Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
litteraturförmedling

Vad ska vi göra?

Jag föreläste om läsförståelse och skolbibliotekets roll på den konferens om skolbibliotek som Teknologiskt institut ordnade för ett par veckor sedan. Då redogjorde jag bland annat för vad jag tror är viktigt att vi bibliotekarier gör framöver, nu när lärarna ska fortbilda sig och utveckla undervisningen i läsförståelse. Det här sa jag:

Vi ska fortsätta med lässtimulansen! Det är fortfarande bra att eleverna läser på sin fritid, undervisningen i läsförståelse är viktigast men det räcker inte att bara läsa tillsammans med läraren på lektionstid. Och vi i biblioteken är bra på lässtimulans.

Vi ska fortbilda oss i takt med lärarna så vi talar samma språk! Barbro Westlund skriver i sin avhandling bland annat om vikten av att lärare och elever har ett metaspråk om läsning. Och vi måste förstås ha tillgång till samma språk så vi kan diskutera med lärare och samtala med eleverna om läsning.

Vi ska stödja lärarna i valet av litteratur! Många lärare efterfrågar rekommendationer om böcker att använda i undervisningen. Eleverna måste få möta många olika sorters litteratur, och en del lärare kan behöva hjälp att våga sig på genrer eller författarskap som de inte använt tidigare.

Vi ska stimulera läsning och boksamtal i personalgruppen! Förutom att vi vet att barn och ungdomar behöver läsande förebilder, så talar läsforskare om att lärare behöver läsa mycket och reflektera över sin egen läsning för att kunna ge en god undervisning i läsförståelse.

Sidhuvud collage

Och vi ska förstås samarbeta med lärare på olika sätt medan vi tillsammans utvecklar undervisningen i läsförståelse!

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Har du något läsmod?

Vi vill att eleverna ska utveckla sin läsning. Att de ska ha läsmod och våga pröva nya genrer eller författare, och att de ska våga ta sig an svårare böcker.

Hur står det till med läsmodet hos oss vuxna?

Ibland säger man att en lärare måste tycka om en bok som hen ska arbeta med tillsammans med eleverna. Eller att en bibliotekarie måste gilla en bok för att kunna bokprata om den.

Om det stämmer så måste vi vuxna verkligen jobba med vår egen smak,  försöka utveckla den, så att vi förmår läsa många olika sorters litteratur tillsammans med eleverna.

Eller så måste vi inte tycka om alla texter vi använder i skolan? Det kanske räcker att vi är nyfikna, tycker att det är intressant att höra olika åsikter om en bok och att få ta del av elevernas tolkningar?

Berättelser från yttre förorten av Shaun Tan är en väldigt underlig novellsamling, och just därför rolig att samtala om. Läsmodiga lärare rekommenderas härmed att testa någon novell med sina elever ;-)

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Det här klarar jag inte av att skriva!

Jag skulle vilja att någon skrev en artikel som för ihop några olika aspekter av det här med läsande, språkutveckling och utbildning. Någon som kan referera till den mest intressanta forskningen och de vederhäftigaste teorierna.

De olika aspekterna jag skulle vilja ha med i min drömtext är:

  • Att skolelevers bristande språkförmåga (oftast läsförmåga) anges som orsak till att studieresultaten inte blir de önskvärda. Detta gäller hela grundskolan, gymnasiet och till exempel häromdagen även högskolevärlden.  Och det gäller alla skolämnen!
  • Att läsförståelse och skrivförmåga är viktiga saker – inte bara för utbildningens skull, utan för människors möjlighet att välja sina liv och medverka i vår demokrati.
  • Att det är nödvändigt att lärare i svenska arbetar med skönlitteraturen för att eleverna ska utveckla läsglädje och läsförmåga. Och att detta innebär såväl undervisning i lässtrategier som samtal om litteratur på ett sätt som gör att eleverna upplever läsningen som meningsfull och givande.
  • Att det finns mycket goda exempel både från Sverige och från andra delar av världen på hur lärare i olika skolämnen kan undervisa på en åldersadekvat nivå inom skolämnet samtidigt som de stödjer elevernas språkliga utveckling.
  • Att de här metoderna för hur man kan arbeta i skolan gynnar alla elever, men mest de som inte hemifrån fått med sig det svenska språk som används i intellektuella kretsar.
  • Att vi även måste uppmuntra elevers fritidsläsning. Skolbiblioteken har en självklar uppgift för detta, förutom att förstås stödja det som sker på skoltid.  Men vi behöver också folkbibliotek med resurser att uppmuntra barns och ungdomars läsning på olika sätt. Och vi behöver en massa nyskapande idéer i samhället runtomkring: idrottsledare som diskuterar litteratur, samlingsplatser på internet, läsande förebilder från olika sammanhang, läsambassadörer och framför allt det jag ännu inte har hört talas om.

Allt det här behövs och ska uppmuntras. Och vi måste samverka och tillsammans försöka prioritera vår tid för fortbildning och vår tid med eleverna för att få mesta möjliga fart på alla delar av detta.

Den här texten som jag vill att någon ska skriva behövs för att jag tror att lärare, skolbibliotekarier, barnbibliotekarier, läsambassadören och andra ibland pratar förbi varandra. Vi har inte tillräckliga kunskaper om forskning från varandras områden och ägnar oss ibland åt att slå in öppna dörrar och ibland kanske också argumenterar för fel saker.

Cilla Dalén Hjulsta grundskola