3×3 lektioner med förberedelseklasser

på högstadiet har jag haft i veckan. Det blev lite grann om Astrid Lindgren, betydligt mer om ALMA-priset och så något ytterst elementärt om källkritik. Och så njöt jag av att få läsa bilderböcker högt, det är det allra roligaste man kan göra, tror jag. Läs om vad jag gjorde här!

Nöjd så här långt

Så, idag genomförde vi vår lilla konferens om samarbete högstadielärare-skolbibliotek runt digital kompetens som jag skrev om igår.

Det gick bra. Lärarna diskuterade i grupper efter min inledning och vi har nu bestämt ett område i Sv/SvA och engelska i årskurs 8, ett område i SO i årskurs 7 och ett område i NO i årskurs 9 som vi ska samarbeta om under nästa läsår. NO-gänget ville börja redan denna termin. Jag har fått veta när lärarna ska planera området och de vet att jag måste få vara med redan i planeringen.

Det var svårare med förberedelseklasserna. Hur kan man jobba med informationssökning och källkritik med dem? Både lärarna och jag är lite osäkra, men vi får pröva oss fram.

Nu gäller det för mig att hålla i detta, se till så att jag får vara med i planeringen och så får vi tillsammans utveckla något bra. Det kommer vi säkert att göra.

Digital kompetens och skolbibliotek

I morgon ska jag träffa högstadielärarna i en och en halv timme med målsättning att få lite styrsel på vårt samarbete. Vi har de senaste åren haft många lärarbyten och inga samarbetsformer, utöver bokprat, har riktigt satt sig. Varje år har jag behövt förhandla med lärarna och många av dem har nog inte förstått hur de kan använda mig.

Med utgångspunkt i denna skrivning i den reviderade Läroplan för grundskolan:

2.8 Rektorns ansvar

- skolbibliotekets verksamhet används som en del i undervisningen för att stärka elevernas språkliga förmåga och digitala kompetens

så skrev vi före jul in detta i Arbetsplan för skolbiblioteksverksamheten 2018:

Skolbibliotekarien samarbetar med lärare runt informationssökning och källkritik. Etablerade arbetsformer finns nu för lågstadiet och i viss mån för mellanstadiet. Under vårterminen ska skolledningen se till att även högstadiets lärare planerar tillsammans med skolbibliotekarien hur de ska samarbeta om elevernas förmåga till informationssökning och källkritik under nästa läsår.

Där är vi alltså nu.

Jag har förberett mig genom att läsa den reviderade läroplanen, förstås, och kommentarmaterialet Få syn på digitaliseringen på grundskolenivå. Jag har också gått tillbaka till Louise Limbergs text i Medie- & informationskunnighet – en forskningsantologi.

Digital kompetens enligt Skolverket, att alla på skolan har ett ansvar genom de skrivningar som står i läroplanens två första kapitel, exempel ur kursplanerna och innehållet i det akademiska ämnet Biblioteks- och informationsvetenskap kommer bli de grunder jag går igenom. Det där med B&I är för att försöka synliggöra bibliotekarie­kompetensen. Termen sökkritik kommer jag att använda för att den tydliggör vad formuleringen i kursplanen för samhällskunskap kan innebära, den där det står ”Hur information i digitala medier kan styras av bakomliggande programmering”.

Jag kommer sedan berätta om samarbeten jag haft under de senaste åren, till exempel Internet med treorna, Wikipedia med åttor, Wikimini på mellanstadiet, bibliotekskunskap med sjuor, Wikipedia i en förberedelseklass med mera…

Sedan ska vi tillsammans alltså försöka att redan nu bestämma vilka områden vi ska samarbeta runt vad gäller elevernas digitala kompetens under nästa läsår. Och när dessa ska planeras. Rektorerna kommer att vara med och det är jag glad för.

Fortsättning följer…

Böcker tycker inte om…

Böcker tycker inte om

har varit lektionsinnehåll med lågstadiets klasser på sistone.

Och det var riktigt kul!

Eleverna tappar alldeles ansiktet när jag ska öppna den fina boken om insekter och det inte går… för att det är något kladd som klibbat ihop sidorna.

De skriker förskräckt när jag ska bläddra i en bok som faller alldeles isär i ryggen. Och de tjuter när sidorna ramlar ur en bok där någon böjt bokryggen alldeles runt.

Vi har också pratat om småsyskon som man bör läsa för men som i viss ålder inte ska få hålla på med böckerna själva, om blöta skridskor och handdukar i ryggsäcken, om frukt och varm choklad…

När vi har talat om det där man inte ska göra så har jag varit noga med att betona att JAG klantar mig ibland. Och medföljande lärare och fritidskontakter har också erkänt att det faktiskt kan bli fel fast man vill väl. Så om någon elev råkar göra något dumt med en bok så ska de berätta det, jag blir inte arg.

Man har blivit intervjuad

i Biblioteksbladet och då kan det ju vara bra att länka till intervjun härifrån.

Så vassego här är tidningen! Och här är en webbversion av intervjun.

Mer engelska och Legimus

Engelska biografierna

I höstas köpte jag en himla massa lättlästa biografier på engelska från den här serien, säkert 60-70 stycken, och nu är nästan alla utlånade.

Jag har läst dem och haft verkligt roligt! Jag har lärt mig om personerna, deras samtid, deras plats och ibland diskuterar även författarna sina källor. Jag tror att böckerna passar för hyfsade läsare på mellanstadiet och våra högstadieelever läser dem med glädje.

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg om böcker på engelska från Helena på MTM. De är angelägna om att vi bibliotekarier ska veta att vi kan tipsa dem när vi vill ha böcker inlästa till Legimus. Det gjorde jag faktiskt med dessa böcker i höstas, och nu finns sju av dem tillgängliga för våra elever med läshinder.

För de skolor som har Inläsningstjänst (ett kommersiellt företag som framför allt tillhandahåller inlästa läromedel) kan det vara bra att veta att de också har hela Nypons och Viljas bestånd av lättlästa engelska böcker – inlästa och i fulltext.

1000 kronor i timmen

Engelskaböcker

Våra lärare låter eleverna läsa egenvalda böcker på engelska i mycket högre grad nu än för ett par år sedan. Det har gjort att jag behövt köpa in mycket ny litteratur på engelska och nu efter årsskiftet fick jag 10 000 kronor extra just för detta. Att köpa och göra i ordning dem har tagit ungefär 10 timmar. Så 1000 kronor i timmen är vad jag klarar av att köpa in ny litteratur för, i alla fall om den är på engelska.

Det tog mig två timmar att göra själva beställningen. Jag hade några uppskrivna titlar som jag visste att jag ville köpa, jag hämtade tips på bilderböcker och några faktaböcker från Adrienne Gears webbplats, jag beställde några böcker som eleverna har läst på svenska och så hade jag lite önskemål från lärare. Tillsammans blev det 51 titlar och ett kit med 40 böcker och tre boxar med folksagor. Några av titlarna köpte jag tre eller fem ex av. Jag beställde alla böckerna inplastade, det kostar för oss i Stockholm tio kronor per bok.

När böckerna kommit fick jag hjälp av en elevbibliotekarie att bocka av följesedeln så den tiden räknar jag inte. Inte heller tiden det tog för ett gäng tredjeklassare att stämpla alla böckerna och klistra på små vita lappar över de streckkoder vi inte skulle använda.

En eftermiddag satt jag i tre timmar och gick igenom ungefär 85 av titlarna. Jag letade efter titeln i bibliotekskatalogen, om boken fanns där la jag in den i katalogen och kollade sedan om den fanns i Legimus. De svenska böckerna finns i stort sett alltid i Legimus men sällan de engelska. Därför klistrar jag på små lappar på de böckerna så att våra elever som läser talböcker enkelt kan hitta engelska böcker. För de böcker som inte fanns i vår katalog antecknade jag ISBN, författare och titel och skickade in uppgifterna till Medioteket.

Några dagar senare ägnade jag ett par timmar till åt dessa böcker. Då hade alla hunnit få katalogposter och jag kunde lägga in resterande böcker i katalogen och kolla vilka som fanns i Legimus.

Sedan tog det ungefär ett par timmar till att göra samma procedur med de resterande 20 titlarna; lägga in i katalogen, beställa katalogposter och kolla Legimus samt klistra små lappar.

Sedan ska jag förstås försöka läsa en hel del av böckerna också. Men det får bli lite allteftersom.

Systematiskt kvalitetsarbete

Indikatorer

Kluriga grejer, det där med hur man utvärderar sin verksamhet i skolbiblioteket. Men viktigt för att kunna visa att verksamheten har betydelse.

Jag har vid ett par tillfällen talat med mina rektorer om det systematiska kvalitetsarbetet. Arbetsplanen för skolbiblioteket, eller ibland delar ur den, har funnits med i den verksamhetsplan (…om jag nu hittat rätt ord…) som skolan tagit fram under de senaste åren. Men sätta upp mål och utvärdera, det blir så lätt några få enkla mätbara saker man ägnar sig åt. Jag har inte förstått hur man ska kunna få in viktigare saker än lånestatistik och antal lektioner i detta.

Maria Ronnås på Medioteket (vår skolbibliotekscentral i Stockholm) gav mig en term och en tanke som känns fruktbar. Det är att ta fram indikatorer som visar att verksamheten har betydelse.

När jag tittade på det utkast till Arbetsplan för skolbiblioteksverksamheten på Hjulsta grundskola 2018 som jag då jobbade med så verkade det där med indikatorer värt att pröva. Indikatorerna uppfattar jag som ett sätt att förtydliga och konkretisera målen med det man gör. Men i samarbetet med lärare och med de komplexa uppgifter som elevers lärande innebär är indikatorerna inte bevis, utan just något som pekar på att skolbiblioteksverksamheten har betydelse.

I arbetsplanen som är tagen av skolledning och samverkansgrupp finns nu ”indikatorer på att verksamheten har betydelse” med. En del är klockrena medan en del andra nog inte är särskilt bra, tycker jag. Men de är i alla fall ett första försök att förtydliga den del av mitt arbete som innebär direkt pedagogiskt arbete med eleverna.

Årets arbetsplan är länkad härifrån, kika gärna och kom med synpunkter!

Jobba på lovet

Jag har varit ledig en hel del under jullovet, men också jobbat några dagar. Vadå jobbat – i en stängd skola? Detta gjorde jag då:

  • Två stora beställningar på böcker. Nu efter nyår (=nytt budgetår för skolan) fick jag ett extra engångsanslag på 10 000:- för att köpa in böcker på engelska. Det är nu flera lärare som använder varierad skönlitteratur i undervisningen och vårt bestånd räcker inte. Två och en halv timme tog det, jag hade en del titlar som jag samlat ihop men kollade även lite bloggar och så för att få tips. Och så köpte jag för lika mycket böcker på svenska också. Det var lättare.
  • Lånade stora köket i matsalen och diskade plexiglaskuber. Jag har ett gäng stora sådana som är väldigt roligt att använda för exponering. Det tog en dryg timme och jag blev ganska blöt… Och sedan gjorde jag lite nya skyltar och sånt till dem.
  • Förberedde hur jag skulle peppa personalen inför vårens ALMA-projekt. Bland annat kollade jag runt på lite webbplatser som jag skulle visa, t ex denna för att besöka Astrid Lindgrens hem och den här för att kolla hur det är att vara fattig i Sydafrika.
  • En jättetrevlig utflykt med en (! skulle varit två men en blev tyvärr sjuk) av mina elevbibliotekarier. Vi besökte Kungliga biblioteket och Science Fiction-bokhandeln. Så mysigt! Det tog större delen av en dag.
  • Gallrade en del skruttiga böcker och städade undan lite mer.
  • Tog hand om nya depositioner från Mångspråksbiblioteket. Det är otroligt lättjobbat med Book IT som vi har nu.

Jag hann också prata lite i lugn och ro med en del av de andra som jobbade på lovet. Det är alltid trevligt. Rektorer och vaktmästare till exempel.

Biblioteket Hjulsta grundskolas foto.

Detta är (tyvärr) inte en bild från vårt skolbibliotek utan från Kungliga biblioteket.

God jul och läs en tråkig bok!

Gamla böcker

Eller kanske en dåligt skriven? Eller väldigt komplicerad?

I vart fall – läs någonting som tar emot att läsa!

I artikeln Years later, comprehension strategies still at work av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman (publicerad 2013 i The Reading Teacher) talar de om vad det är som gör att undervisning i lässtrategier blir något som starkt utvecklar eleverna läsförmåga och lärande i stort. Det varnar för en mekanisk användning av strategier, där lässtrategierna blir målet i stället för medlet till ett engagemang i texter och texternas innehåll.

I inledningen till artikeln beskriver de hur lärarnas eget läsande och funderande över sin läsning är själva grunden till en god undervisning i läsförståelse. Vi vuxna storläsare behöver fundera över hur vi använder olika strategier och på vilket sätt de gör nytta.

I skolan måste eleverna ofta läsa texter som de inte väljer själva. Texterna kan vara svåra att förstå, de kan handla om något som eleven inte är intresserad av eller de kan vara skrivna på ett sätt som eleven inte tycker om. Men ändå måste engagemanget till för att göra läsningen till en lärande aktivitet.

Det där måste vi vuxna också utsätta oss för. Och vi måste fundera över vilka strategier vi använder för att ändå få läsningen att bli av och bli meningsfull. För min del kan en vetenskaplig text på engelska, en roman som jag inte är särskilt nyfiken på eller kanske en inte så originell barnbok göra att jag inte läser alls eller läser oengagerat. Den vetenskapliga texten behöver jag angripa med hjälp av vissa strategier och romanen eller barnboken med hjälp av andra. Vad händer med min läsning?

För att få verklig kunskap om lässtrategierna måste jag alltså utmana mig själv som läsare och då reflektera över hur jag gör. Att bara läsa sådant som känns lustfyllt och enkelt räcker inte.

Så, jag unnar er alla en underbar jul med härlig läsning men hoppas också att ni under lovet hinner läsa något som gör att ni måste utmana er läsförmåga!