Mer engelska och Legimus

Engelska biografierna

I höstas köpte jag en himla massa lättlästa biografier på engelska från den här serien, säkert 60-70 stycken, och nu är nästan alla utlånade.

Jag har läst dem och haft verkligt roligt! Jag har lärt mig om personerna, deras samtid, deras plats och ibland diskuterar även författarna sina källor. Jag tror att böckerna passar för hyfsade läsare på mellanstadiet och våra högstadieelever läser dem med glädje.

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg om böcker på engelska från Helena på MTM. De är angelägna om att vi bibliotekarier ska veta att vi kan tipsa dem när vi vill ha böcker inlästa till Legimus. Det gjorde jag faktiskt med dessa böcker i höstas, och nu finns sju av dem tillgängliga för våra elever med läshinder.

För de skolor som har Inläsningstjänst (ett kommersiellt företag som framför allt tillhandahåller inlästa läromedel) kan det vara bra att veta att de också har hela Nypons och Viljas bestånd av lättlästa engelska böcker – inlästa och i fulltext.

1000 kronor i timmen

Engelskaböcker

Våra lärare låter eleverna läsa egenvalda böcker på engelska i mycket högre grad nu än för ett par år sedan. Det har gjort att jag behövt köpa in mycket ny litteratur på engelska och nu efter årsskiftet fick jag 10 000 kronor extra just för detta. Att köpa och göra i ordning dem har tagit ungefär 10 timmar. Så 1000 kronor i timmen är vad jag klarar av att köpa in ny litteratur för, i alla fall om den är på engelska.

Det tog mig två timmar att göra själva beställningen. Jag hade några uppskrivna titlar som jag visste att jag ville köpa, jag hämtade tips på bilderböcker och några faktaböcker från Adrienne Gears webbplats, jag beställde några böcker som eleverna har läst på svenska och så hade jag lite önskemål från lärare. Tillsammans blev det 51 titlar och ett kit med 40 böcker och tre boxar med folksagor. Några av titlarna köpte jag tre eller fem ex av. Jag beställde alla böckerna inplastade, det kostar för oss i Stockholm tio kronor per bok.

När böckerna kommit fick jag hjälp av en elevbibliotekarie att bocka av följesedeln så den tiden räknar jag inte. Inte heller tiden det tog för ett gäng tredjeklassare att stämpla alla böckerna och klistra på små vita lappar över de streckkoder vi inte skulle använda.

En eftermiddag satt jag i tre timmar och gick igenom ungefär 85 av titlarna. Jag letade efter titeln i bibliotekskatalogen, om boken fanns där la jag in den i katalogen och kollade sedan om den fanns i Legimus. De svenska böckerna finns i stort sett alltid i Legimus men sällan de engelska. Därför klistrar jag på små lappar på de böckerna så att våra elever som läser talböcker enkelt kan hitta engelska böcker. För de böcker som inte fanns i vår katalog antecknade jag ISBN, författare och titel och skickade in uppgifterna till Medioteket.

Några dagar senare ägnade jag ett par timmar till åt dessa böcker. Då hade alla hunnit få katalogposter och jag kunde lägga in resterande böcker i katalogen och kolla vilka som fanns i Legimus.

Sedan tog det ungefär ett par timmar till att göra samma procedur med de resterande 20 titlarna; lägga in i katalogen, beställa katalogposter och kolla Legimus samt klistra små lappar.

Sedan ska jag förstås försöka läsa en hel del av böckerna också. Men det får bli lite allteftersom.

Systematiskt kvalitetsarbete

Indikatorer

Kluriga grejer, det där med hur man utvärderar sin verksamhet i skolbiblioteket. Men viktigt för att kunna visa att verksamheten har betydelse.

Jag har vid ett par tillfällen talat med mina rektorer om det systematiska kvalitetsarbetet. Arbetsplanen för skolbiblioteket, eller ibland delar ur den, har funnits med i den verksamhetsplan (…om jag nu hittat rätt ord…) som skolan tagit fram under de senaste åren. Men sätta upp mål och utvärdera, det blir så lätt några få enkla mätbara saker man ägnar sig åt. Jag har inte förstått hur man ska kunna få in viktigare saker än lånestatistik och antal lektioner i detta.

Maria Ronnås på Medioteket (vår skolbibliotekscentral i Stockholm) gav mig en term och en tanke som känns fruktbar. Det är att ta fram indikatorer som visar att verksamheten har betydelse.

När jag tittade på det utkast till Arbetsplan för skolbiblioteksverksamheten på Hjulsta grundskola 2018 som jag då jobbade med så verkade det där med indikatorer värt att pröva. Indikatorerna uppfattar jag som ett sätt att förtydliga och konkretisera målen med det man gör. Men i samarbetet med lärare och med de komplexa uppgifter som elevers lärande innebär är indikatorerna inte bevis, utan just något som pekar på att skolbiblioteksverksamheten har betydelse.

I arbetsplanen som är tagen av skolledning och samverkansgrupp finns nu ”indikatorer på att verksamheten har betydelse” med. En del är klockrena medan en del andra nog inte är särskilt bra, tycker jag. Men de är i alla fall ett första försök att förtydliga den del av mitt arbete som innebär direkt pedagogiskt arbete med eleverna.

Årets arbetsplan är länkad härifrån, kika gärna och kom med synpunkter!

Jobba på lovet

Jag har varit ledig en hel del under jullovet, men också jobbat några dagar. Vadå jobbat – i en stängd skola? Detta gjorde jag då:

  • Två stora beställningar på böcker. Nu efter nyår (=nytt budgetår för skolan) fick jag ett extra engångsanslag på 10 000:- för att köpa in böcker på engelska. Det är nu flera lärare som använder varierad skönlitteratur i undervisningen och vårt bestånd räcker inte. Två och en halv timme tog det, jag hade en del titlar som jag samlat ihop men kollade även lite bloggar och så för att få tips. Och så köpte jag för lika mycket böcker på svenska också. Det var lättare.
  • Lånade stora köket i matsalen och diskade plexiglaskuber. Jag har ett gäng stora sådana som är väldigt roligt att använda för exponering. Det tog en dryg timme och jag blev ganska blöt… Och sedan gjorde jag lite nya skyltar och sånt till dem.
  • Förberedde hur jag skulle peppa personalen inför vårens ALMA-projekt. Bland annat kollade jag runt på lite webbplatser som jag skulle visa, t ex denna för att besöka Astrid Lindgrens hem och den här för att kolla hur det är att vara fattig i Sydafrika.
  • En jättetrevlig utflykt med en (! skulle varit två men en blev tyvärr sjuk) av mina elevbibliotekarier. Vi besökte Kungliga biblioteket och Science Fiction-bokhandeln. Så mysigt! Det tog större delen av en dag.
  • Gallrade en del skruttiga böcker och städade undan lite mer.
  • Tog hand om nya depositioner från Mångspråksbiblioteket. Det är otroligt lättjobbat med Book IT som vi har nu.

Jag hann också prata lite i lugn och ro med en del av de andra som jobbade på lovet. Det är alltid trevligt. Rektorer och vaktmästare till exempel.

Biblioteket Hjulsta grundskolas foto.

Detta är (tyvärr) inte en bild från vårt skolbibliotek utan från Kungliga biblioteket.

God jul och läs en tråkig bok!

Gamla böcker

Eller kanske en dåligt skriven? Eller väldigt komplicerad?

I vart fall – läs någonting som tar emot att läsa!

I artikeln Years later, comprehension strategies still at work av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman (publicerad 2013 i The Reading Teacher) talar de om vad det är som gör att undervisning i lässtrategier blir något som starkt utvecklar eleverna läsförmåga och lärande i stort. Det varnar för en mekanisk användning av strategier, där lässtrategierna blir målet i stället för medlet till ett engagemang i texter och texternas innehåll.

I inledningen till artikeln beskriver de hur lärarnas eget läsande och funderande över sin läsning är själva grunden till en god undervisning i läsförståelse. Vi vuxna storläsare behöver fundera över hur vi använder olika strategier och på vilket sätt de gör nytta.

I skolan måste eleverna ofta läsa texter som de inte väljer själva. Texterna kan vara svåra att förstå, de kan handla om något som eleven inte är intresserad av eller de kan vara skrivna på ett sätt som eleven inte tycker om. Men ändå måste engagemanget till för att göra läsningen till en lärande aktivitet.

Det där måste vi vuxna också utsätta oss för. Och vi måste fundera över vilka strategier vi använder för att ändå få läsningen att bli av och bli meningsfull. För min del kan en vetenskaplig text på engelska, en roman som jag inte är särskilt nyfiken på eller kanske en inte så originell barnbok göra att jag inte läser alls eller läser oengagerat. Den vetenskapliga texten behöver jag angripa med hjälp av vissa strategier och romanen eller barnboken med hjälp av andra. Vad händer med min läsning?

För att få verklig kunskap om lässtrategierna måste jag alltså utmana mig själv som läsare och då reflektera över hur jag gör. Att bara läsa sådant som känns lustfyllt och enkelt räcker inte.

Så, jag unnar er alla en underbar jul med härlig läsning men hoppas också att ni under lovet hinner läsa något som gör att ni måste utmana er läsförmåga!

Skolbibliotekarierna 2018

Skolbibliotekarierna dec 2017

I februrari 2017 startades stafettkontot Skolbibliotekarierna. Sedan dess har en skolbibliotekarie varje vecka berättat om sitt arbete genom att lägga ut bilder och skriva på Instagram. Inläggen har också gått ut på Twitter och Facebook. Det har varit väldigt roligt att följa olika verksamheter runt om i landet.

Jag och Lena Moser, på Gärdesskolorna, som administrerar kontot har bestämt att vi fortsätter åtminstone i vår också. Så härmed uppmanas alla som är intresserade av skolan och skolbibliotekets möjligheter att följa kontot och hjälpa till att sprida det!

Om du själv är skolbibliotekarie och vill skriva upp dig för att medverka kan du klicka här!

Informationssökning och källkritik med treorna

Våra lärare i årskurs 3 har just, ivrigt påhejade av mig, dragit igång ett större arbete runt läsning av faktatexter. De utgår från Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter och vi kommer avsluta arbetet med ett författarbesök före påsk. Faktatexter används ju förstås hela tiden i skolarbetet så lärarna kommer att kunna baka ihop detta med den ordinarie undervisningen. Jag ska hänga med i det hela framför allt genom försöka integrera informationssökning och källkritik. Årskurs tre har i år fått egna Ipads, vår skola är i uppstarten till en 1-1-satsning och det här är enda årskursen i f-6 som fått egna Ipads än så länge.

Hur vet du det

För en dryg vecka sedan hade jag en lektion med dem om hur Internet funkar. Vi följde samma upplägg som jag använt flera gånger förut, men jag fick mycket sämre respons än vanligt. Jag vet inte om eleverna var trötta eller om det var jag som inte var lika tydlig som vanligt? I alla fall bestämde jag att fortsätta på något annat sätt.

Idag hade vi lektion två och inför den kollade jag lite på UR:s serie Hur vet du det? Jag bestämde mig för att använda de två första avsnitten, även om jag har en del invändningar mot det som sägs i dem. De är roliga och jag tycker att de funkar för att tala om begreppen källa och källkritik. Så här gjorde vi idag:

  • Vi satt i en ring på golvet och gjorde viskleken. Pratade lite om den.
  • Bildgoogling på Active boarden och ordet källa. Samtal om vattenkällor. Jämförde med källare.
  • Samtal om vad en källa till information kan vara. Exempel med folk, saker och alla faktatexter de redan börjat prata om i klassen. Prat om journalister och att de måste hitta bra källor.
  • Vi tittade på avsnitt 1.
  • Samtal om första- och andrahandskällor, källkritik, de fem superfrågorna – allt med anknytning till elevernas vardag och påhittade exempel som vi förstod.
  • Eleverna tog sina Ipads och fick söka information om ett djur. Vi vuxna gick runt och tittade och samtalade lite med eleverna, men vi gjorde inte så stor sak av källkritiken då.
  • Vi tittade på avsnitt 2.

Och sedan var lektionen slut. Jag tror eleverna fick en god uppfattning om vad en källa är och en viss förståelse av att man bör fundera runt källan. Nu är det snart jullov och vi kommer inte hinna göra något mer runt detta före jul. Vi får se hur fortsättningen blir sedan.

Varför är jag inte odelat positiv till serien? Tja, dels tycker jag att det var lite konstiga råd runt hur man kan göra en Google-sökning. Jag brukar försöka förklara hur Googles sökmotor funkar, här sa de i stället bara några praktiska råd som kanske kan vara bra men även mest förvirrar. Men det får jag väl göra själv sedan i stället. Jag tyckte också att deras förklaringar av de fem ”superfrågorna HUR, NÄR, VAD, VARFÖR och VEM” inte var särskilt tydliga. Filmerna visade att man ska fundera runt upphovsman och syfte, men egentligen förvirrade kanske frågeorden mer än de klargjorde.

En omläsning – eller flera

December månads uppdrag i den roliga Facebook-gruppen Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 är att En omläsning. Det passar mig utmärkt, jag gillar att läsa om böcker.

Jag är en bokslukare och läser ofta rätt oreflekterat. Omläsning för mig blir en möjlighet att uppmärksamma en massa saker jag missat vid första läsningen. Till exempel alla detaljer som leder fram till slutet, de hittar jag när jag vet vilket slutet är. Eller leta efter slutet på något som inte är bokens huvudtema: jag har flera gånger läst om Harry Potter-böckerna med den uttalade ambitionen att lägga märke till vad det egentligen blir av Hermiones kamp för husalfernas rättigheter. Fast… hittills har jag alltid tappat bort det på vägen när jag blivit uppslukad av händelserna. En del bokvärldar tycker jag så mycket om att vara i, då är det roligt att läsa om böcker för att få hälsa på igen.

Men det här handlade om min egen läsning, hemma, för mig själv.

Det finns förstås en massa böcker jag återkommer till i skolbiblioteket. Jag tänkte nämna några av dem och varför. Det här är böcker som jag läser tillsammans med eleverna, inte sådana som jag bara bokpratar om. Därför blir det bilderböcker, ganska korta, som jag hinner läsa på en bibliotekslektion:

9789172994003Sagan om pannkakan – för att det är så roligt med upprepningarna som bara blir längre och längre. Eleverna brukar hjälpa till.

till-vildingarnas-landTill vildingarnas land – för att den är underbar, av en ALMA-pristagare och för att jag fått en vana att använda den när jag introducerar lässtrategin Spågumman.

5047264_1Följa John – för att den gottar sig i en massa ord, är spännande och rolig och för att eleverna får känna sig smarta när de kollar bilderna.

anden-doden-och-tulpanenAnden, döden och tulpanen – för att vi blir alldeles tagna av den, både elever och lärare. Och så är den av en ALMA-pristagare.

239b98e3-ca59-49a0-b897-06ee32bb228fFru Sunesson kör så det ryker – för att den är så rolig och knäpp.

29698176_O_1Mamma Medusa – för att jag blir så imponerad över hur kloka våra elever är. Och för att den är av en ALMA-pristagare.

Nä, nu slutar jag att skriva. Det finns SÅ många bra och lagom långa bilderböcker som jag läser för eleverna. Mina bibliotekslektioner är ungefär 40 minuter långa och under den tiden ska eleverna hinna välja och låna böcker också. Så, det blir inte så lång tid för samtal om boken. Oftast lånar läraren med boken till klassrummet sedan, ibland passar det att jobba vidare med den, eller så får den i alla fall finnas tillgänglig om eleverna vill bläddra och läsa mer i den på egen hand.

Här kan ni för övrigt läsa om när läraren Ulla Sporrner berättar om sina omläsningar av Astrid Lindgrens bilderböcker tillsammans med sina lågstadieelever.

Läslov och läsläxor

Läslovsböcker

Vi VET att eleverna behöver läsa mycket mer än vi hinner med under lektionstid. Men hur ska vi se till att den läsningen blir av?

Ska vi bara jobba i skolan för att eleverna ska en lust till läsning som gör att de läser även på fritiden? Eller ska vi locka, muta, tvinga, hetsa…

Det här är väldigt kontroversiellt och inte lätt. Och liksom allt möjligt annat i skolvärlden så handlar det kanske inte i första hand om vad man gör utan hur man gör det?

En erfarenhet från mina nio år på denna skola är faktiskt att böcker som blir lästa och förstådda tycker eleverna oftast om. Det kan gälla mer avancerade böcker som lärare och elever läser tillsammans under lektionstid, eller lite enklare böcker som eleverna fixar på egen hand.

Och det är min alldeles bestämda övertygelse att en läsning som blivit av och som eleven tycker att den gillat – den läsningen är bra. Oavsett om den uppstått genom tvång eller inte.

Men det gäller att ha fingertoppskänsla. Olika åldrar, olika grupper och olika elever sporras bäst på olika sätt. Det ÄR inte lätt detta!

Jag tror att det är viktigt att vi från skolan visar att vi förväntar oss att eleverna läser hemma. Höga förväntningar… det är en positivt laddad term. Och varför skulle det då inte gälla detta viktiga med fritidsläsningen? Vi måste förvänta oss att eleverna läser hemma också.

Hur visar vi då att vi har de förväntningarna? Där är jag inte så säker…

Nu under läslovet hade alla klasser 4-9 på vår skola läsläxor över lovet. Det exakta utformandet har varierat mellan klasserna. Alla elever har dock fått en introduktion till boken under lektionstid så att de har haft en chans att komma in i boken. Och alla klasser har haft någon form av uppföljning. Jag har servat lärarna med att beställa böcker från Cirkulationsbiblioteket och i de flesta fall planera introduktion och uppföljning.

Introduktionen har alltid varit att läsa början av boken tillsammans och prata om det man läst. Uppföljningen har varierat med olika former av samtal och kanske någon skriftlig redogörelse.

Jag tror lärarna har uttryckt sig väldigt olika runt ”läxan” – alltifrån att uppföljningen av läxan efter lovet är en viktig betygsgrundande uppgift till en betydligt mer försiktig presentation av ett läsuppdrag. Kanske har också lärarnas engagemang och entusiasm inför boken varierat, det är svårt att säga när man inte var med vid introduktion och uppföljning.

I några grupper var det ganska få elever som läste, i några var det nästan alla och i några var det ungefär mittemellan. Och som vanligt, de som läst var oftast nöjda med boken och med sin läsning. Några lärare var väldigt positiva till samtalen efter läsningen.

Beror utfallet på valet av bok, lärarens förhållningssätt eller på klimatet i gruppen? Det är hemskt svårt att säga, tyvärr. Men de flesta lärarna är i alla fall väldigt övertygade att vi ska fortsätta med läsläxor i någon form över loven. Vi får pröva oss fram, och fortsättning följer.

Finbesök i bibblan

I fredags hade vi Stefan Löfven och Alice Bah Kuhnke på besök i skolbiblioteket. Besöket var ordnat av Läsdelegationen och delegationens ordförande Katti Hoflin var också med. Och en massa andra…pressekreterare, stabspersoner, Lilla Aktuellt…SÄPO – stort ståhej alltså.

Ministrar 2

Men huvudpersoner var faktiskt sex elever ur 3A och sex ur 6A. Min lärarkollega Ulla Sporrner och jag hade varsin grupp med gäster och elever och så läste vi och pratade om Wolf Erlbruchs bok Fru Meier – koltrasten.

Ministrar 3

Ministrar 4

Och efter boksamtalet var ministrarna nyfikna och pratglada med eleverna. De kollade i böcker och boktipsade varandra. Riktigt trevligt!

Ministrar 1

Innan ministrarna gick fick de blommor och varsitt exemplar av boken, som eleverna hade signerat.

Ministrar 5

Tack Läsdelegationen för mötet mellan våra elever och ministrarna – tror att det var berikande för båda parter!

Lilla Aktuellt kommer sända ett inslag från besöket måndagen den 30/10.