Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Bokprat

Tvinga fram lite nyfikenhet!

För något år sedan testade jag att låta en elevgrupp undersöka olika boktitlar med hjälp av lässtrategin Att förutspå. Det visade sig funka bra för att få eleverna att välja och låna böcker.

Jag har återkommit till det sättet flera gånger, till exempel den senaste veckan.

I torsdags när treorna kom till biblioteket så pratade jag lite om genren deckare. Vi pratade om detektiv, misstanke, bevis, alibi och så vidare. Jag hade plockat fram en hel hög med LasseMaja-böcker (flera elever hade sett film och några läst någon av dessa) och så en hel hög med Kalle Skavank-böcker (där var det bara någon enstaka elev som läst en bok). Jag delade ut Kalle Skavank-böcker till eleverna så att de två och två fick undersöka en titel, och sedan satt vi i en in ring och eleverna fick berätta vad de trodde att boken skulle handla om.

När sjuorna skulle komma och låna nya böcker på engelska gjorde jag likadant. Jag hade plockat fram en hel hög med fina faktaböcker, och lät dem titta två och två på en titel för att sedan berätta för de andra. Det är lite pirrigare för eleverna att sådär relativt oförberett berätta på engelska inför hela gruppen. Läraren fick börja för att visa hur det kan gå till, och sedan blev det nog så att den i paret som tyckte det var minst jobbigt var den som talade.

Ja – detta funkar bra! Eleverna undersöker en bok noga och den aktiviteten undanröjer lite av den skeptiskhet som vissa elever känner när de tvingas välja böcker. Det är ett bra sätt att närma sig en serie med böcker (som Kalle Skavank) eller en genre (som faktaböcker).

När jag bokpratar genom att berätta om enskilda titlar så vill jag ha flera likadana exemplar eftersom många elever ofta blir sugna på samma bok, med denna metod funkar det utmärkt med många olika böcker. Dessutom kan jag använda böcker som jag själv inte hunnit läsa in mig på :-)

Blandade titlar

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Mängder med bokprat

blir det så här innan ett lov.

Under de sista veckorna före jul träffar jag 23 olika klasser för att presentera böcker och försöka få eleverna att låna på sig en massa läsning inför jullovet.

När jag bokpratar presenterar jag en bok på ett sätt som jag hoppas gör eleverna nyfikna och sugna på att läsa. Jag försöker alltså göra det lite spännande, men också rättvisande för boken så att de förväntningar jag skapar verkligen uppfylls när eleven sedan läser själv. Jag berättar eller läser oftast en del av bokens början, och förklarar en del som jag tror kanske kan annars kan bli svårt.

Bibliotekets bästa transparent

Det här med att lustläsa, att läsa på fritiden, är viktigt! I Med läsning som mål, en kunskapsöversikt från Kulturrådet, redogörs för flera olika studier som visar detta. Ett citat från sidan 24:

”En omfattande engelsk studie som undersökt de kognitiva effekterna av lustläsning över tid pekar exempelvis på att lustläsning på fritiden är av större betydelse för studieresultat än föräldrars utbildningsnivå (Sullivan & Brown 2013). Den omfattande OECD-studien Reading for Change (2002), som omfattar 32 länder, visar på liknande sätt att läsengagemang i form av regelbunden fritidsläsning är viktigare för ungas läsförmåga än föräldrarnas yrkesmässiga status. Rapporten Reading for Change ger sammantaget starka argument för fri läsning som en effektiv social hävstång. Att fri läsning för med sig flera sociala och utbildningsmässiga fördelar bekräftas även av Clark & Akerman (2006) i studien Social inclusion and reading: an exploration.”

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Konsten att låna en bok

Igår när en av våra särskilda undervisningsgrupper på högstadiet skulle komma till biblioteket på bokprat testade jag att lägga upp det lite annorlunda än vanligt. I den här gruppen är det flera elever som kan vara lite motvilliga och som har svårt att hitta en bok som de vill läsa.

Tjej vid hylla

Innan eleverna kom la jag fram ett helt bord fullt med ungdomsböcker från Nypon förlag. Och så valde jag två helt andra böcker att använda själv.

Eleverna fick som vanligt sätta sig i en halvcirkel och så återknöt jag till lässtrategin ”Att förutspå” som jag varit med att introducera för ett år sedan i klassen. Och jag sa att den är jättebra när man ska välja en bok. Jag förebildade genom att tänka högt runt de båda böcker jag tagit med mig: jag kollade om jag kände igen författarnamnet, tittade på framsidan, läste på baksidan och bläddrade lite i böckerna. Och så gjorde jag en kort reflektion över om jag trodde att boken skulle passa mig just nu.

Sedan instruerade jag eleverna att välja varsin bok från bordet att undersöka. Jag sa att de inte skulle välja en bok att låna utan bara att kolla på, läraren och elevassistenterna valde också böcker. Efter ett par minuters tänkande började jag med att låta de vuxna tänka högt om sina böcker. Jag hjälpte dem lite på traven (även om de kanske inte egentligen behövt det) och sedan var några elever riktigt otåliga att det skulle bli deras tur.

Alla elever berättade om sina böcker, utifrån sina förmågor. En elev var lite motvillig men det gjorde vi inte så stor sak av. Vid lektionens slut lånade eleverna glatt böcker, både utav de två jag visat upp och utav de som de själva och kompisarna presenterat.

Det var en mycket lyckad lektion – den tar jag med mig till andra klasser!

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Bokprat i förberedelseklass

Idag träffade jag en av våra klasser med alldeles nya svenskar. De har gått på vår skola max 4 månader.

Vi tittade på våra böcker på elevernas modersmål – i den här gruppen var det mest somalisktalande och någon med arabiska som modersmål. Jag visade var böckerna på engelska står, en del av eleverna kan engelska också, och så tittade vi förstås på våra mest lättlästa böcker på svenska.

I vårt bibliotek har vi en hylla som heter Träna svenska där jag placerat böcker som är mycket lätta att lästa. Idag kollade vi på ett par böcker fulla med ord med bilder till.

Med hjälp av rutinerade läraren Morit lyckades jag också läsa några kärleksdikter ur Mårten Melins bok Ett värmeljus i din skalle. Jag hade förberett med ett par bilder av ett hjärta och Amor med pilar, eftersom dikterna i början av boken använder denna symbolik. Morit hjälpte eleverna med att översätta när hon kunde, och locka dem att översätta för varandra.

Och så tittade vi på Jörn Jensens böcker om Palle. De är visserligen skrivna för mindre barn, men de är humoristiska och våra högstadieelever brukar tycka om dem.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Bilderböcker för 14-åringar

Jag nämnde förut att en av lärarna som undervisar i Svenska/Svenska som andraspråk i åttan hade talat med sina elever om att läsa högt för småsyskon. Det var ju en strålande idé – bra för våra elever att öva högläsning och bra för småsyskonen att få böcker lästa för sig!

Vi har inte så många bilderböcker i vårt högstadiebibliotek så detta var ett perfekt tillfälle att besöka Tensta bibliotek. Marion, som är barnbibliotekarie där, och jag förberedde besöken tillsammans och så här har de tre åttondeklassernas besök blivit:

Vi har träffats utanför biblioteket och samlat ihop klassen tillsammans med läraren. Efter en snabbtitt in på barnavdelningen så har eleverna satt sig på stolar och kuddar i ett grupprum där Marion plockat in en massa fina bilderböcker. Jag har haft en docka i knäet och berättade om hur jag brukat placera barn när jag läst högt. Sedan har Marion och jag talat lite om bilderböcker och hur man kan läsa dem, varvat med att vi också läste några hela böcker: Sagan om den lilla lilla gumman, Max dockvagn, Det röda trädet och ett par till. I två av klasserna berättade Marion också en saga. Efteråt har eleverna fått en stund på sig att låna böcker.

Det hela var mycket lyckat och en intressant upplevelse på flera sätt. Våra högstadieungdomar är inte alltid så lätthanterliga, och det kändes lite osäkert hur de skulle reagera när vi tänkte läsa småbarnsböcker för dem. Dessutom var bara en av de tre klasserna ordentligt förberedd på vad vi skulle göra. Alla klasserna kom tillsammans med lärare som är tydliga och har elevernas förtroende – det var ju en god grund.

Bara några få av eleverna verkade känna igen böckerna vi visade – Alfons Åberg var kanske mest känd. Några elever satte upp en lätt skeptisk min när vi satte igång, men jag tror att de insåg att Marion och jag verkligen gillade de här böckerna. Vi hade väl också lite glimten i ögat när vi läste böckerna som om vi hade läst dem för små barn.

Klasserna lyssnade väldigt intresserat när vi läste högt!

Elever som ofta kan agera motvals mot oss vuxna satt faktiskt absorberade av Sagan om den lilla lilla gumman; och Det röda trädet hade eleverna starka åsikter om. En flicka sa direkt att den handlar om att vara tonåring. Det verkade helt klart som att detta var en upplevelse för våra ungdomar.

Alla våra elever har ju föräldrar som är uppväxta i andra länder, och många av våra elever har inte heller själva tillbringat sina småbarnsår här i Sverige med svenska barnböcker. Kanske är det en bidragande orsak till att det blev så lyckat – detta var helt enkelt något helt nytt för många i klasserna?

Eller så är det bara så att bilderböcker och högläsning är en så väldigt bra grej – kanske passar det alla grupper av elever?

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Wikipedia, boktipsfilmer och bilderböcker

För någon månad sedan skrev jag att jag inte gjorde någonting nytt i mitt skolbibliotek.Den här veckan blev det desto mer.

Tre helt nya saker har jag varit med och testat. Endast uppstart än så länge, så jag får berätta vidare så småningom, men detta är på gång:

Inspirerade av kollegor på Bokelundskolan så ska min kollega Ulrika och jag försöka få eleverna i sexan och sjuan att göra boktipsfilmer. Efter diverse tekniska komplikationer så har jag nu introducerat det hela i två av våra sjuor, och så får vi se hur det kommer att gå…

Jag har ägnat en hel del tid den sista månaden åt att försöka lära mig att jobba i wikipedia. Det finns en massa fördelar med att arbeta med wikipedia i skolan och jag tänkte att om jag behärskar själva verktyget så kan lärare och elever arbeta med innehåll och språk. Det är väldigt roligt och nu i veckan har jag satt igång ett litet pytteprojekt med sexorna. De hade redan skrivit faktatexter på engelska om olika djur. Jag har nu varit med på en lektion per klass och pratat om vad wikipedia är och så har vi kollat på den engelska lättlästa versionen. Nu ska läraren och eleverna jämföra artiklarna i simplewikipedia med de texter eleverna skrivit, och nästa vecka ska vi försöka hjälpas åt att förbättra wikipediaartiklarna. Mycket spännande – jag känner mig inte helt trygg med redigeringsfunktionen än…

Det tredje nya som jag aldrig gjort förut är att ha bokprat om bilderböcker för högstadieelever! En av våra lärare i åttan hade ett utmärkt förslag om att eleverna ska läsa böcker för småsyskon eller andra barn. Detta resulterade i att Marion, barnbibliotekarie på Tensta bibliotek, och jag ska ha bokprat om bilderböcker för tre klasser med åttor. Vi har hunnit med en klass nu, och det var mycket roligt. Jag tror att de flesta eleverna tyckte som vi – att bilderböcker är minst lika bra när man är stor :)

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Man hinner ju inte allt i skolbiblioteket

och det är spännande att diskutera med varandra hur vi prioriterar.

Bokprat brukar vi kalla det när vi samlar en grupp elever i biblioteket och berättar om olika böcker för att locka till läsning (till skillnad från boksamtal när man mer tillsammans diskuterar en bok som alla läst). Och bokprat råder det olika åsikter om. Jag tycker att de är väl värda den tid de tar.

För att stödja elevernas läsutveckling är det oerhört viktigt vad lärarna gör på lektionerna, att man läser och diskuterar böcker tillsammans och att läraren jobbar aktivt med att lära ut olika lässtrategier.

Men jag tror inte att det räcker. Eleverna måste läsa på egen hand också, utanför skoltid. Och det är här bokpraten kommer in.

När jag har bokprat brukar klassen komma med läraren till skolbiblioteket. Jag berättar om sådär 6 olika böcker, kanske läser jag lite ur dem och ofta förklarar jag saker som jag tror kan försvåra läsningen. Jag berättar till exempel om miljön och personerna, och kanske något om hur författaren byter perspektiv eller tid i början av boken.

Syftet med bokpratet är då att locka eleverna att läsa genom att visa böcker som jag tror kan passa dem, men också att leda eleverna in i boken. Jag är medveten om att jag kanske styr deras tolkning lite, men tror våra elevers behov av förförståelse gör att det ändå är bra.

Ofta är bokpratet lyckat. Läraren får också lite kunskaper om ungdomsböcker som eleverna läser, och eleverna lånar gärna av böckerna jag berättat om. Ibland är det något gruppdynamiskt fenomen som jag misslyckas med att rå på som gör att eleverna sätter sig på tvärsen, men det hör till undantagen.

Kritiken mot bokprat är oftast att de tar för mycket tid i förhållande till vad man får för resultat. Jag läser mycket böcker, för bokpraten men också för att kunna handleda och prata individuellt med elever och lärare. Efter läsningen skriver jag direkt ihop vad jag ska säga på ett bokprat, ifall jag tycker boken passar för det. Jag köper då också in flera ex av samma titel – jag vill alltid ha en liten hög av boken när jag berättar om den. Så när det är dags för att träffa en klass så kollar jag vad jag berättat om för böcker förut, tittar i listan över mina färdiga bokpratsplaneringar och så går det rätt snabbt att förbereda en lektion.

I någon uppsats jag läste för länge sedan framkom kritik mot bokprat av en helt annan anledning. Några tyckte att bibliotekarierna pratade så bra så själva läsningen sedan blev en besvikelse  för barnen. Det har jag tagit till mig och har som ursäkt för att inte lägga ner alltför mycket tid på att göra perfekta bokprat – det kanske är bra om de är halvdanna :)

Men huvudargumentet mot bokprat är nästan aldrig att det är dåligt, utan att man har för mycket att göra och måste prioritera. Klicka gärna bland etiketterna till höger på exempelvis Informationssökning eller Källkritik så kan ni läsa mer om vad det är vi måste prioritera emellan.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola

Bokprat i en förberedelseklass

har jag haft idag. Poängen med ett bokprat är att tipsa eleverna om böcker att läsa men också, i varierad grad beroende på gruppen, hjälpa dem in i boken.  Genom att berätta om början av boken, kanske läsa högt en bit och så prata lite om det tillsammans så har jag förhoppningsvis gjort eleverna sugna på att läsa den och gett dem lite förförståelse.

Vi hade en hel timme tillsammans, läraren var på kurs, så jag läste en bok högt också. Det var I mål av Dee Phillips, en tuff tonårsbok med mycket lite text. Nypon förlag har gett ut flera riktigt lättlästa böcker för ungdomar – mycket bra.

Cilla