga upp en skolbiblioteksverksamhet. Då ställde jag mig förstås frågan:

– Vad är det viktigaste?

Nu i coronatider när sjukdom och annat gör att man måste sänka ambitionerna blir det samma fråga igen.

Mitt svar är nu som då:

– Att alla elevgrupper regelbundet får någon form av lässtimulans och har reell möjlighet att låna böcker. Och att det finns ett bokbestånd som motsvarar alla elevers behov och intressen.

Så okej att annat man tänkt göra inte blir av, se till att eleverna får goda chanser att hitta böcker som de kan tycka om att läsa. Resten kan vi göra någon annan gång!

Igenlämningslådan

Cilla Dalén

Ställa frågor till faktatexter

Lärarna i årskurs 3 och jag samarbetar runt att utveckla elevernas läsförståelse av faktatexter. Vi jobbar ganska likt det arbete jag gjorde tillsammans med lärarna på Hjulsta grundskola för ett par år sedan. 

Vi använder Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter för att hitta konkreta övningar, men använder inte hennes övergripande struktur med bilder av hjärnan och speciella faktatext-lässtrategier. Vi har valt att använda de symboler för lässtrategier som finns i klassernas läromedel.

Att läsa faktatexter föreslår Adrienne Gear att man ska tala med eleverna om två olika typer av frågor som eleverna ska öva sig att ställa till texterna de läser. Hon talar om snabba frågor respektive frågor för djuptänkande i stället för frågor på, mellan och bortom raderna som man ofta annars formulerar det.

Jag tycker att Gears sätt att prata om frågor är bra. Det viktiga är ju att få eleverna att tänka runt texten de läser, och jag upplever att det räcker med uppdelningen i snabba och djuptänkande frågor. Så här såg det ut när jag förebildade med en kort text ur Bengt-Erik Engholms bok Blod.

 Jag förebildar BLOD

Eleverna arbetade sedan i par och ställde enkla kontrollfrågor, men också genuina frågor om sådant de undrade över. Själva uppdelningen av vilken sorts frågor de ställer är förstås inte det viktiga, men genom att prata om ”djuptänkande” förstår eleverna vad det är vi vill åt. Och vårt gemensamma resonerande med försök att svara på frågorna blir en modell för hur man kan själv kan grubbla och söka information för att verkligen nå en djupare förståelse. Här är elevernas frågor till nästa textsnutt i boken:

Elevers frågor BLOD

Och jag tror verkligen på de forskare och praktiker som poängterar att det är elevernas eget frågeställande som är så viktigt – inte att endast svara på lärares frågor kring texterna. Ganska ofta klarar vi inte av att svara på frågorna ens när vi hjälps åt, men under det resonerande om frågeställningen som uppstår fördjupas våra kunskaper om ämnet.

Dessutom tror jag att elevernas egna frågor är det allra bästa sättet för läraren att komma åt elevernas förståelse av ett ämne. Och den förståelsen behövs förstås för att bygga vidare undervisning.

Cilla Dalén

Femfingerstestet

I Facebookgruppen Skolbibliotekssamtal fick jag tips om Femfingerstestet. Det är ett sätt att hjälpa eleverna att välja en bok som är lagom svår. Nu har jag prövat det, och jag tror det var meningsfullt.

Jag plockade ihop fyra böcker i olika svårighetsgrad, de som var på elevernas nivå valde jag också för att tipsa dem om olika bokserier. De här blev det med årskurs två

Böcker till femfingertestet

Jag började med att be eleverna tänka på hur bra de läste när de gick i förskoleklass jämfört med nu. Och sa att detta att de kan läsa mycket mer nu, det beror ju inte på att de är äldre utan på att de tränat. För att träna behöver man böcker som är lagom svåra. Ibland kan det vara svårt att förstå om en bok är lagom svår, och så kollade jag om de visste vem som är expert på det? Det är läraren (jag vet att en del skolbibliotekarier har järnkoll på elevernas läsnivå, men det har inte jag) och det visste eleverna.

Men om man inte ska ta hjälp av läraren kan man pröva så här. Och så visade jag bokmärken jag gjort med Femfingerstestet på.

Femfingertestet

Jag förebildade genom att ta fram Guldkompassen och berätta att jag är jättesugen på att läsa den. Jag har sett reklam för filmen och den verkar så spännande. Sedan läste jag högt från en upprojicerad sida ur boken, och tog upp ett finger för fem ord jag hade svårt att läsa eller förstå. Eleverna orkade ju knappt lyssna på högläsningen, den var totalt obegriplig för dem och jag tror polletten föll ner hos alla – det blir inte roligt om man inte förstår.

Sedan läste jag sidor ur andra böcker med mer engagemang, men visade även där att det fanns ord som var knepiga att läsa ut eller att förstå. Jag lät eleverna följa med i den upprojicerade texten och givetvis var det en del som ville hjälpa mig med de svåra orden, men… här handlade det ju om att läsa på egen hand så jag tog inte emot någon hjälp.

Efter genomgången fick eleverna bokmärken med Femfingerstestet och jag och lärarna uppmanade eleverna att göra testet åtminstone på den bok de skulle låna till klassrummet.

Jag tror att min genomgång var bra och gav en viss förståelse för vikten av att provläsa en bok innan man lånar den. Efter den här lektionen har vi påmint om metoden vid nästa lånetillfälle, min preliminära åsikt är att den hjälper eleverna att hitta böcker på rätt nivå.

Cilla Dalén

Läsplogen – barn och unga som läsfrämjare

I våras fick jag Ingvar Lundbergpriset, vilket förutom äran även innebar en rejäl summa pengar.

Jag använder pengarna för att glädja mig själv och har även gett bort en del till mina barn med mera.

Men, jag blev så väldigt glad i våras när jag kom på hur en del av pengarna ska kunna gå tillbaka till Tensta. Så här blev det:

Jag har skänkt pengar till den ideella föreningen Textpiloterna för att den ska kunna dela ut Läsplogen. Det är ett pris som går till barn och ungdomar på någon av de fyra grundskolorna i Tensta, för att de gjort något läsfrämjande. Ni kan läsa mer om priset här.

När vi jobbade med ALMA-priset på Hjulsta grundskola kunde eleverna tävla i vår egen Hjulstas ALMA med att göra något läsfrämjande. Det blev en hel de fina grejer under åren, till exempel nyanlända som tipsade om böcker på olika språk, mellanstadieelever som läste och samtalade om böcker och sedan gjorde fina boktrailers, lågstadieelever som läste för yngre barn och lågstadieelever som gjorde reklamaffischer för läsning.

Treornas-reklambilder

Jag ser många vinster med att eleverna blir läsfrämjare. Eleverna som ska göra något läsfrämjande blir själva medvetna om vikten av läsning, det är ju en förutsättning för att vilja läsfrämja. I de flesta fall har läsfrämjandet också inneburit att de själva läst – för att kunna tipsa om böcker på något sätt. Men framför allt så syns barns och ungdomars läsning! De blir läsande förebilder för varandra och det fina med att vara en läsare lyfts fram.

Jag hoppas att vi får med oss många barn och ungdomar i Läsplogen. Och eftersom jag tror att detta är en bra grej så vore det ju väldigt roligt om idén sprider sig!

Cilla Dalén

Utebibblan

Utebibbla vagnen

Utebibblan har nu funnits i tre veckor och känns därmed etablerad. Jag är ute på skolgården en knapp timme varje dag, när lågstadiet och mellanstadiet har lunchrast. Förutom böcker och tidningar, som jag byter en gång i veckan, så finns nu också 15 sittunderlag, så att vi inte fryser rumporna av oss.

Utebibblan läs tillsammans

Utebibblan har några stammisar som varje dag sitter och läser. Andra kommer en liten sväng, bläddrar snabbt i någon bok och skuttar sedan iväg till mer rörliga aktiviteter. En del tjoar jag lite till när de går förbi, jag lockar dem med en rolig historia ur KP eller något förbluffande ur Guinness. De lyssnar snällt och går sedan vidare, kanske är det en poäng med det också.

Många läser tillsammans med en eller några kompisar. De pratar om läsningen och diskuterar bilderna. Och ibland har jag högläsning för en eller ett par elever.

Utebibblan

Utebibblan finns också i en regnversion. Jag har skurit sönder och plastat in några sagoböcker och böcker med gåtor. Vi har också någon kortlek med djurnamn att öva på svenska och engelska, och lite inplastade rebusar och spännande grejer ur KP. Regnversionen drar färre besökare än vanliga utebibblan, men då hinner jag å andra sidan med lite mer kontakt med de som kommer. Vi har haft riktigt roligt med en berättelse ur KP, en sådan där historia där man får välja hur den ska fortsätta.

Utebibblan regnversionen

Eftersom alla elever är ute på rast och utebibblan finns där mitt bland alla andra aktiviteter så känns det som att eleverna har en mycket låg tröskel till läsningen. När biblioteket är öppet inomhus är det alltid begränsningar i vilka som får komma dit, och eleverna måste också välja bort uterasten. Till utebibblan är det lätt att komma skuttande och så välja att gå vidare eller kanske stanna och läsa en stund. Jag upplever det som väldigt positivt.

I och med att jag är utomhus en timme om dagen har jag lite svårare att hinna med allt praktiskt arbete inne i biblioteket. Vi får se om detta ska fortsätta, utvidgas till att gälla högstadiet (som inte heller får vara inne på sina raster i coronatider) eller om jag ska sluta med utebibblan så småningom. Redan dessa tre första veckor har i vart fall varit värda besväret, och de 250:- som alltihop kostat (=sittunderlagen).

Cilla Dalén

Förbättrad genreläsning?

Jag har i flera år på min förra skola arbetat med ”genreläsning” för att stimulera till läsning på fritiden. Det har funkat ganska bra och nu testar jag på Enbacksskolan. Så här går det till:

Eleverna läser valfria böcker inom en bestämd genre under en period på två månader på sin fritid. Jag introducerar lite med att berätta om genren, ha ett kort bokprat och exponera böcker i biblioteket. De olika årskurserna har olika genrer så att böckerna ska räcka till. Under läsningens gång fyller de i ett läsprotokoll. Det innehåller endast tre skrivuppgifter, lite olika för olika genrer. Skrivuppgifterna är till för att jag ska veta någorlunda säkert att böckerna är lästa men jag hoppas också att de stimulerar till lite klurande under läsningen.

Läsprotokoll framsida

Läsprotokoll resten

Tanken med genreläsningen är att locka eleverna att läsa mer, men också att upptäcka nya sorters böcker. Genrerna kan vara till exempel deckare, fantasy, facklitteratur, böcker på engelska, historiska romaner, klassiker, realistiska samtidsromaner (haha, det är svårt att få mellanstadieeleverna att använda termen men vi fnissar lite tillsammans)… Under de år jag har hållit på har genreläsningen triggat vissa elever till mycket läsning. Men jag är alltid noga med att det är helt frivilligt och att man kan läsa något annat om man inte har lust att vara med.

Så här ser reklamlappen för mellanstadiet ut i år:

Genreläsning

Jag läste ju Klaras läsprepp och den fick mig att ändra lite grand i konceptet. Jag ska försöka bygga in mer interaktion och sociala grejer i det hela. ”Mediatekshäng” är att eleverna får stanna inne i biblioteket en rast eller efter skoltid, äta någon frukt och snacka lite böcker. Det är nytt – och jag hoppas att det kan bli bra. Och jag tror att eleverna även ska uppskatta att som slutkläm få se på film och äta popcorn tillsammans. Jag har en bra popcorngryta hemma som jag brukar ta till skolan vid såna här tillfällen…

Denna vecka har jag introducerat genreläsning i alla årskurserna på mellanstadiet. Jag har även utmanat sjuorna att vara med, vi får se hur det går. På min förra skola var det inte så lyckat på högstadiet, men jag gör ett litet försök i alla fall.

Cilla Dalén

Biblioteksfilialer

Jag vill med stolthet berätta att Enbacksskolans Mediatek nu även har två biblioteksfilialer.

Fritidsbibbla klar

Här ser ni den ena. Alla elever ska vara ute på rast pga av corona, så då får vi ha en utebibbla vissa raster. Den får förstås laddas med lite olika grejer beroende på vilket stadium som har rast, men nu är den i alla fall klar för måndagen. Lite tidningar, böcker, något att göra runt ord… och så ska jag köpa sittunderlag. Har även början till ett material som ska funka i fuktig väderlek.

Den andra filialen har bästa Anders på fritids hjälpt till med. Ett rum dedikerat för läsning iordningställt av elever tillsammans med Anders och mig. Fritidsbibblans medier kommer förstås från Mediateket och eleverna ska byta ut dem varannan vecka. Det blir en av alla de fina aktiviteter fritidshemmen har varje dag. Anders brukar förresten också gå till Tensta bibliotek regelbundet med fritidsbarn, ett utmärkt sätt av att lotsa våra elever till bra ställen i närområdet.

Skylt fritidsbibblan

Fritidsbibbla barn

Så – hädanefter får ni kalla mig

Bibliotekschef Cilla Dalén

Klaras läsprepp – att främja läsning bland barn och unga

är en sprillans ny bok om läsfrämjande i skolan. Den vänder sig till alla som jobbar i skolan, kanske framför allt oss som är bibliotekarier.

Klaras läspreppKlara som skrivit boken har nyligen flyttat hit till Stockholm och jobbar nu i Matteus skola. Tidigare arbetade hon på olika skolor i Lund. Hon berättar om forskning, massor med egna erfarenheter och så en del som andra gjort, till exempel jag :-)

Boken är disponerad efter de olika rekommendationer Linda B Gambrell ger i artikeln Seven rules of engagement – what’s most important to know about motivation to read. Klara använder Gambrell till att argumentera för nyttan av många olika förslag till aktiviteter och förhållningssätt. Allt känns mycket rimligt och klokt. Boken är resonerande och förutom Gambrell så relaterar Klara det hon skriver till bland annat Med läsning som mål, där ju folkbibliotekens läsfrämjande är i fokus.

Mycket i boken känner jag igen, men det är ändå givande att läsa hur Klara kopplar de läsfrämjande aktiviteterna till Gambrell och annan forskning. När jag läser funderar jag över mitt eget jobb och hur jag kan utveckla arbetet så att det jag gör stämmer bättre överens med idéerna om motivation. Till exempel har jag till hösten tänkt att dra igång något liknande genreläsning på skolan. Hur kan jag göra för att få in mer interaktion mellan eleverna? Kan jag skapa ett system där uppmuntran/belöning är närmare själva läsningen?

Jag gillar också att Klara diskuterar detta med tid. Det finns hur mycket läsfrämjande saker som helst att göra, men man måste alltid väga vad något kostar (framför allt i tid) mot vad det kan ge för resultat. Hon ger oss ett exempel på ett projekt runt läsning med pappor som tog mycket mer tid än det gav resultat. Projektet fick en del uppmärksamhet i media, och det är en bekymmersam grej med läsfrämjande tycker jag – att saker ofta uppmärksammas helt okritiskt. Bra att sådant också finns med i boken.

Klaras erfarenheter stämmer väl överens med mina, men det finns en grej i boken där jag upplevt motsatsen mot henne. Klara argumenterar mot läsning i helklass av en bok som läraren bestämt. Min erfarenhet från Tensta är att eleverna nästan alltid tycker mycket om de böcker de läst i helklass. Jag tror att det till viss del beror på att lärarna väljer bra böcker, men mest på att lärarna arbetar så skickligt med böckerna att eleverna förstår dem och även får ett engagemang för texten.

Klaras läsprepp bör läsas av alla som jobbar i skolbibliotek, och gärna andra i skolan också.

Cilla Dalén

Sommarlovslässtimulansspurt

ägnar jag mig åt nu de sista veckorna innan sommarlovet. Det innebär i år detta:

Specialpedagogerna har kollat av så alla elever med Legimus även har fungerande inloggningar på sina hemma-device.

Jag försöker se till så att Inläsningstjänst funkar på hemma-device för alla nyanlända samt för elever som av andra skäl har glädje av böckerna där (några högstadieelever som behöver träna engelska t ex).

Tillsammans med lärarna på lågstadiet har jag sett till så alla elever där kommer få med sig ett brev hem om Inläsningstjänst, med uppgifter om inloggningar.

Ett lektionspass med alla grupper f-8 då eleverna får lite pepp, möjlighet att låna sommarlån och så får de välja en presentbok av några olika titlar för varje årskurs. F-6 får med sig ett brev hem om vikten av läsning och med tips om Bibblix, Biblio och Tensta bibiliotek.

Den här filmen visar jag för 4-8

och här är lite bilder av hur jag exponerar böcker vid dessa lånetillfällen:

Presentböcker fskkl

Facklitt i trappan

Exponering hög

Cilla Dalén