Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Källkritik

EN lektion om källkritik

EN enda – kan det vara något?

Tja, man tar vad man får och gör så gott man kan. Så med tre högstadieklasser hade jag för ett tag sedan varsin lektion, det var två grupper med åttor och en åldersblandad klass. Jag föreläste i dialog med gruppen, och så gjorde de vissa övningar med sina Ipads. Detta innehöll lektionen:

  • Samtal om ordet källa, inklusive bildsökning (tror fler kände till begreppet från SO än den ursprungliga betydelsen med vattenkälla).
  • Vad är en bra källa – jag poängterade tre grejer: begriplighet, relevans och trovärdighet,
  • Ofta söker man information på webben, men om man ska göra ett skolarbete – finns det andra ställen man också kan använda?
  • Jag visade svd.se och ställde frågan vad detta kunde vara för webbplats. Eleverna använde sina Ipads för att kolla runt och försöka ta reda på det. Någon enstaka kände till att Svenska Dagbladet är en stor tidning. Jag visade att man fick en del information om man skrollade längst ner. Och så visade jag möjligheten att gå utanför webbplatsen och googla på namnet – då hittar vi bland annat snabbt information från Wikipedia om tidningen. Kan den funka som källa? Läraren kompletterade med prat om politisk färg, i anknytning till vad eleverna studerat i samband med valet.
  • Jag visade svenskbladet.se Eleverna fick undersöka sajten. Vi pratade om att ens eget huvud är viktigt när man är källkritisk…tänk…! Några hittade själva text som de tyckte var väldigt konstig, många fick jag leda in på speciella delar av sajten som var påtagligt knasiga. Vi googlade namnet och hittade något med satir, och så fick vi diskutera det ordet. Kan den funka som källa, näe, knappast, om man inte vill skriva om svensk humor eller något sådant.
  • Jag visade samnytt.se och lät eleverna titta på den. Vi undersökte sedan webbsajten tillsammans noggrant. Vi tittade under fliken Om oss och såg att någon i redaktionen varit riksdagsledamot för Sverigedemokraterna. Vi testade att söka i Wikipedia efter Samhällsnytt och såg att det nämndes i artikeln om Avpixlat. Sedan diskuterade vi om Samhällsnytt skulle gå att använda som källa. Ja, om man vill veta vad Sverigedemokraterna tycker och tänker så är den förstås en utmärkt källa.

I någon av grupperna hann vi prata lite om hur man redovisar en källa också.

Dagens svenskbladet

Var det då någon poäng med den här enda lektionen? Förhoppningsvis lyckades jag skapa någon sorts känsla av att det är kul att försöka klura lite runt webbplatser man hamnar på när man söker information. Kanske kan eleverna komma ihåg möjligheten att gå utanför en specifik webbplats och söka information om den. Och så hoppas jag att lektionen bidrog lite grand till att eleverna förstår att det inte alltid är sann fakta man söker, utan att olika källor är användbara på olika sätt.

Momo och källkritiken

Jag har hört elever ur årskurs tre prata om Momo, och när jag läste Jack Werners text förstod jag vad det handlade om. Jag frågade lärarna om jag fick ha en lektion med vardera gruppen om detta och nu är de genomförda.

Jag ville med min lektion få eleverna att tänka på att allt som finns på Internet är skapat av människor och så ville jag få dem att inte vara så rädda. Så här gjorde jag:

Vi samlades i en ring på mattan nedanför tavlan där man kan projicera bilder. På mattan la jag en smartphone, en Ipad och en dator. Eleverna fick berätta vad de såg. Jag tog ett foto med Ipaden, vi tittade tillsammans på det och så frågade jag eleverna om vi kunde se fotot i datorn som var uppkopplad mot projektorn? Några elever i varje grupp visste genast att det inte gick. Vi pratade om hur man skulle kunna göra för att få bilden från Ipaden in i datorn och efter några andra tekniska förslag så gick vi in på Internet. Vi pratade om orden net och web och jag förklarade att en massa datorer, servrar och annat sitter ihop i ett enda stort nät. Det blev väldigt summariskt, vi får ta ett noggrannare samtal om det vid senare tillfälle.

Jag visade att jag till exempel kan lägga bilden på Instagram. Jag projicerade upp en gammal bild från bibliotekets Instagram-konto med hjälp av datorn. Jag pratade om att det var en bild jag tagit med Ipaden och att jag hade bestämt mig för att visa den för alla som vill se genom att lägga den på Instagram.

Vi pratade om att ALLT som finns på Internet är gjort av människor. Det är människor som fotat, gjort filmer och skrivit texter. Och så pratade vi om att de människor oftast är snälla, några är dumma, men även de som är snälla brukar råka göra dumma grejer ibland.

Jag frågade barnen om troll finns på riktigt och fick ett rungande -Nej! till svar. Så sa jag att om jag målar en jättefin bild av ett troll, fotar den och lägger bilden på Internet…. finns trollet på riktigt då? -Nej!!!

Jag plockade fram en liten grodprins av skinn och visade eleverna. De fick titta på den och känna på den. Så visade jag tre bilder som jag tagit på morgonen, titta gärna på dem här. Vi såg den första och den andra bilden och konstaterade att de inte var ett dugg läskiga. Men den tredje bilden kändes lite tveksam. Den såg lite konstigare ut. Jag gjorde lite läskig låtsasmusik med rösten och då blev den faktiskt liiiite läskig.

Sedan återkom jag till trollen, som man trodde på i Sverige för längesedan, och berättade att i Japan trodde de på någon lite läskig varelse som kallades “ubume”. En duktig person gjorde en docka som föreställde en ubume, kanske skulle de ha den i en film eller något. Det var för några år sedan, någon fotade dockan och la upp bilderna på Internet.

NU hade vi alltså kommit till själva Momo. Jag ville inte visa en bild på projektorn, det kunde vara för skrämmande, utan jag hade tagit en skärmdump av slutet på den film som finns i Jack Werners blogginlägg och kopierat upp och skrivit ut den på ett papper. Jag hade alltså en halvtafflig svartvit utskrift av den docka som Momo-huvudet är taget ifrån. Någon eller ett par elever tyckte själva bilden var läskig ändå, jag dolde huvudet lite när jag höll upp den men jag tror alla elever till slut vågade titta.

Momo

Vi pratade om dockan, vad den kunde vara gjord av, att den verkar stå i en monter någonstans och att den inte är på riktigt alls. Många gånger sa vi det.

Vi pratade också om att ibland tycker man att det är roligt att bli rädd. Men om man inte tycker det så ska man inte kolla på sådant som man tycker är läskigt.

Sedan fortsatte samtalet ett tag till, om rädslor och ganska mycket om andra människor som varit rädda för Momo, clowner eller Anna-Belle.

Jag tror att lektionerna var ganska lyckade och jag hoppas att eleverna fått något sätt att tänka som kan hjälpa dem att värja sig mot otäckheter på Internet.

Nöjd så här långt

Så, idag genomförde vi vår lilla konferens om samarbete högstadielärare-skolbibliotek runt digital kompetens som jag skrev om igår.

Det gick bra. Lärarna diskuterade i grupper efter min inledning och vi har nu bestämt ett område i Sv/SvA och engelska i årskurs 8, ett område i SO i årskurs 7 och ett område i NO i årskurs 9 som vi ska samarbeta om under nästa läsår. NO-gänget ville börja redan denna termin. Jag har fått veta när lärarna ska planera området och de vet att jag måste få vara med redan i planeringen.

Det var svårare med förberedelseklasserna. Hur kan man jobba med informationssökning och källkritik med dem? Både lärarna och jag är lite osäkra, men vi får pröva oss fram.

Nu gäller det för mig att hålla i detta, se till så att jag får vara med i planeringen och så får vi tillsammans utveckla något bra. Det kommer vi säkert att göra.

Digital kompetens och skolbibliotek

I morgon ska jag träffa högstadielärarna i en och en halv timme med målsättning att få lite styrsel på vårt samarbete. Vi har de senaste åren haft många lärarbyten och inga samarbetsformer, utöver bokprat, har riktigt satt sig. Varje år har jag behövt förhandla med lärarna och många av dem har nog inte förstått hur de kan använda mig.

Med utgångspunkt i denna skrivning i den reviderade Läroplan för grundskolan:

2.8 Rektorns ansvar

- skolbibliotekets verksamhet används som en del i undervisningen för att stärka elevernas språkliga förmåga och digitala kompetens

så skrev vi före jul in detta i Arbetsplan för skolbiblioteksverksamheten 2018:

Skolbibliotekarien samarbetar med lärare runt informationssökning och källkritik. Etablerade arbetsformer finns nu för lågstadiet och i viss mån för mellanstadiet. Under vårterminen ska skolledningen se till att även högstadiets lärare planerar tillsammans med skolbibliotekarien hur de ska samarbeta om elevernas förmåga till informationssökning och källkritik under nästa läsår.

Där är vi alltså nu.

Jag har förberett mig genom att läsa den reviderade läroplanen, förstås, och kommentarmaterialet Få syn på digitaliseringen på grundskolenivå. Jag har också gått tillbaka till Louise Limbergs text i Medie- & informationskunnighet – en forskningsantologi.

Digital kompetens enligt Skolverket, att alla på skolan har ett ansvar genom de skrivningar som står i läroplanens två första kapitel, exempel ur kursplanerna och innehållet i det akademiska ämnet Biblioteks- och informationsvetenskap kommer bli de grunder jag går igenom. Det där med B&I är för att försöka synliggöra bibliotekarie­kompetensen. Termen sökkritik kommer jag att använda för att den tydliggör vad formuleringen i kursplanen för samhällskunskap kan innebära, den där det står ”Hur information i digitala medier kan styras av bakomliggande programmering”.

Jag kommer sedan berätta om samarbeten jag haft under de senaste åren, till exempel Internet med treorna, Wikipedia med åttor, Wikimini på mellanstadiet, bibliotekskunskap med sjuor, Wikipedia i en förberedelseklass med mera…

Sedan ska vi tillsammans alltså försöka att redan nu bestämma vilka områden vi ska samarbeta runt vad gäller elevernas digitala kompetens under nästa läsår. Och när dessa ska planeras. Rektorerna kommer att vara med och det är jag glad för.

Fortsättning följer…

Informationssökning och källkritik med treorna

Våra lärare i årskurs 3 har just, ivrigt påhejade av mig, dragit igång ett större arbete runt läsning av faktatexter. De utgår från Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter och vi kommer avsluta arbetet med ett författarbesök före påsk. Faktatexter används ju förstås hela tiden i skolarbetet så lärarna kommer att kunna baka ihop detta med den ordinarie undervisningen. Jag ska hänga med i det hela framför allt genom försöka integrera informationssökning och källkritik. Årskurs tre har i år fått egna Ipads, vår skola är i uppstarten till en 1-1-satsning och det här är enda årskursen i f-6 som fått egna Ipads än så länge.

Hur vet du det

För en dryg vecka sedan hade jag en lektion med dem om hur Internet funkar. Vi följde samma upplägg som jag använt flera gånger förut, men jag fick mycket sämre respons än vanligt. Jag vet inte om eleverna var trötta eller om det var jag som inte var lika tydlig som vanligt? I alla fall bestämde jag att fortsätta på något annat sätt.

Idag hade vi lektion två och inför den kollade jag lite på UR:s serie Hur vet du det? Jag bestämde mig för att använda de två första avsnitten, även om jag har en del invändningar mot det som sägs i dem. De är roliga och jag tycker att de funkar för att tala om begreppen källa och källkritik. Så här gjorde vi idag:

  • Vi satt i en ring på golvet och gjorde viskleken. Pratade lite om den.
  • Bildgoogling på Active boarden och ordet källa. Samtal om vattenkällor. Jämförde med källare.
  • Samtal om vad en källa till information kan vara. Exempel med folk, saker och alla faktatexter de redan börjat prata om i klassen. Prat om journalister och att de måste hitta bra källor.
  • Vi tittade på avsnitt 1.
  • Samtal om första- och andrahandskällor, källkritik, de fem superfrågorna – allt med anknytning till elevernas vardag och påhittade exempel som vi förstod.
  • Eleverna tog sina Ipads och fick söka information om ett djur. Vi vuxna gick runt och tittade och samtalade lite med eleverna, men vi gjorde inte så stor sak av källkritiken då.
  • Vi tittade på avsnitt 2.

Och sedan var lektionen slut. Jag tror eleverna fick en god uppfattning om vad en källa är och en viss förståelse av att man bör fundera runt källan. Nu är det snart jullov och vi kommer inte hinna göra något mer runt detta före jul. Vi får se hur fortsättningen blir sedan.

Varför är jag inte odelat positiv till serien? Tja, dels tycker jag att det var lite konstiga råd runt hur man kan göra en Google-sökning. Jag brukar försöka förklara hur Googles sökmotor funkar, här sa de i stället bara några praktiska råd som kanske kan vara bra men även mest förvirrar. Men det får jag väl göra själv sedan i stället. Jag tyckte också att deras förklaringar av de fem ”superfrågorna HUR, NÄR, VAD, VARFÖR och VEM” inte var särskilt tydliga. Filmerna visade att man ska fundera runt upphovsman och syfte, men egentligen förvirrade kanske frågeorden mer än de klargjorde.

Författarbesök och Wikipedia

Under hösten har två författare besökt vår skola och träffat klasser på högstadiet. Det är alltid väldigt bra med författarbesök. De föregås av att klasserna läser och samtalar om minst en av författarens böcker och när besöket äger rum får de möjlighet att lära sig om hur en författare arbetar. Efter besöket är det alltid några elever som har blivit nyfikna och vill läsa fler böcker av författaren. Läsning pågår är ett koncept som funnits i många år – det är så skönt när saker som fungerar bra återkommer och blir en tradition.

I år har vi också passat på att använda författarbesöken till att kika på Wikipedia. Artiklarna i Wikipedia om barn- och ungdomsboksförfattare är ofta ganska torftiga, och då är det enkelt för oss att göra dem lite bättre.

Vi tittar tillsammans på artikeln, jämför med vad vi lärt oss om författaren, kontrollerar om det finns källor, kollar om listan på utgivna böcker är aktuell och så söker vi lite information och diskuterar vilka källor som är trovärdiga och bra att använda. Årets författare saknade bilder i Wikipedia, så vi har pratat om vilka bilder man får använda och lagt upp egna i Wikimedia som vi sedan infogat i Wikipedia.

Det här har varit ganska små arbeten men ändå innehållit ett visst lärande inom informationssökning och källkritik. Att känna till Wikipedias för- och nackdelar är nödvändigt för alla som söker information på webben. Däremot har vi i dessa små arbeten inte jobbat med elevernas skrivande, det är jag som har formulerat mig (i samtal med eleverna) och arbetat i Wikipedia från mitt konto.

Så -artiklarna i Wikipedia om Pernilla Gesén och Mats Berggren är nu en smula bättre än de var för någon månad sedan. De har fotografier, hyfsat med källor och lite mer text.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Internet och Google med femmorna

För någon vecka sedan hade jag en lektion med femmorna om Internet och Google. Det var den första av tre inplanerade lektioner som är en del av att de ska skriva i Wikimini, om ALMA-pristagare. Min roll är att jobba lite med informationssökning och källkritik, klassens lärare leder läsning och litteratursamtal samt låter eleverna skriva faktatexter om författare.

Så här gick lektionen till:

Eleverna fick prata två och två om vad Internet är. När vi lyfte i helklass blev svaren av typen vad som finns på Internet, alltså Youtube, spel etcetera.

Därefter tittade vi på de första 4.24 minuterna av Internet – så funkar det! där Internet beskrivs mer tekniskt som ett nätverk. Jag tog mig inte tid till att diskutera filmsnutten eftersom det kändes viktigare den här gången att prata om Google.

På Active Boarden öppnade jag sedan google.se och frågade eleverna vad Google skulle göra om jag skrev ordet Tensta. Svaret blev att Google plockar fram fakta om Tensta.

Det här är viktigt tycker jag: att eleverna förstår att Google är en sökmotor, ett program, en maskin, som letar efter ordet – inte en människa som förstår att vi står här i skolan i Hjulsta och vill hitta fakta. Så det försökte jag förklara. Jag berättade också att man kan tänka att en Google-spindel springer runt i nätverket, men inte överallt, och samlar in en massa uppgifter i en databas. Den är oftare på ställen som uppdateras ofta, och mer sällan på ställen där det inte händer så mycket. Och när vi gör en sökning i Google så sker den i databasen.

Sedan googlade vi på ”Tensta” och tittade på vad vi såg på skärmen. Jag tycker också att det är viktigt att eleverna reflekterar över vad de ser, inte bara klickar på översta träffen. Medan jag fortsatte att använda termerna sökmotor, program och maskin så tittade vi på hur många träffar det var, kollade var faktarutan till höger hämtat sin information ifrån (Wikipedia, vilket det ofta är) samt pratade om att Google ofta plockar fram bra information till oss.

Tensta google

Varför är då de översta träffarna ofta bra? Jag vet ju inte riktigt själv, men vi pratade i alla fall om att det handlar om algoritmer, alltså beräkningar som är inprogrammerade i Google. Till de faktorer som påverkar sorteringen hör: om ordet finns i webbadressen, om det finns i rubriker och om det förekommer många gånger, om det finns många länkar till en webbsida och kanske även många länkar från. Eleverna föreslog att det också kan handla om att många klickar på just den länken, och det låter väl troligt.

Jag visade även vad som händer om man söker på ordet ”mattor”, då kommer nämligen flera annonser överst.

Eleverna fick sedan arbeta två och två vid en dator. Jag hade gjort ett papper de skulle fylla i, efter att ha gjort en enkel sökning på termer jag gett dem. Termerna valde jag ut för att det kunde vara intressant att jämföra resultat från de olika paren, men vi hann ganska lite av det. Varje par fick en av följande termer: Karl XII, Karl III, frisyr, frisör, Stockholm, Ryssland, Estelle, Victoria, sjörövare, pirater.

Eleverna skulle anteckna:

1. Hur många träffar har ni fått?

2. Finns det någon informationsruta till höger?

3. Varifrån är informationen hämtad i så fall?

4. Finns det annonser eller aktuellt överst i träfflistan?

5. Titta på de tre översta träffarna (efter eventuella annonser och aktuella träffar). Varför tror ni att de har kommit överst?

Eleverna jobbade på fint, vi vuxna gick runt och hjälpte till och jag tyckte att eleverna reflekterade och funderade klokt.

Till det vi hann lyfta efteråt hörde skillnaden i antalet träffar på ”Stockholm” och ”Ryssland”. Varför var det många fler träffar när man sökte på ”Stockholm”? Eleverna spekulerade, men när vi började diskutera vad ”Stockholm” respektive ”Ryssland” heter på olika språk så tror jag vi var närmast sanningen.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Skolbibliotekarien självklar i Läslyftet

Elever_läser

Nu startar Läslyftet på ett antal skolor runt om i Sverige, i syfte att öka elevers läsförståelse och skrivförmåga enligt Skolverkets webbplats.

Min skola deltog i Skolverkets utprövningsomgång av Läslyftet under läsåret 2014/2015, och det var självklart att även skolbibliotekarien skulle delta. Något jag förstått inte är fallet på alla skolor i Sverige.

Under denna provomgång användes modulen ”Samtal om text”.
Texterna lästes och diskuterades i mindre grupper med en handledare. Lärarna prövade metoderna och gången efter diskuterade gruppen hur det hade fungerat i klassrummet.
Samtliga deltagare associerade och drog slutsatser av det lästa och de beprövade metoderna utifrån sina erfarenheter.

Som skolbibliotekarie var det oerhört lärorikt att få gräva ner sig i komplexa texter om olika lässtrategier och metoder. Till min förvåning fann jag väldigt mycket stoff i textmaterialet som har en klar koppling till förmågan att kritiskt syna och värdera källor. Tänker framförallt på avsnittet om kritisk läsning av olika texttyper och kritiskt tänkande.

Jag kan se ett flertal lärsituationer där ett samarbete mellan skolbibliotekarie och lärare kan stödja elevernas utveckling i läsförståelse och kritiskt granskning. För att uppnå ett sådant samarbete behöver både bibliotekarien och läraren dela med sig och utveckla sina kunskaper inom dessa områden.

Läslyftet är ett utomordentligt tillfälle för att lägga grunden till bra samarbetsformer eller utveckla befintliga. Det ger framförallt tid och rum för diskussioner och erfarenhetsutbyten, som under gynnsamma förhållanden kan leda till ett bättre arbetssätt. Kollegialt lärande när det är som bäst.

Låt Läslyftet bli ett brett kollegialt lärande, där skolbibliotekarien inte bara kan utan ska bidra med sin kompetens.

Lotta Metcalfe

Bibliotekarie på Mariaskolan i Stockholms stad

MIK + Cirkelmodellen

Cirkelmodellen är ett sätt att undervisa om texter som stödjer elevernas skrivutveckling, men även läsförståelse. Den är utmärkt för elever med annat modersmål, men bra för alla. Modellen finns beskriven på många ställen, men enkelt och tydligt är det på sidorna 11-12 i Anna Kayas och Monica Lindvalls text till Läslyftet. Cirkelmodellen hör hemma inom genrepedagogiken och har den vettiga grundtanken att det som vi vill att eleverna ska kunna göra måste vi också undervisa om. 

Självklart? Nja, det är väl det som diskuteras idag angående den bristande läsförståelsen – att vi inte undervisat ordentligt. Och hur är det med Medie- och InformationsKunnighet? Hur ofta kastas eleverna in i olika uppgifter där de ska söka, välja och bearbeta information eller vara källkritiska utan att vi gett dem möjlighet att lära sig det tillsammans?

Häromdagen funderade jag över hur lässtrategier kan ha betydelse för MIK. Nu tänkte jag testa och se om jag kan krydda cirkelmodellen med lite MIK-kunskaper. Anledningen är att jag tror att genrepedagogiken är viktig, men jag är rädd att vi glömmer bort det där med MIK om vi inte tänker oss för.

I cirkelmodellens första fas handlar det om att bygga upp elevernas förkunskaper inom det ämne man ska behandla. Här tror jag att klassen bland annat kommer att läsa olika texter ur böcker eller tidningar, kolla på saker på webben, kanske se någon film från Youtube och samtala om innehållet. Jag föreslår att läraren här förebildar (modellar) hur hen söker fram materialet, tänker högt om sökmetoder, relevansbedömningar och källkritiska aspekter. Tala också tydligt om alla texter (i vid bemärkelse) på ett sådant sätt att det tydligt framgår att alla har en avsändare som vill något med sin text och har valt att gestalta sitt budskap så som vi ser det. Här passar det också bra att visa eleverna hur man kan hålla ordning på det material man använt genom att göra en källförteckning (kan förstås vara väldigt enkel om det är yngre elever).

I andra fasen går man in på djupet i en modelltext, en text som är väl skriven för att fylla syftet med den aktuella genren. Jag föreslår att man även här är noga med att framhålla författaren som en aktiv person som valt att lyfta fram just detta innehåll på just detta sätt.

I den tredje fasen skriver elever och lärare tillsammans en text. Läraren leder ett samtal medan texten växer fram, om innehåll och form. Här föreslår jag att man använder källförteckningen från fas ett för att enkelt kunna återkomma till det man jobbade med då och kolla faktauppgifter. Den text som elever och lärare skriver tillsammans som modelltext tycker jag sedan ska publiceras på något lämpligt sätt. Kanske passar den i wikimini, om det är yngre elever, eller på en blogg? Eller i skolbiblioteket i pappersform? Ofta vill man ha bilder till texter och då är det guldläge att diskutera bilders funktion men också upphovsrätt och Creative Commons.

I fas fyra ska eleverna skriva egna texter, gärna i par så de får stöd av varandra. De får använda den gemensamma texten som förebild, och jag föreslår att även de andra delarna av det som klassen gjort gemensamt nu kan befästas genom att eleverna arbetar en gång till med informationssökning, relevansbedömning, källkritik, källförteckning, creative commons och publicering. Fast förstås med tillräckligt stöd genom styrning av läraren.

En kritik mot cirkelmodellen är att den tar tid. Och med de extra aspekterna jag lagt till blir det förstås ännu mer tidskrävande. Men – det eleverna ska lära sig måste vi som sagt undervisa om. Och det här var ett förslag till hur man kan tänka.

Apropå undervisa om informationssökning. Känner ni till den utmärkta termen samtalsgoogla? Om inte, läs vad Filippa Mannerheim skriver.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

MIK + RT

Jag fick en utmärkt kommentar till förra inlägget om MIK, på facebook av Christina Johansson, och det är att lässtrategierna är viktiga för MIK.

Om man tänker sig en uppgift inom utbildning eller arbetsliv som går ut på att söka, sammanställa och dra någon form av slutledningar av information om någonting så är förstås nästan alltid läsförståelse helt nödvändig. Men det kan vara intressant att fundera över hur de fyra lässtrategierna från Reciprocal Teaching inverkar direkt på processen. Jag testar:

Att överblicka och förutspå är nödvändigt när man ska göra en relevansbedömning i samband med att man söker information. Idag är det ju ofta för mycket information som är problemet, och när man ska välja en text från googleträfflistan, ett avsnitt ur en fackbok eller en artikel ur en tidskrift så blir den lässtrategin ett sätt att göra ett urval av texterna.

Att upptäcka och reda ut oklarheter är ett sätt att förstå, men kanske även  ett steg på vägen till källkritik? Om det som står i texten inte riktigt verkar vettigt, då kan det vara man själv som inte förstått och behöver jobba lite med texten. Men det kan också vara så att det som står i texten inte är rimligt.

Att ställa frågor till texten är viktigt i alla sammanhang där man ska använda informationen till något nytt. Man måste fundera över informationens kopplingar till det man fått veta från andra källor och till sina egna kunskaper.

Att sammanfatta känns självklart nödvändigt, både för att man ska kunna redogöra för det man läst och för att veta vilken information man fortfarande saknar.

Så – sambandet mellan lässtrategierna från Reciprocal Teaching och MIK verkar starkt!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola