@skolbibliotekarierna

Skolbibliotekarierna reklam

Nu finns ett stafettkonto på Instagram, Twitter och Facebook för alla oss som arbetar i skolbibliotek runt om i Sverige.

En vecka i taget berättar olika skolbibliotekarier om vad som händer på deras bibliotek.

Följ oss och få en bred insikt i olika verksamheter!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Samarbete bibliotekarie-lärare

Ibland hör jag att skolbibliotekarier har svårt att få till det samarbete de önskar med lärarna. Och ja, visst har jag också känt av det emellanåt.

Det har förstås flera förklaringar.

Samarbete

Men jag har funderat över något de senaste månaderna, som jag tror kan vara en viktig del av förklaringen. Jag ska försöka förklara hur jag tänker.

Jag tror att lärare och bibliotekarier kan ha för lite kunskaper om vad och om hur den andra vill undervisa. Alltså både bristande kunskaper om det som eleverna behöver lära sig, och bristande kunskaper om hur man kan lägga upp undervisningen så att eleverna får förutsättningar att lära sig det.

Om jag exemplifierar med att elever har ett ämnesområde de ska behandla genom att söka information och sammanställa en text om det de funnit. Inför det arbetet kan våra respektive fokus beskrivas så här:

Läraren har under sin utbildning lärt sig sitt ämne och hur man kan undervisa i det ämnets olika delar. Vilka missuppfattningar brukar elever ha? Hur kan elevernas tänkande runt ämnesinnehållet utvecklas?

Om det inte har ingått i lärarens utbildning så har hen förhoppningsvis under de senaste åren även lärt sig att elevernas språkliga förmågor hör ihop med ämnet. De vet att eleverna måste lära sig använda ett relevant ämnesspråk och ett allmänt akademiskt språk som tillämpas i många skolämnen. Eleverna behöver få stöd både i att läsa och att producera texter inom ämnesområdet.

Vi bibliotekarier har under vår utbildning lärt oss att söka information på olika sätt; på webben men också i databaser och bland böckerna i biblioteket. Vi har också läst studier av vad som händer när elever kastas ut i informationssökningsuppgifter utan tillräckligt stöd. Vi vet till exempel att man måste undervisa om skillnaden på en fulltextsökning i Google och en ämnesordssökning i bibliotekskatalogen. Vi vet att till och med gymnasieelever kan behöva bli uppmärksammade på att det kan finnas index i slutet av faktaböcker och att man kan söka på sidan i internet för att hitta var sökordet man använt i söktjänsten finns. Vi vet att Wikipedia måste diskuteras och undersökas, inte endast förkastas.

För att ett gott och effektivt samarbete ska komma till stånd måste vi ha ett hum om den andres kompetens. Vi måste också vara tydliga med varandra så att vi kan planera bra tillsammans.

Vi bibliotekarier har många gånger varit med om att möta elever mitt i en informationssökningsprocess. En informationssökning som ofta blir väldigt dålig på grund av att eleverna inte fått det stöd de skulle behövt av oss.

Jag har också arbetat med lärare som låtit mig ta för stort ansvar för ett område. De har varit så positiva och tacksamma och jag har inte förstått vad det är som läraren kan mycket bättre än jag.

Jag öppnar ofta upp till ett samarbete genom att säga till läraren

– Jag skulle vilja göra det här med dina elever… för att jag vet att…

Och då hoppas jag läraren fyller i med vad hen vill göra så att det blir bästa möjliga samverkan där eleverna lär sig så mycket som möjligt.

Här är ett exempel på samarbete som funkade bra.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Wikifika #1lib1ref

Idag träffades 8 skolbibliotekarier i Stockholm på Medioteket och bidrog till Wikimedias kampanj för att få bibliotekarier att lägga in källhänvisningar i Wikipedia.

Wikifika

Förutom att fika så letade vi upp ett antal artiklar om barn- och ungdomsboksförfattare i Wikipedia och schysstade till dem lite. Vi uppdaterade förteckningarna över författarnas verk genom att kolla i Libris och angav då förstås också den som källa. Några rättade också språkfel och skrev in mer information. Förutom Libris så användes Alex, en databas om författare, NE och Barnens bibliotek.

Så – lite nytta gjorde vi för Wikipedia, trevligt hade vi och så ökade våra samlade kunskaper om Wikipedia och hur man kan arbeta med det i skolan.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Hallå skolbibliotekarier i Stockholm!

Visst kan vi vara med och göra en insats för Wikipedia under #1lib1ref!

Wikipedia 15 1Lib1ref

Så här tänker jag:

Vi träffas på Medioteket torsdagen den 26/1  klockan 16-17. Under den timmen visar jag väldigt kort hur man kan bidra enkelt till att Wikipedia blir bättre. Och så hjälps vi åt att förbättra några artiklar om barn- och ungdomsboksförfattare. Medioteket bjuder på fika :-)

Vi lär oss lite, vi förbättrar Wikipedia lite… och så är det ju alltid trevligt att träffas.

Anmäl er till mig senast torsdagen den 19/1 cecilia.dalen@stockholm.se. Det är bra om så många som möjligt tar med en dator, men är det svårt så kom ändå.

Nu tänker jag utmana skolbibliotekarier i andra kommuner – så jag hoppas att vi blir många som träffas!

Välkomna!

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Författarbesök och Wikipedia

Under hösten har två författare besökt vår skola och träffat klasser på högstadiet. Det är alltid väldigt bra med författarbesök. De föregås av att klasserna läser och samtalar om minst en av författarens böcker och när besöket äger rum får de möjlighet att lära sig om hur en författare arbetar. Efter besöket är det alltid några elever som har blivit nyfikna och vill läsa fler böcker av författaren. Läsning pågår är ett koncept som funnits i många år – det är så skönt när saker som fungerar bra återkommer och blir en tradition.

I år har vi också passat på att använda författarbesöken till att kika på Wikipedia. Artiklarna i Wikipedia om barn- och ungdomsboksförfattare är ofta ganska torftiga, och då är det enkelt för oss att göra dem lite bättre.

Vi tittar tillsammans på artikeln, jämför med vad vi lärt oss om författaren, kontrollerar om det finns källor, kollar om listan på utgivna böcker är aktuell och så söker vi lite information och diskuterar vilka källor som är trovärdiga och bra att använda. Årets författare saknade bilder i Wikipedia, så vi har pratat om vilka bilder man får använda och lagt upp egna i Wikimedia som vi sedan infogat i Wikipedia.

Det här har varit ganska små arbeten men ändå innehållit ett visst lärande inom informationssökning och källkritik. Att känna till Wikipedias för- och nackdelar är nödvändigt för alla som söker information på webben. Däremot har vi i dessa små arbeten inte jobbat med elevernas skrivande, det är jag som har formulerat mig (i samtal med eleverna) och arbetat i Wikipedia från mitt konto.

Så -artiklarna i Wikipedia om Pernilla Gesén och Mats Berggren är nu en smula bättre än de var för någon månad sedan. De har fotografier, hyfsat med källor och lite mer text.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Fortsättning på läsningen med sjuorna

Om du inte läst mitt förra inlägg, om vad jag testar med sjuorna, så gör det först.

Fortsättningen på detta blev att jag försökte låta eleverna samtala i grupper om 4-5 elever om novellen Sunnanäng som de haft i läxa. Jag lät en i varje grupp få i uppdrag att vara ordförande och se till att fördela ordet och en i varje grupp skulle vara sekreterare. Till stöd hade de ett A4-papper indelat i fyra delar med Chambers samtalspunkter Något du tyckte om, Något du inte tyckte om, Något du inte förstår eller undrar över, Några mönster eller kopplingar i texten.

Det blev totalt kaos. Eleverna klarade inte av att samtala utan det blev bara bråk och tjafs – tydligen räckte det inte alls att vi genomfört ett boksamtal i helklass. När läraren Birgitta eller jag satt med i grupperna blev det bra samtal, många elever är kloka och eftertänksamma läsare, men den sociala biten funkade alltså inte.

Så, jag fick backa och göra om. Nu fick eleverna välja på två böcker som de skulle läsa hemma. Det var Snöstormen respektive En sekund i taget av Sofia Nordin, tack snälla Clarisa på Cirkulationsbiblioteket för tips om dem. Snöstormen är en lättläst bok från LL-förlaget medan En sekund i taget är en mer vanlig ungdomsbok, båda med katastroftema. Jag berättade lite för eleverna om böckerna och visade hur texten såg ut och så fick de välja bok och de fick med sig ett papper för att samla Chambers-kommentarer under läsningen.

Två veckor senare genomförde jag boksamtal igen, denna gång med en grupp i taget i biblioteket medan Birgitta gjorde annat i klassrummet. Jag hade varit lite fundersam över hur våra elever skulle kunna relatera till Snöstormen som tilldrar sig i Åretrakten, men flera av de boksamtalen genomfördes den där onsdagen när alla vi Stockholmare pulsat i snöoväder på morgonen – så vi fnissade åt att kopplingarna var så enkla att göra.

I det stora hela gick denna läsning och dessa samtal mycket bra. I stort sett alla som valde Snöstormen hade läst boken och samtalade fint om den. Några elever som skulle läst En sekund i taget hade inte skött läsningen. Jag försökte att inte göra så stor sak av det, de flesta insåg att det inte var någon mening att försöka låtsas att de läst. Det funkar liksom inte att fuska i ett boksamtal. I stället la jag skulden på mig och sa att jag nog inte varit tillräckligt tydlig om svårighetsgrad när jag presenterade böckerna, så eleverna förstod förhoppningsvis att de nästa gång borde välja den bok som de har ambitionen att ta sig igenom.

Eleverna fyllde i en utvärdering, och då skrev alla att själva samtalen var bra. Jag fick också veta av utvärderingen att många gillar deckare och fantasy. Detta gjorde att jag till nästa omgång läsning valde Kickboxaren av Niklas Krog och Fixa pengar annars av Lena Lilleste. De är inte regelrätta deckare men handlar om ungdomar och kriminella handlingar, så jag hoppas att de faller eleverna i smaken. Även denna gång är det en bok från LL-förlaget och en vanlig ungdomsbok.

Jag påminner mig själv om att detta inte är litteraturundervisning utan ett försök att hålla igång elevernas fritidsläsning. Därför är jag mycket nöjd med att de flesta läst böckerna, att eleverna uppskattade samtalen och alla som läste också fick känna sig lyckade och kompetenta. Det ger goda förutsättningar framöver.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Ska vi läsa tillsammans

i skolan eller ska eleverna läsa hemma?

Nyss dryftades i en facebookgrupp frågan om hur många sidor en högstadieelev kan förväntas läsa hemma i veckan, i den bok man arbetar med tillsammas i klassen. En del lärare svarade att eleverna kan läsa 70 sidor medan andra svarade att all text läses tillsammans i klassrummet.

Under de snart åtta år jag arbetat på min skola har nästan alla lärare i Sv/SvA läst böcker högt tillsammans med eleverna på lektionerna. Hur högläsningen har gått till och hur man samtalat om och arbetat med texterna har varierat, men på detta sätt har alla elever läst minst sex böcker under sin högstadietid hos oss.

Det är bra.

Men det räcker inte att läsa sex böcker under högstadietiden för att utveckla det språk och den läskompetens som våra elever så väldigt väl behöver.

Jag har som bibliotekarie kompletterat lärarnas undervisning med diverse lässtimulerande aktiviteter som bokprat eller jippon av olika slag.

Det är också bra, men det räcker fortfarande inte. Det är alldeles för många elever som inte läser på sin fritid trots mitt tipsande och påhejande.

I Kulturrådets kunskapsöversikt Med läsning som mål poängteras att det sociala sammanhanget runt läsning är viktigt. Så – i samarbete med Sv/SvA-läraren Birgitta testar jag nu något nytt med årskurs sju.

Birgitta ska förstås fortsätta med den goda undervisning som kommer av att de läser böcker tillsammans under lektionstid och jobbar med dem på olika sätt. Men utöver det ska vi pröva att hon avsätter lite mer lektionstid till litteraturen, för att eleverna ska få möjlighet att diskutera böcker de läst hemma. Vi ska använda oss av boksamtal enligt Chambers, och vi är nu igång!

Jag började med en presentation där jag talade om att SAM-TALA och vad det innebär. Jag hävdade att 1+1=3, där min tanke plus din tanke blir något mer än de två tankarna när vi samtalar om dem. Vi kollade också tillsammans på kunskapskrav om att läsa, sammanfatta, diskutera och föra diskussionen framåt. Och så hade vi ett första boksamtal om Sussa och Natti av Ryôji Arai. Efter detta första boksamtal pratade vi lite om hur man kan uttrycka sig för att det ska bli bra. Vi har börjat samla fraser på ett stort papper som stöd.

Igår delade jag ut den första läxan, sagan/novellen Sunnanäng av Astrid Lindgren. Jag tänkte att den kanske kommer att bli lite svår, den tilldrar sig för längesedan ”i fattigdomens dagar”. Därför fick eleverna först jobba två och två med en lista med ord ur novellen. De skulle para ihop orden med rätt förklaring. När jag gjorde listan trodde jag att det kanske skulle vara en enkel och onödig uppgift, men det var bara någon enstaka elev som kunde majoriteten av ord som knyte, evinnerligen, klyfta, ysta, vrå, huj, fura, mjölkdags… Tvärtom blev jag efteråt rädd att jag gett dem en alldeles oöverstiglig läxa och har därför erbjudit eleverna lite ”läxhjälp” genom att efter skolan läsa högt och jobba med orden.

Nästa vecka ska vi samtala om denna text och försöka låta eleverna sköta samtalen gruppvis, medan Birgitta och jag finns med som stöd. Nästa steg är att låta eleverna välja mellan två böcker att läsa hemma över läslovet.

Här är några förutsättningar för att detta arbete ska kunna bli bra, jag ska verkligen försöka uppfylla dem:

  • Samtalen ska vara positiva och bejakande. Eleverna ska känna sig som kompetenta läsare.
  • Böckerna måste vara lagom. Tillräckligt enkla för att eleverna ska fixa läsningen själva, men samtidigt så pass utmanande att de blir intressanta att samtala om.
  • Eleverna ska få välja på minst ett par olika titlar varje gång. En tjockare och tunnare, och kanske även olika på annat sätt?

Vi ska ha höga förväntningar på våra elever, de måste läsa hemma också och därför tycker jag att detta är rimligt. Men vi får se hur det går – funkar det att använda ett visst mått av tvång och tro att det leder till lust?

Jag kommer betrakta detta som lyckat om majoriteten av eleverna läser hemma och samtalar om böckerna med oss, men jag vågar tyvärr inte hoppas att alla kommer sköta läsningen. Därför är det bra att den övriga undervisningen inte bygger på denna läsning utan på den som Birgitta och eleverna gör under lektionstid.

Tidigare denna termin har jag pratat med sjuorna om läsningens betydelse för ordförrådet, jag har haft bokprat om svenska och om engelska böcker och så har vi haft en lektion med bibliotekskunskap. Allt detta hänger ihop!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Wikimini – samarbete bibliotekarie och lärare

Våra nitton elever i årskurs fyra publicerade igår fina artiklar om vetenskapsmän i Wikimini. Det var avslutningen på ett stort arbete de gjort tillsammans med Kristina Eriksson, lärare i Sv/SvA och NO, och mig.

Wikimini

Vi började med några lite allmänna lektioner om informationssökning på webben, Google med mera. De följde ungefär samma upplägg som jag använde med femmorna förra året. Anledningen till att vi la detta moment först var att lektionerna skulle filmas av Skolverket, det blir så småningom en kort film som ska ingå i detta sammanhang.

Under höstterminens första period har Kristina och klassen arbetat väldigt gediget med beskrivande text enligt genrepedagogisk metod. Det här är en viktig del av den undervisning Kristina har i Sv/SvA och denna undervisning blev en förutsättning för att eleverna skulle kunna skriva bra faktatexter.

I slutet av september bedömde Kristina att det var dags för att börja arbeta med vetenskapsmän och uppfinnare. Hon skrev förslag till olika personer som eleverna skulle kunna fördjupa sig i två och två. Innan hon fastställde listan med vetenskapsmän kollade jag att det fanns bra lättläst information att få tag i om dessa. Kristina delade upp eleverna i par och bestämde vilka som skulle skriva om respektive vetenskapsman.

Nu var det dags för mig att leda ett lektionspass igen. Jag valde att använda en av våra utvalda vetenskapsmän, Rosalind Franklin, när jag visade hur man kan söka information. Vi började med att googla och sedan titta på artikeln i Wikipedia om henne. Vi pratade om vem som har skrivit artikeln, kollade källförteckning och tittade i historiken för att se hur en artikel blir bättre genom att många hjälps åt.

Vi pratade om att Wikipedia ofta har ganska svårlästa texter, och att det är bra att Wikimini finns nu – så att alla fina arbeten som görs av barn i skolan kan läsas av andra.

I det här arbetet ville vi att eleverna skulle använda två eller tre källor, det är alldeles tillräckligt för elever i fjärde klass att försöka arbeta ihop information från ett par texter. Jag sa att vi inte ville att eleverna skulle använda Wikipedia i detta arbete, utan välja texter som är enklare att läsa.

Jag påminde eleverna om hur man kollar innehållsförteckning och sakregister i fackböcker och förklarade snabbt hur man kan slå i den barnuppslagsbok som fanns i klassrummet. Detta har vi arbetat med tillsammans när eleverna gick på lågstadiet. Om eleverna valde texter ur böckerna så kopierade vi upp dem.

Jag visade också hur man söker i NE på webben, väljer den enkla texten och sedan skriver ut den. Eftersom Rosalind Franklin var lite knepig att hitta information om visade jag sedan hur man kan förbättra en googlesökning genom att fundera över vilka ord som kan tänkas stå i en text man söker, och sedan skriva i flera sådana ord i sökrutan.

Därefter arbetade eleverna med att söka information om sina vetenskapsmän. Målet för lektionspasset var att alla grupper skulle ha två eller tre bra lättlästa texter utskrivna på papper och jag tror att alla lyckades med det.

Kristina lät sedan eleverna arbeta med texterna på olika sätt under de kommande veckorna. Hon förebildade genom att klassen tillsammans arbetade med Galileo Galilei, och sedan gjorde eleverna likadant med sina egna vetenskapsmän. De läste först texterna, gjorde sedan en mindmap och skrev slutligen en egen text, alltihop två och två.

Och igår var det alltså dags att publicera texterna. Eleverna skapade konton i Wikimini, Kristina förebildade på den interaktiva skrivtavlan så att alla kunde se, och sedan satte eleverna igång med full fart. Vi vuxna gick runt och hjälpte till där det behövdes. Det var enkelt för eleverna att publicera helt nya texter, men ganska svårt för de elever som i stället för att publicera en ny text skulle förbättra en text som redan fanns. Men de klarade det bra, tycker jag. Alla hade med källförteckning och de som hann med gjorde även länkar till andra texter i Wikimini.

Här kan ni läsa elevernas texter, kanske kommer några av dem snart även få fina illustrationer som eleverna har gjort:

Jag tror förresten att hela arbetet blev ganska likt någonting jag skrev för ett par år sedan.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Anden Döden och Tulpanen

Ibland är det inte alls min förtjänst att det blir bra.

Till exempel idag, då jag läste boken Anden, Döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch för två grupper med tvåor.

Det fanns ord som borde förklarats, och jag kunde ha förberett läsningen bättre. Men jag bara läste boken och eleverna var helt trollbundna. Och inte hann vi prata särskilt mycket om den efteråt heller.

Men tagna – det blev vi allihop.

Det är häftigt att märka att berättelsen och bilderna är så starka och fina att de bär alldeles själva.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Anden döden

Det här med samarbete

kan vara krångligt, men på min skola är det nästan alltid lätt och väldigt givande.

Jag leder ofta lektioner där läraren är med tillsammans med sina elever, och mina proffsiga kollegor gör det till en ren fröjd! När jag samarbetar med en lärare första gången brukar jag tydligt säga innan att de gärna får avbryta och lägga sig i om de tycker att de behöver förtydliga något eller så. De känner ju eleverna bäst.

Idag har jag haft två lektioner med två grupper från årskurs två. Jag introducerade lässtrategin att skapa inre bilder. Det finns, förstås, en del barn som har svårt att vara lugna på lektionen, men när lärare kommer in i biblioteket och är positiva och nyfikna så sprider sig detta till eleverna. Lärarna satt tillsammans med eleverna på sofforna, med armen om någon som behöver lite extra, och deltog med entusiasm och lyhördhet i det jag planerat för lektionen.

Och att få höra efteråt, vid fikat i personalrummet, att lektionen varit inspirerande även för läraren – det känns bra.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola