Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
läslust

God jul och läs en tråkig bok!

Gamla böcker

Eller kanske en dåligt skriven? Eller väldigt komplicerad?

I vart fall – läs någonting som tar emot att läsa!

I artikeln Years later, comprehension strategies still at work av Ellin Oliver Keene och Susan Zimmerman (publicerad 2013 i The Reading Teacher) talar de om vad det är som gör att undervisning i lässtrategier blir något som starkt utvecklar eleverna läsförmåga och lärande i stort. Det varnar för en mekanisk användning av strategier, där lässtrategierna blir målet i stället för medlet till ett engagemang i texter och texternas innehåll.

I inledningen till artikeln beskriver de hur lärarnas eget läsande och funderande över sin läsning är själva grunden till en god undervisning i läsförståelse. Vi vuxna storläsare behöver fundera över hur vi använder olika strategier och på vilket sätt de gör nytta.

I skolan måste eleverna ofta läsa texter som de inte väljer själva. Texterna kan vara svåra att förstå, de kan handla om något som eleven inte är intresserad av eller de kan vara skrivna på ett sätt som eleven inte tycker om. Men ändå måste engagemanget till för att göra läsningen till en lärande aktivitet.

Det där måste vi vuxna också utsätta oss för. Och vi måste fundera över vilka strategier vi använder för att ändå få läsningen att bli av och bli meningsfull. För min del kan en vetenskaplig text på engelska, en roman som jag inte är särskilt nyfiken på eller kanske en inte så originell barnbok göra att jag inte läser alls eller läser oengagerat. Den vetenskapliga texten behöver jag angripa med hjälp av vissa strategier och romanen eller barnboken med hjälp av andra. Vad händer med min läsning?

För att få verklig kunskap om lässtrategierna måste jag alltså utmana mig själv som läsare och då reflektera över hur jag gör. Att bara läsa sådant som känns lustfyllt och enkelt räcker inte.

Så, jag unnar er alla en underbar jul med härlig läsning men hoppas också att ni under lovet hinner läsa något som gör att ni måste utmana er läsförmåga!

Mängder med bokprat

blir det så här innan ett lov.

Under de sista veckorna före jul träffar jag 23 olika klasser för att presentera böcker och försöka få eleverna att låna på sig en massa läsning inför jullovet.

När jag bokpratar presenterar jag en bok på ett sätt som jag hoppas gör eleverna nyfikna och sugna på att läsa. Jag försöker alltså göra det lite spännande, men också rättvisande för boken så att de förväntningar jag skapar verkligen uppfylls när eleven sedan läser själv. Jag berättar eller läser oftast en del av bokens början, och förklarar en del som jag tror kanske kan annars kan bli svårt.

Bibliotekets bästa transparent

Det här med att lustläsa, att läsa på fritiden, är viktigt! I Med läsning som mål, en kunskapsöversikt från Kulturrådet, redogörs för flera olika studier som visar detta. Ett citat från sidan 24:

”En omfattande engelsk studie som undersökt de kognitiva effekterna av lustläsning över tid pekar exempelvis på att lustläsning på fritiden är av större betydelse för studieresultat än föräldrars utbildningsnivå (Sullivan & Brown 2013). Den omfattande OECD-studien Reading for Change (2002), som omfattar 32 länder, visar på liknande sätt att läsengagemang i form av regelbunden fritidsläsning är viktigare för ungas läsförmåga än föräldrarnas yrkesmässiga status. Rapporten Reading for Change ger sammantaget starka argument för fri läsning som en effektiv social hävstång. Att fri läsning för med sig flera sociala och utbildningsmässiga fördelar bekräftas även av Clark & Akerman (2006) i studien Social inclusion and reading: an exploration.”

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Läslovet

En större kampanj pågår för att höstlovet hädanefter ska kallas Läslovet. Det är ju en bra idé! I i ett sådant sammanhang får olika läsfrämjande insatser draghjälp av varandra.

Det första seminarium jag lyssnade till på Bokmässan handlade just om Läslovet. På scenen satt Johan Unenge, Katti Hoflin, Åsa Sandell och efter en stund (pga av tågeländet) även Gustav Fridolin och Alice Bah Kunke.

I mitt jobb som skolbibliotekarie har jag ett ben i undervisningen, det obligatoriska, det målinriktade och läroplansstyrda. Men mitt andra ben dras åt folkbiblioteksvärlden där man mer tänker stimulans, bejakande av barns och ungdomars egna initiativ och det lustfyllda. Det är förstås egentligen ingen motsättning mellan dessa två delar. För till exempel läsning gäller att det är ju inte roligt om man inte har läsförståelsen (som betonas i skolvärlden) och läsförståelsen gynnas av att man har egen lust till läsning (som betonas i folkbibliotekens värld). Men vilken del av dessa man för tillfället har för ögonen påverkar ändå vad man gör.

Och för Läslovet är det lusten som gäller, det var panelen rörande överens om. Det är ju faktiskt elevernas lov. Och läslust hänger ihop med lust till berättande i olika former och lust till språk. Så låt aktiviteterna under läslovet vara fulla av språk och berättande i olika former, tyckte Johan Unenge. Katti Hoflin påpekade att lust kan se olika ut, författare och andra konstnärer kan bekräfta att det krävs hårt arbete för att nå dit man vill.

Läslust är ett sätt att bryta klass! Vilken kraft ligger inte i det uttalandet från Gustav Fridolin!

Panelen diskuterade en del om att det behövs många olika metoder och förhållningssätt, barn och ungdomar är ju inte likadana allihop. I samtalet nämndes vuxna förebilder – men också att läsningen kan få vara anti vuxna. Det förbjudna verkar lockande på en del. Barn och ungdomar kan få vara med och marknadsföra biblioteket och läsningen på olika sätt.

Alice Bah Kunke efterlyste ett delande av Best Practise för att nå de svåra 10-15-åringarna.

Det var också glädjande att panelen pratade mycket om skolbibliotek. Gustav Fridolin sa att han var orolig över att skolorna inte satsar på bibliotekariekompetensen. Bibliotekarien kan driva det lustfyllda. Både Katti Hoflin och Alice Bah Kunke talade om vikten av att ha ett öppet demokratiskt förhållningssätt till litteratur. Man ska inte censurera böcker i skolbiblioteket.

Fast det egentligen inte var temat för detta seminarium så berördes även skolbibliotekariens roll för att utveckla förmågan att navigera i informationshavet. Detta poängterades av flera av deltagarna, bland annat de båda politikerna. Detta känns särskilt glädjande eftersom jag hört att bibliotekariekompetensens betydelse för MIK (Medie- och InformationsKompetens) tydligen inte lyfts fram på ett bra sätt i en del andra sammanhang på Bokmässan.

Jag tror att den här kampanjen för Läslovet är ett bra initiativ som jag bör försöka utnyttja i mitt skolbibliotek. Det är viktigt för oss att vara en del av det övriga samhället, och pågår det en kampanj som syns och uppmärksammas i media så är det roligt att få känna att vi är delaktiga.

Så – nu gäller det att hitta på några bra läsroligheter om man kan klara av att genomföra. Tankearbete pågår!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Det här med att läsa mycket

är det bra? Och kanske till och med viktigt? Även om man bara forsar igenom böcker och inte tänker så djupt på det man läst?

De senaste åren har vi talat mycket om läsförståelsen, och det är förstås helt riktigt. Vi ska läsa tillsammans och samtala om böcker och läsning för att eleverna ska bli goda läsare.

Men jag uppfattar det som om det nästan ansetts fult att locka till bokslukande och läsning, om man inte bearbetar texterna tillsammans.

Den senaste veckan har jag varit med i två mycket intressanta diskussioner i sociala medier. En på Twitter och en i Forum för specialpedagoger på Facebook. I båda diskussionerna var jag den som frågade och lyssnade och lärde mig.

Jag har nyligen förstått att våra elever inte bara har problem med läsförståelse, utan att många långt upp i åldrarna även har svårt att avkoda långa ord. Jag har inga riktiga siffror på detta, men kloka människor har påtalat det. Och då börjar jag förstås undra om det där med att läsa mycket kanske är viktigare än jag trott?

Här kommer en liten sammanfattning av vad jag tycker att jag lärt mig, men det är inte säkert att det är rätt – kommentera gärna och hjälp mig att förstå bättre:

Det är viktigt att läsa mycket – också! De första skolåren hävdar flera lärare att det inte räcker med tiden i skolan, man måste ge eleverna läsläxor och försöka få föräldrarna att hjälpa till. Läraren ska följa upp läsläxorna i skolan. Man kan växla mellan att fokusera läsförståelse och läsflyt när man jobbar med nybörjare.

Efter att eleverna knäckt koden gör den fortsatta läsningen bland annat att de får ordbilder i huvudet, vilket snabbar på läsningen. Läsflyt och läsförståelse hänger också ihop. Med ett snabbare flyt är det lättare att förstå, och förstår man är det lättare att läsa snabbt.

Läsflytet behöver utvecklas och underhållas hela tiden. När elever blivit lite äldre och vill läsa längre texter kan de elever som fortfarande har svårt att avkoda tillräckligt bra ha glädje av inlästa böcker. För att träna avkodningen bör de då även följa med i den tryckta texten. Specialpedagogerna har även tillgång till olika träningsmetoder som vissa elever kan behöva för att få fart på sin läsning.

Jag försökte i mitt frågande fokusera det som gäller elever utan dyslexi, även om jag förstår att det är svårt att dra skarpa gränser. Jag tror (och nu är det verkligen TROR) att jag kan sammanfatta specialpedagogernas diskussion med att alla elever kan bli duktigare av träning, men att för vissa är den mödan så stor i förhållande till de framsteg man gör att man kanske inte ska lägga så mycket tid på det. Och alla som har svårt med avkodningen i högre åldrar behöver kompensatoriska hjälpmedel för studierna, det går inte att lära sig ämneskunskaper och lästräna samtidigt.

En möjlig fråga som jag inte ställt är hur stor betydelse det har för avkodningen att man inte varit så länge i Sverige. Det borde ju kunna göra skillnad om man läst med andra bokstäver sina första skolår? På twitter fick jag i alla fall specifika råd på hur man kan jobba med läsflytet för nyanlända.

MEN ALLA BEHÖVER LÄSA MYCKET!

Så, vad vi fokuserar och lägger tid på i skolbiblioteken är ju olika beroende på behoven på skolan och hur mycket tid vi har. Men kanske är det så, att i takt med att lärarna tar ett fast grepp om undervisningen i läsförståelse och samtalen om den gemensamt lästa litteraturen, så måste vi bibliotekarier jobba mer med läslust och kravlöst slukande för att få eleverna att läsa tillräckligt mycket på sin fritid?

Tack alla kloka specialpedagoger i forumet på Facebook, och Marie Trapp @MarieTrapp1 och Sara Persson @frksarapersson på Twitter.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola