Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
fritidsläsning

Sommarlån eller ej?

Sommarlån

Så här gjorde vi i år med klasserna f-5. De äldre eleverna har fått låna hur mycket böcker de vill.

Alla klasser har kommit till biblioteket och eleverna har fått låna tre böcker var över sommaren. I flera klasser har också lärarna sagt att de SKA låna tre böcker, det var alldeles utmärkt. De yngre barnen har fått låna en bok de valt helt själva och två böcker som läraren ska godkänna=de ska vara på rätt läsnivå.

Jag tror att det här är väldigt bra på många sätt. Dels är det tillsammans med brevet ovan en kraftfull markering för eleverna och för föräldrarna att det är viktigt att läsa under sommarlovet. Lärarna har läst upp brevet och pratat med eleverna om innehållet. Två av våra språkkunniga medarbetare har också översatt det till somaliska och arabiska vilket är bra för en del föräldrar.

Och så vet vi nu att alla elever har åtminstone tre böcker var att läsa i. Det är betydligt större chans att de läser om de har tillgång till böcker än om de inte har.

Svinnet bland dessa böcker är inte större än för övriga lån, är min erfarenhet.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Strategier… och sen då?

Att utveckla självständiga läsare : dynamiskt mindset och undervisningsstrategier (häftad)

En alldeles pinfärsk bok från Natur & Kultur är Att utveckla självständiga läsare – dynamiskt mindset och undervisningsstrategier av Gravity Goldberg. Jag blev nyfiken på boken dels för att det i titeln står ”självständiga läsare” och dels för att jag vet alldeles för lite om det där med mindset. De senaste åren har jag arbetat en del tillsammans med lärarna runt elevernas läsförståelse, men ungefär sedan jag skrev det här blogginlägget för snart två år sedan har jag också grubblat lite extra över det där med lässtimulansen. Min förhoppning inför läsningen var att få några fler perspektiv på hur vi kan främja elevernas drivkraft att läsa på fritiden.

Och ja, det fick jag väl delvis. Men som vanligt riktar sig boken till lärare och jag blir mest sugen på att BLI lärare – så att jag får tillräckligt mycket tid med en elevgrupp. Nu får jag väl försöka anamma själva grundinställningen i boken och så ta några mindre delar som jag kanske kan använda mig av.

Goldberg använder sig av Carol Dwecks tankar om att människor kan ha ett statiskt eller dynamiskt mindset. Ett statiskt mindset innebär att en människa betraktar sina kunskaper och förmågor som givna, den ger lätt upp och tar inga större utmaningar. Med ett dynamiskt mindset tror människan att den kan lära sig nytt, att förmågor kan utvecklas genom ansträngning och att misslyckanden inte är någon katastrof.

I boken beskriver Goldberg hur man kan arbeta med att stödja elevernas utveckling till goda läsare; läsare som tror på sin egen förmåga och använder strategier för att klara av de svårigheter som den kan råka ut för. Själva strategierna berörs knappt, de förväntas den som tar del av Goldbergs bok redan känna till. När jag läser tänker jag på lässtrategierna från Reciprok läsundervisning, på ordförståelsestrategier jag läst om hos Enström men inser att hon även formulerar många fler strategier allteftersom hon ser att eleverna behöver dem.

Att utveckla självständiga läsare innehåller beskrivningar av hur lärare kan vara utforskare, spegel, förebild och mentor – fyra olika roller som tillsammans ger grund för en tydlig undervisning byggd på elevernas verkliga behov och med deras egen drivkraft som centralpunkt. Det finns gott om konkreta exempel i boken; Goldberg skriver mycket om själva samtalen med eleverna men också om allt från miljön i klassrummet via affischer på väggarna och ner till små lappar i böcker.

Precis som i många andra böcker som beskriver amerikansk undervisning får jag ett intryck av klassrum där elever jobbar ganska självständigt. Det ger läraren möjlighet att ha korta ”minilektioner” med utvalda grupper av elever som läraren uppfattat har specifika behov. De här minilektionerna bygger på ett noggrant iakttagande av elevernas läsning och på en djup kunskap om både litteratur och olika beståndsdelar i läsförståelse. Jag blir mycket imponerad av det där – har vi det så i Sverige?

Jag rekommenderar definitivt boken till alla lärare, speciellt de som undervisar i Svenska/Svenska som andraspråk. Men även som bibliotekarie ger den en hel del att fundera över angående hur jag talar med eleverna om deras läsning. Hur bekräftar jag dem som läsare och hur talar jag med dem så att deras egen drivkraft ökar?

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Det där med fritidsläsningen

har varit något jag grubblat över under året. Jag har tillsammans med läraren i årskurs sju testat lite nytt och strax ska jag uppdatera er om hur det gått. Men först för er som vill se vad jag gjort under året:

Första peppen

Introduktion av Chamberska boksamtal mm

Rapport i november

och nu är det alltså mitten av mars.

Vi har fortsatt sedan starten med att samtala om böcker som eleverna förväntats läst hemma. De har alltid fått minst två böcker att välja på varav den ena varit en lättläst bok från till exempel Argasso eller LL-förlaget. De flesta elever har valt de lättlästa böckerna och många har verkligen läst böckerna. Det var ju huvudsyftet – att få eleverna att läsa på fritiden. Flera elever har sagt att de inte gillar att läsa men att DEN HÄR boken var bra och NU vill jag läsa fortsättningen… Då har jag varit riktigt nöjd! Titlar som uppskattat är bland annat Snöstormen, Kickboxaren, Draksvärdet och Sprickan av Bali Rai.

Att hitta en samtalsstruktur som eleverna klarar av att sköta själva i smågrupper gick jag däremot totalt bet på. För att det ska bli vettiga samtal har det i stort sett alltid behövts att en vuxen leder samtalet. Det är också en motsättning mellan att böckerna ska vara så pass enkla att eleverna klarar av att läsa dem själva och att de även ska vara intressanta att diskutera. Det är klurigt att hitta sådana böcker!

Vid ett par tillfällen har jag inte gett eleverna två-tre böcker att välja på utan de har i stället fått välja helt fritt. Jag har haft ett vanligt bokprat, och de flesta valde någon av de böckerna. Några veckor senare fick eleverna berätta om de böcker de läst i grupper, genom att dra kort ur en kortlek och svara på frågor. Det gillade eleverna, framför allt första gången.

Jag har frågat eleverna i grupper vilket de föredrar: att jag gett dem två böcker att välja på eller att de fått välja helt själva? Jag har fått lite olika svar på den frågan, men faktum är att det var färre elever som läste böckerna när de fick välja själva.

Nu kommer jag nog hinna med två omgångar till med böcker+samtal under vårterminen. När läsåret är slut kommer vi då ha gett eleverna i uppgift att läsa åtta böcker hemma. Alla kommer inte att ha läst så många böcker, men jag är helt övertygad om att det har varit avsevärt mer läsning än i tidigare sjuor. Förutom detta så läser läraren hela böcker tillsammans med eleverna på lektionstid, och det är mycket viktigt. De böckerna har ju verkligen ALLA elever läst och diskuterat och förstått! Jag tror de kommer att ha läst tre-fyra böcker på det sättet också.

tonåringnyckel De här båda ska vi läsa nästa gång.

Jag är nöjd med att ha drivit detta försök under ett läsår, jag vill absolut fortsätta på något sätt men jag tror definitivt att mycket kan förbättras.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Fortsättning på läsningen med sjuorna

Om du inte läst mitt förra inlägg, om vad jag testar med sjuorna, så gör det först.

Fortsättningen på detta blev att jag försökte låta eleverna samtala i grupper om 4-5 elever om novellen Sunnanäng som de haft i läxa. Jag lät en i varje grupp få i uppdrag att vara ordförande och se till att fördela ordet och en i varje grupp skulle vara sekreterare. Till stöd hade de ett A4-papper indelat i fyra delar med Chambers samtalspunkter Något du tyckte om, Något du inte tyckte om, Något du inte förstår eller undrar över, Några mönster eller kopplingar i texten.

Det blev totalt kaos. Eleverna klarade inte av att samtala utan det blev bara bråk och tjafs – tydligen räckte det inte alls att vi genomfört ett boksamtal i helklass. När läraren Birgitta eller jag satt med i grupperna blev det bra samtal, många elever är kloka och eftertänksamma läsare, men den sociala biten funkade alltså inte.

Så, jag fick backa och göra om. Nu fick eleverna välja på två böcker som de skulle läsa hemma. Det var Snöstormen respektive En sekund i taget av Sofia Nordin, tack snälla Clarisa på Cirkulationsbiblioteket för tips om dem. Snöstormen är en lättläst bok från LL-förlaget medan En sekund i taget är en mer vanlig ungdomsbok, båda med katastroftema. Jag berättade lite för eleverna om böckerna och visade hur texten såg ut och så fick de välja bok och de fick med sig ett papper för att samla Chambers-kommentarer under läsningen.

Två veckor senare genomförde jag boksamtal igen, denna gång med en grupp i taget i biblioteket medan Birgitta gjorde annat i klassrummet. Jag hade varit lite fundersam över hur våra elever skulle kunna relatera till Snöstormen som tilldrar sig i Åretrakten, men flera av de boksamtalen genomfördes den där onsdagen när alla vi Stockholmare pulsat i snöoväder på morgonen – så vi fnissade åt att kopplingarna var så enkla att göra.

I det stora hela gick denna läsning och dessa samtal mycket bra. I stort sett alla som valde Snöstormen hade läst boken och samtalade fint om den. Några elever som skulle läst En sekund i taget hade inte skött läsningen. Jag försökte att inte göra så stor sak av det, de flesta insåg att det inte var någon mening att försöka låtsas att de läst. Det funkar liksom inte att fuska i ett boksamtal. I stället la jag skulden på mig och sa att jag nog inte varit tillräckligt tydlig om svårighetsgrad när jag presenterade böckerna, så eleverna förstod förhoppningsvis att de nästa gång borde välja den bok som de har ambitionen att ta sig igenom.

Eleverna fyllde i en utvärdering, och då skrev alla att själva samtalen var bra. Jag fick också veta av utvärderingen att många gillar deckare och fantasy. Detta gjorde att jag till nästa omgång läsning valde Kickboxaren av Niklas Krog och Fixa pengar annars av Lena Lilleste. De är inte regelrätta deckare men handlar om ungdomar och kriminella handlingar, så jag hoppas att de faller eleverna i smaken. Även denna gång är det en bok från LL-förlaget och en vanlig ungdomsbok.

Jag påminner mig själv om att detta inte är litteraturundervisning utan ett försök att hålla igång elevernas fritidsläsning. Därför är jag mycket nöjd med att de flesta läst böckerna, att eleverna uppskattade samtalen och alla som läste också fick känna sig lyckade och kompetenta. Det ger goda förutsättningar framöver.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Ska vi läsa tillsammans

i skolan eller ska eleverna läsa hemma?

Nyss dryftades i en facebookgrupp frågan om hur många sidor en högstadieelev kan förväntas läsa hemma i veckan, i den bok man arbetar med tillsammas i klassen. En del lärare svarade att eleverna kan läsa 70 sidor medan andra svarade att all text läses tillsammans i klassrummet.

Under de snart åtta år jag arbetat på min skola har nästan alla lärare i Sv/SvA läst böcker högt tillsammans med eleverna på lektionerna. Hur högläsningen har gått till och hur man samtalat om och arbetat med texterna har varierat, men på detta sätt har alla elever läst minst sex böcker under sin högstadietid hos oss.

Det är bra.

Men det räcker inte att läsa sex böcker under högstadietiden för att utveckla det språk och den läskompetens som våra elever så väldigt väl behöver.

Jag har som bibliotekarie kompletterat lärarnas undervisning med diverse lässtimulerande aktiviteter som bokprat eller jippon av olika slag.

Det är också bra, men det räcker fortfarande inte. Det är alldeles för många elever som inte läser på sin fritid trots mitt tipsande och påhejande.

I Kulturrådets kunskapsöversikt Med läsning som mål poängteras att det sociala sammanhanget runt läsning är viktigt. Så – i samarbete med Sv/SvA-läraren Birgitta testar jag nu något nytt med årskurs sju.

Birgitta ska förstås fortsätta med den goda undervisning som kommer av att de läser böcker tillsammans under lektionstid och jobbar med dem på olika sätt. Men utöver det ska vi pröva att hon avsätter lite mer lektionstid till litteraturen, för att eleverna ska få möjlighet att diskutera böcker de läst hemma. Vi ska använda oss av boksamtal enligt Chambers, och vi är nu igång!

Jag började med en presentation där jag talade om att SAM-TALA och vad det innebär. Jag hävdade att 1+1=3, där min tanke plus din tanke blir något mer än de två tankarna när vi samtalar om dem. Vi kollade också tillsammans på kunskapskrav om att läsa, sammanfatta, diskutera och föra diskussionen framåt. Och så hade vi ett första boksamtal om Sussa och Natti av Ryôji Arai. Efter detta första boksamtal pratade vi lite om hur man kan uttrycka sig för att det ska bli bra. Vi har börjat samla fraser på ett stort papper som stöd.

Igår delade jag ut den första läxan, sagan/novellen Sunnanäng av Astrid Lindgren. Jag tänkte att den kanske kommer att bli lite svår, den tilldrar sig för längesedan ”i fattigdomens dagar”. Därför fick eleverna först jobba två och två med en lista med ord ur novellen. De skulle para ihop orden med rätt förklaring. När jag gjorde listan trodde jag att det kanske skulle vara en enkel och onödig uppgift, men det var bara någon enstaka elev som kunde majoriteten av ord som knyte, evinnerligen, klyfta, ysta, vrå, huj, fura, mjölkdags… Tvärtom blev jag efteråt rädd att jag gett dem en alldeles oöverstiglig läxa och har därför erbjudit eleverna lite ”läxhjälp” genom att efter skolan läsa högt och jobba med orden.

Nästa vecka ska vi samtala om denna text och försöka låta eleverna sköta samtalen gruppvis, medan Birgitta och jag finns med som stöd. Nästa steg är att låta eleverna välja mellan två böcker att läsa hemma över läslovet.

Här är några förutsättningar för att detta arbete ska kunna bli bra, jag ska verkligen försöka uppfylla dem:

  • Samtalen ska vara positiva och bejakande. Eleverna ska känna sig som kompetenta läsare.
  • Böckerna måste vara lagom. Tillräckligt enkla för att eleverna ska fixa läsningen själva, men samtidigt så pass utmanande att de blir intressanta att samtala om.
  • Eleverna ska få välja på minst ett par olika titlar varje gång. En tjockare och tunnare, och kanske även olika på annat sätt?

Vi ska ha höga förväntningar på våra elever, de måste läsa hemma också och därför tycker jag att detta är rimligt. Men vi får se hur det går – funkar det att använda ett visst mått av tvång och tro att det leder till lust?

Jag kommer betrakta detta som lyckat om majoriteten av eleverna läser hemma och samtalar om böckerna med oss, men jag vågar tyvärr inte hoppas att alla kommer sköta läsningen. Därför är det bra att den övriga undervisningen inte bygger på denna läsning utan på den som Birgitta och eleverna gör under lektionstid.

Tidigare denna termin har jag pratat med sjuorna om läsningens betydelse för ordförrådet, jag har haft bokprat om svenska och om engelska böcker och så har vi haft en lektion med bibliotekskunskap. Allt detta hänger ihop!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Det här med de 50 000 orden

som en 17-åring har i sitt ordförråd om den läst många böcker, jämfört med de 15 000 ord en 17-åring kanske har om den inte har läst böcker… det är pregnanta siffror. Särskilt i kombination med att de 50 000 orden behövs för att klara gymnasieskolan.

Läspepp från duochenbok

Bilden från http://duochenbok.se/

I veckan har jag hållit en kort presentation om detta för våra elever i årskurs sju. Jag sa att det de läser i skolan inte räcker, att man kan läsa en massa olika sorters böcker och tidningar, att det finns böcker för alla i vårt bibliotek och att det är mitt jobb att hjälpa dem att hitta böcker som de tycker om att läsa.

Vi ska hitta nåt du gillar

Nu är det där med nyttan av läsning sagt – hädanefter under läsåret ska jag fokusera själva litteraturen.

Nästa vecka ska jag ha bokprat med samma sjuor, och om ytterligare någon vecka hoppas jag kunna dra igång ett nytt spännande samarbete med Sv/SvA-läraren… men jag vågar inte riktigt skriva om det än…

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Stöttning och lotsning och den gemensamma läsningen

När jag läste pedagogik för sådär femton år sedan läste jag bland annat om något som jag tror kallades lotsning.  Det innebar att läraren leder eleven igenom en uppgift på ett sådant sätt att eleven klarar av den, trots att eleven egentligen inte förstår eller skulle klara av det på egen hand.

Stöttning, från den engelska termen scaffolding, används flitigt idag. Skillnaden gentemot lotsning är att vid stöttning lägger läraren upp undervisningen på ett medvetet sätt så att stöttorna så småningom ska gå att ta bort. Eleven stöttas att tillägna sig metoder för lärande som den sedan kan använda på egen hand.

När vi läser högt tillsammans och samtalar om den lästa texten – vad är lotsning och vad är stöttning i detta?

På något sätt är väl all läsning som genomförs tillsammans en form av stöttning? Läsningen blir ju av, till skillnad från egen tyst läsning där en del elever kanske egentligen inte läser.

Vid den gemensamma högläsningen tillägnar sig eleven erfarenheter av olika former av texter, de utvidgar eller fördjupar sitt ordförråd och samtalen tillsammans om texten hjälper eleven att gå in i och ut ur texten på olika sätt. Allt detta kan nog betraktas som en form av stöttning.

Och den ger en positiv inställning till böcker! Eleverna på vår skola tycker nästan alltid om de böcker de läst tillsammans i klassen, jag tror att stödet som lärarna ger är så viktigt för att eleverna ska få positiva erfarenheter av läsningen. De positiva läsupplevelserna är förstås själva grunden för att vilja läsa på egen hand, så därför kan man nog kalla även dem för en form av stöttning.

Men

samtidigt vill jag ändå testa termen lotsning i det här sammanhanget. Är det inte risk för att den gemensamma högläsning med samtal tillsammans ger en lässituation som är svår för eleven att återskapa på egen hand? Finns det mer vi kan göra för att eleverna ska kunna läsa ensamma också? Hur tar vi gradvis bort stöttorna som den gemensamma läsningen innebär?

I många sammanhang lyfts ju tankar om att samtala om sitt lärande/läsande på en metanivå som viktigt. Den explicita undervisningen i lässtrategier genom reciprok läsundervisning – är det ett viktigt verktyg i detta sammanhang? Att tydliggöra önskvärd reflektionsmodell genom Chambers-scheman? Hur är det med Judith Langers föreställningsvärldar, kan vi använda de teorierna med detta syfte och i så fall hur?

Detta funderar jag över just nu, och vill gärna ha hjälp att tänka vidare!

ImagesCAW9N5BU

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Bild: Av Jadson José (Eget arbete) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Mängder med bokprat

blir det så här innan ett lov.

Under de sista veckorna före jul träffar jag 23 olika klasser för att presentera böcker och försöka få eleverna att låna på sig en massa läsning inför jullovet.

När jag bokpratar presenterar jag en bok på ett sätt som jag hoppas gör eleverna nyfikna och sugna på att läsa. Jag försöker alltså göra det lite spännande, men också rättvisande för boken så att de förväntningar jag skapar verkligen uppfylls när eleven sedan läser själv. Jag berättar eller läser oftast en del av bokens början, och förklarar en del som jag tror kanske kan annars kan bli svårt.

Bibliotekets bästa transparent

Det här med att lustläsa, att läsa på fritiden, är viktigt! I Med läsning som mål, en kunskapsöversikt från Kulturrådet, redogörs för flera olika studier som visar detta. Ett citat från sidan 24:

”En omfattande engelsk studie som undersökt de kognitiva effekterna av lustläsning över tid pekar exempelvis på att lustläsning på fritiden är av större betydelse för studieresultat än föräldrars utbildningsnivå (Sullivan & Brown 2013). Den omfattande OECD-studien Reading for Change (2002), som omfattar 32 länder, visar på liknande sätt att läsengagemang i form av regelbunden fritidsläsning är viktigare för ungas läsförmåga än föräldrarnas yrkesmässiga status. Rapporten Reading for Change ger sammantaget starka argument för fri läsning som en effektiv social hävstång. Att fri läsning för med sig flera sociala och utbildningsmässiga fördelar bekräftas även av Clark & Akerman (2006) i studien Social inclusion and reading: an exploration.”

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola