Visar alla blogginlägg med kategorin:
Vardagsliv

Stort och smått men ingen action

är det de där dagarna före skolstarten. Men i morgon börjar eleverna och det blir full fart igen!

På den en och en halva veckan jag jobbat efter semestern har jag bland annat:

  • tagit hand om nya läromedel till högstadiet – snälla fritidsbarn har hjälpt mig att stämpla och klistra streckkoder och så har jag lagt in dem i datorn
  • beställt böcker från Mångspråksbiblioteket
  • gjort i ordning och skickat ut kravbrev till slarviga elevers målsmän (huuu – det tråkigaste med att vara bibliotekarie)
  • haft möte med förstelärarna och diskuterat en plan för gemensamt arbete med läsförståelse
  • informerat ett par nyanställda lärare om olika resurser som finns på skolan och i staden
  • varit på studiebesök på Cirkulationsbiblioteket med fint bokprat av Kia och Ingalill tillsammans med 20 lärare från skolan
  • diskuterat källkritik med NO-lärarna på högstadiet
  • informerat/påmint lärarna på högstadiet om hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter
  • lyssnat till poliser som talade om kränkningar och hot
  • fixat med böcker till personalbiblioteket
  • gjort en stor och härlig beställning av nya böcker

och rätt mycket städande, sorterande och fixande… men det är fortfarande mycket kvar att göra.

Men hädanefter får sådant göras lite då och då, för nu är det dags för SKOLA!

läromedel

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

En dag i januari

hade jag sällskap av en journalist och en fotograf hela dagen. De gjorde ett reportage till vår personaltidning Lära.

Det går att läsa på sidan 30-34 här.

På sidan 13 i samma tidning finns också en krönika av Sofia Malmberg som är bibliotekarie på Adolf Fredriks musikklasser.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Tack för hjälpen!

Stora häftiga projekt är kul, men en massa små vardagliga saker är nog viktigare.

Till dessa hör att lärarna och jag kommunicerar om vad som är aktuellt. Ett snabbt mejl där Sv/SvA-läraren Cissi hör av sig och berättar att de pratat om Monica Zak och att eleverna gillade Alex Dogboy, resulterade i en liten exponering.

Monica Zak

Och eftersom SO-lärarna berättat att Andra världskriget är aktuellt i niorna just nu så finns böcker om detta framställda på en snurra.

Stor betydelse har det också när lärarna kommer in i biblioteket en liten stund på lunchrasten, pratar med elever, bekräftar och uppmuntrar läsande och pluggande. Finfina lärare har vi!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Litteratursamtal utbryter

när mina underbara arbetskamrater och elever går omkring med de här lapparna på sig.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola


Sprida information om resurser

av olika slag försöker jag göra.

Stockholms stad betalar för att våra elever ska få tillgång till Nationalencyklopedin online, SLI, Alex författarlexikon, Landguiden, Mediearkivet och en del till som vi inte använder så mycket på just vår skola. Bibliotekarierna på Medioteket sköter om Cirkulationsbiblioteket där vi kan låna klassuppsättningar, och de har en blogg med information om böckerna.

Jag tycker att det hör till mitt jobb att sprida information om dessa och andra resurser till elever och lärare.

Viktiga länkar för våra elever ligger på vår hemsida.

Det är ett ständigt pågående arbete att få eleverna och lärarna att använda de här resurserna. Men trägen vinner och många av våra elever tar nu självmant fram NE:s enkla texter.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Inte så spännande del 2

Alla läromedel som eleverna på vårt högstadium använder lånas i biblioteket. Detta är inlägg nummer 2 om vad jag gör och som inte är så spännande – men viktigt tror jag.

På min skola bestämmer lärarna, i samråd med skolledningen, vilka läromedel som ska köpas in. Christina på expeditionen gör beställningarna och när böckerna kommit hamnar de hos mig i biblioteket. Hjälpsamma elever brukar stämpla böcker, klistra på streckkoder och hjälpa mig att lägga in böckerna i bibliotekskatalogen. Och sedan lånar eleverna böckerna på sina lånekort. Lärarnas exemplar brukar jag plasta in med en stor skylt ”LÄRAREX” på – minskar risken för svinn.

Det här är ett förträffligt system. Bibliotekskatalogen är mycket bättre än enskilda lärare på att hålla ordning på böckerna. Vi sparar definitivt många tusenlappar om året på att göra så här.

Det tar en del av min tid, men å andra sidan så sparar det tid för lärarna. Det är tungt att hantera böckerna, men både elever och vuxna på min skola är mycket hjälpsamma och hugger i när jag säger till.

Det är inte roligt att hålla på med alla läromedelslån. Men innan vi hade det här systemet så blev jag vansinnigt frustrerad över alla böcker som var i omlopp bland eleverna på ett okontrollerat sätt.  Så jag är i alla fall nöjdare nu :-)

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

När man gjort något nytt

är det roligt att berätta om det – speciellt om det gick bra!

Men vad är det som vi gör i biblioteken men som inte är så spännande. Sådant där vardagsarbete som man inte kan eller vill välja bort? Och är det kanske egentligen det som är det viktigaste?

Jag tänker skriva några inlägg om vad jag gör, fastän det inte är ett dugg märkvärdigt eller nydanande. Eftersom det fortfarande finns skolor utan ordentliga bemannade skolbibliotek, så finns det förmodligen också rektorer som tycker att de här sakerna är alldeles onödiga, men jag tycker att de har ett värde.

Jag börjar med att berätta att jag ägnar en hel del tid åt att hålla vårt skolbibliotek öppet!

När det är öppet i biblioteket är det ofta elever där och arbetar. De använder möjligheten att plugga tillsammans med kompisar, de behöver använda datorerna och de vill ofta ha hjälp av mig. Ibland pluggar de till prov eller läxförhör men oftast jobbar de helt enkelt vidare med det de håller på med på lektionerna. Det här med läxhjälp är ju kontroversiellt men våra elever behöver möjligheten att studera någon annanstans än hemma!

På rasterna och eventuella håltimmar är det alltid några som väljer att sitta i biblioteket bara för att koppla av. De kanske läser lite i tidningar, bläddrar i böcker, pratar med mig och med kompisar eller halvsover en stund i en soffa. I biblioteket är det för det mesta rätt lugnt och det tycker en del är skönt.

Ibland skickar lärarna elever till biblioteket på lektioner för att de ska låna någon bok eller sitta och jobba ett tag. Eller för att jag ska hjälpa till med trasslande inloggningar i nätverket.

När jag inte har något annat inbokat och biblioteket är öppet men inga elever är där ägnar jag mig åt diverse praktiska göromål. Det måste vara sådant som går att avbryta om det kommer någon som behöver min hjälp. Det kan handla om att pyssla med böckerna, jobba med hemsidan, förbereda lektioner etcetera.

När biblioteket är stängt blir ofta eleverna rätt besvikna och ibland arga. Jag försöker övertyga dem om att de ska kolla in bibliotekets öppettider och planera sin tid i stället för att bli frustrerade när de står där framför en stängd dörr, men högstadieåldern är nog inte den tid då man är som bäst på det där med framförhållning.

Men jag har även inbokade lektioner, jag har raster emellanåt och jag har möten tillsammans med lärarna. Så även med en heltids bibliotekarie på knappt trehundra högstadieelever så är det tyvärr inte öppet jämt.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Om man är trångbodd

och har många syskon, en dator att dela på, kanske utan officepaketet, och föräldrar som varken har svenska språket eller studietradition

då behövs möjligheten att plugga någonstans.

Läxhjälp är kontroversiellt och även läxor.

Men även med en utopiskt perfekt undervisning så kommer vi att ha elever som vill fortsätta studera när skoldagen tar slut. Somliga kan göra det hemma – ta hem kompisar, sitta med sina laptops i soffan i vardagsrummet och fråga mamma om hjälp.

Andra kan inte det. Och då behövs till exempel ett skolbibliotek med så hög bemanning att det kan vara öppet såväl på elevernas raster och håltimmar som på eftermiddagar och kanske kvällar.

Och eftersom den där utopiskt perfekta undervisningen ännu inte finns, så är behoven mycket stora. Här har jag tidigare skrivit om vad vi erbjuder på min skola. Vi har enormt tryck från elever på att få ännu mer stöd.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Att påverka vad som händer i skolan

är inte alltid så lätt.

Ibland sägs det att vi bibliotekarier ska samarbeta med de lärare som vill, och så hoppas man att resten av lärarna följer efter om det vi gör blir bra. Jag har också förstått, och blivit lite besviken på, att skolor har fina biblioteksplaner som funkar bara för att vissa samarbeten inte kommer till stånd – om alla klasser skulle involveras så räcker inte tiden till.

Det har säkert sin poäng att jobba så; goda exempel kan resultera i att fler hänger på nästa gång. Och i att man får större resurser. Men jag är ofta lite otålig, och blir frustrerad när jag inte får möjlighet att nå alla med det jag tror är viktigt.  Och då försöker jag påverka genom att gå olika vägar.

Det här gäller framför allt när jag känner till resurser som jag tror att eleverna skulle ha glädje av – jag lovar att jag är mer ödmjuk beträffande upplägget av undervisningen. Men om jag vill informera och sprida kännedom om till exempel olika databaser, webbplatser, datorprogram eller böcker som jag tror skulle underlätta för elever och lärare så har jag olika sätt att agera.

Jag sprider information direkt till elever genom facebooksidan, samtal i biblioteket eller  lappar i och utanför biblioteket.

Lärarna kan jag nå genom att be att få tid på arbetslagstid, ämneskonferenser, andra konferenser eller genom skolans interna veckobrev.

Hela klasser når jag genom att be lärare att få lektionstid. Då får läraren informationen samtidigt.

Nu i veckan träffade jag representanter för våra läxhjälpare och försöker via dem sprida information till eleverna.

Några få gånger har jag fått tid på studiedagar att ha lite större informationsblock. Detta då förstås efter kontakt med skolledningen.

Oftast får jag väldigt positivt gensvar av lärare när de väl har tagit sig tid att lyssna. Men ibland är det svårt att avsätta den tiden bland allt akut som måste fixas. Ständigt dilemma i skolans värld?

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

 

Facebook, twitter, bloggar och kollegor

 Ibland är man lite ensam som skolbibliotekarie!

Jag tycker inte att det känns så särskilt ofta. Lärare och annan personal på skolan är mina kollegor, de ställer upp och stöttar när jag behöver hjälp med något. Och jag har dessutom Ulrika som sköter biblioteket på f-6-delen av Hjulsta grundskola, så jag är nog lyckligt lottad för att vara skolbibliotekarie.
 
Men det ger mig också väldigt mycket med de kontakter jag har utanför vår skola.
 
I Stockholm finns en central resurs som heter Medioteket, det är vår skolbibliotekscentral extra plus. Där ordnas kurser och mötesplatser som ofta är givande för mig.  Bibliotekarierna på Medioteket ordnar även nätverksträffar för skolbibliotekarier i de olika stadsdelarna.
 
Skolbiblistan är en mejlinglista för skolbibliotekarier runt om i landet; en del lärare har också upptäckt att det kan vara fiffigt att vara med på den. Där diskuteras och tipsas om böcker, metoder, länkar och annat.
 
Det finns ett antal forum och grupper på facebook som jag använder för inspiration och diskussion. Olika skolbiblioteks sidor för sina elever förstås, men också andra bibliotek. Forum för barn- och ungdomsbibliotekarier och andra med samma fokus är plats för livliga litteraturdiskussioner, Pedagogiska program Stockholms stad ger tips om möjligheter i vårt nätverk, i gruppen The Big Five diskuteras undervisning utifrån Svanelids artikel om de fem förmågor som återfinns i kursplanerna för olika ämnen (hyfsat kompatibelt med det vi bibliotekarier kallar informationskompetens) etcetera etcetera. 
 
Twitter är fantastiskt. Både människor, organisationer och olika samhälleliga instanser visar sina allra bästa sidor där. Man svarar snabbt och hjälpsamt, diskuterar och leder varandra vidare till intressanta ställen på nätet. Och man kan tjuvlyssna på kunniga människors samtal om sådant man själv är nyfiken på. Ett stort gäng med lärare har varje torsdagskväll olika teman som de diskuterar under hashtaggen #skolchatt. Man kan även följa konferenser, som i slutet av förra veckan då #skolbib12 gav rapportering från en skolbibliotekskonferens som pågick i Stockholm.
 
Jag är inte så noggrann med olika bloggar just nu. Jag läser oftast blogginlägg när någon länkat till dem från twitter eller facebook. Tidigare följde jag en massa bloggar via Bloglovin, men jag har börja slarva med dem. Det handlar nog egentligen om att jag borde städa bland bloggarna för att de ska motsvara det informationsbehov jag har just nu.
 
Det ändrar sig över tid, hur jag håller mig informerad och sköter min omvärldsbevakning. Det är nog till en del att mina behov ändras, men också att olika kommunikationsvägar utvecklas åt olika håll. Jag känner för tillfället inte så stort behov av att ha totalkoll på olika nya böcker; det beror säkert på att jag jobbat några år nu i mitt bibliotek och byggt upp urval av böcker som jag tycker funkar på skolan. Alltså måste jag inte läsa så hemskt mycket bokbloggar och recensioner, det räcker med tips jag fångar upp lite mer sporadiskt. Facebook har utvecklats på ett sätt som gör att jag känner att det håller på att förlora i värde. Forum och grupper funkar bra, men jag måste verkligen själv göra listor och aktivt söka upp de ställen där det intressanta pågår. I mitt vanliga flöde försvinner det spännande bland all reklam och meddelanden om olika saker som mina vänner påstås gilla.
 
Cilla Dalén Hjulsta grundskola f-9