Visar alla blogginlägg från: september 2015

Flippat föräldramöte

Vi brukar ofta prata om att vi behöver bli tydligare mot föräldrar vad vi gör och varför vi gör det. Att vi delar med oss av vår pedagogiska grundtanke och synliggör den. Eftersom vi är i skolans verksamhet varje dag blir det lätt att ta för givet att vårt arbetssätt är tydligt och synligt för föräldrarna, vilket jag tror att det inte alltid är.

I år tänker vi prova att flippa föräldramötet! Vi vill att föräldrarna ska kunna vara delaktiga i att påverka innehållet och att de ska ha möjlighet att komma förberedda till mötet.

Tillgänglighet oh språkutvecklande arbetssätt

I våra klasser går elever som har hörselnedsättning. Men de som går i våra hörselklasser är bara en mycket liten del av alla barn med hörselnedsättning i Sverige. De allra flesta elever med nedsatt hörsel på antingen ett eller båda öronen går integrerade i vanlig klass, det kan vara elever som har allt från en lätt nedsättning till att vara helt döva.

Att ingå i en talspråkig undervisningsmiljö är oftast en stor utmaning för elever med hörselnedsättning. Många anpassningar som elever med hörselnedsättning behöver mår oftast hela klassen bra av. Det handlar bland annat om att skapa en bra ljudmiljö, skapa rätt gruppstorlekar och skapa en visuell miljö som stöd till det talade språket.

När jag gick på lärarhögskolan fick jag chansen att läsa lärarprogrammet med inriktning mot dövhet och hörselnedsättning. Programmet är särskilt i sitt slag genom att utbildningen skedde på uppdrag av regeringen, som förutspådde att det skulle saknas lärare med specialkompetens inom döv och hörsel. Under min utbildning fick jag chansen att träffa erfarna, kompetenta och inspirerande lärare som Carin Roos och Emelie Cramer Wolrath. Emelie har exempelvis länge varit intresserad av små barns språkutveckling och gav nyligen ut en forskningssammanställning om teckenspråk, talat och skrivet språk. Den visade precis som tidigare forskning gör att de minsta barnen har nytta av teckenspråk i sin språkutveckling, vare sig de är hörande eller döva. För våra elever med hörselnedsättning ger tvåspråkighet i svenska och teckenspråk eleverna möjlighet att välja språk som är bäst utifrån den situation man är, i skola, på fritid, i utbildning eller i arbetsliv.

I Alviksskolans hörselklasser pratar vi om att Lyfta händerna. Vi har ett teckenspråkslyft för samtlig personal i samarbete med Södertörns folkhögskola för att utveckla våra kunskaper om och i teckenspråk. I våra elevenkäter som tidigare genomförts har eleverna själva visat att de önskar ett visuellt stöd genom tecken.

Våga lyft händerna

Så upp med händerna och våga använda tecken! Det finns ett lätt tillgängligt lexikon på Stockholms universitets hemsida.

/Emma

Stolta elever och stolta lärare

Vi har tidigare berättat om hur vi förbereder våra elever inför utvecklingssamtalen genom målkonkretisering och individuella tankekartor. Just nu är vi i startgroparna för att inleda läsårets första utvecklingssamtal tillsammans med eleverna. De fick i uppdrag att skriva egna brev hem i form av en inbjudan. Det var med stor noggrannhet, glädje och engagemang som eleverna tog emot sin uppgift. Vi samtalade om ett brevs struktur och vilken information som är viktig att få med i brevet. Barnen blev så engagerade i breven att det tog mer än dubbelt så lång tid att bli klara än vad jag från början hade räknat med. Det skulle färgläggas, göras egna kuvert, skrivas prydligt, med mera… med mera…

Inbjudan till utvecklingssamtal

Inför utvecklingssamtalet kartlägger vi alla våra elever genom Ingvar Lundbergs läsutvecklingsschema och även Skolverkets Språket lyfter. I år medverkar jag även i en pilotstudie som sker i samverkan med Linköpings universitet där vi tillsammans arbetar fram ett formativt bedömningsunderlag. Det har medfört att även dessa tester blir ett komplement till vår kartläggning. Vi är väldigt tydliga mot eleverna att vi kartlägger för att både de själva och vi ska se vad de är bra på och vad det är vi behöver träna på. Det blir samtidigt en tydlig bild av deras utveckling eftersom vi ser progressionen i det material som vi samlar i deras portfolios. Ett exempel på det är att barnen i förskoleklass fick filma sig själva när de högläste en bok. Ett år senare när det närmade sig sommarlovet i första klass fick eleverna återigen filma när de läste, i samma bok. Att arbeta formativt på det här sättet där progressionen blir så tydlig är så otroligt givande för både oss pedagoger och för eleverna!

I år kommer vi förutom vår kartläggning av läsutvecklingen även se på elevernas skrivutveckling genom att komplettera Språket lyfter med Ingvar Lundbergs God Skrivutveckling. Vad vi däremot saknar är ett tydligt underlag i matematik som är enkelt att överblicka.  Vi använder oss av diagnosmaterialet Diamant, men saknar en överskådlig matris att visa för barnen och föräldrarna. Vi har flera gånger pratat om att vi är sugna på att göra en egen bedömningsmatris, men tar tacksamt emot tips från er!

Kartläggning

Eftersom våra elever fortfarande är små stannar  kontakten utanför skoltid med vårdnadshavarna. Ni kan då tänka er hur rörd jag blev när en av våra elever ringde mig sent i fredags eftermiddag. Han ringde bara för att meddela att han hade glömt berätta att tiden för hans utvecklingssamtal inte hade passat föräldrarna. För mig visade det på hur viktigt hans brev var för honom, och hur stolt han faktiskt känner sig över hans eget samtal och lärande. Och det i sin tur gör förstås mig till en stolt lärare!

/Emma

Eleven som aktör för sitt lärande

Idag har jag haft en sådan där bra lektion. Ni vet en sådan där så att man blir alldeles varm i pedagoghjärtat.

Jag tar det från början. I våra styrdokument står det att vi ska bidra till att eleverna blir aktörer för sitt lärande. – Men huuuur gör man det? frågade jag Emma gång på gång förra året när eleverna gick i 1:an och jag var alldeles färsk som lärare. De är ju så små! Det är omöjlighet att bryta ner och tala om mål för undervisningen på en nivå så att de förstår, sa jag vidare. – Nej,
de kanske inte förstår idag, sa Emma, men tänk om 1 år, i slutet på trean, eller när de går ut nian. När ska man börja om inte idag?

Sagt och gjort, inför utvecklingssamtalen i början på höstterminen i ettan pratade vi med eleverna om vad vi förväntade oss att de skulle ha lärt sig i slutet på läsåret och eleverna fick välja ut ett mål i svenska, matte och verktyg för livet (som handlar om att kunna hantera sin hörselnedsättning, som att kunna sköta sina hörselhjälpmedel t ex). Dessa mål skrev eleverna ner på en tankekarta.
Det var inte lätt, det kan jag inte säga, men vi gjorde det.

Under läsåret tog vi fram tankekartan vid jämna mellanrum och samtalade om hur det gick med målen. Eleverna fick läsa upp sina mål för kamraterna och de fick i sin tur ge respons och tips på hur de kunde jobba med målen. Jag minns särskilt en situation. På vårkanten berättade en elev att målet var att kunna räkna till 20, vilket hon fortfarande hade svårt med, varpå en kompis går fram till tavlan och hämtar talraden som sitter där och förklarar; du kan tänka såhär, ser du mönstret? Så lägger han talen 11-20 under 1-10. Du säger bara t ex fem, och lägger till -ton. Sex-ton osv. Sedan dess blandar hon inte ihop talen efter tolv när hon ramsräknar. Ibland krävs det verkligen att förklaringen ska komma från en jämnårig för att polletten ska trilla ner.

Men idag var det alltså dags igen att skapa nya tankekartor för läsåret och idag stod det So på schemat. Vi hade valt ut ca tio mål från kunskapskraven i Lgr11 och brutit ner. Dessa visade jag på Smartboarden och läste och förklarade. Eleverna lyssnade uppmärksamt och efter nästan varje mål var det någon som förväntansfullt utropade; oh det vill jag kunna! Snacka om att skapa förväntningar på undervisningen, och jag som trodde att det skulle bli en tråkig lektion. Det kändes även som att eleverna sedan faktiskt reflekterade och valde mål med omsorg. Fast i ärlighetens namn kanske de inte alltid valde det de mest behöver träna på. I vissa fall tog de något de redan är ganska bra på, men ändå, om de har gjort den här resan på ett år vilka aktörer har de då inte blivit för sitt lärande om ytterligare ett år, om fem år, när de slutar nian?

Att ta in världen i klassrummet

Vi har startat upp ett arbete om att leva i världen och de sju världsdelarna. Eleverna ska kunna göra enkla undersökningar av omvärlden och kunna använda karta, jordglob och väderstreck.

När vi planerade upp arbetsområdet var det enkelt att sortera ut vad som skulle bli målet och syftet med undervisningen, men det var inte lika självklart hur vi skulle lägga upp det. Vi tycker att undervisningen i geografi ofta är ganska ”platt” och ville hitta nya representationsformer för eleverna.

Vid första lektionstillfället startade vi med att titta på olika kartor av världen. Vi tittade på en jordglob, en stor världskarta, en kartbok och en humoristisk kartbok för barn.

Kartor

Efter det fortsatte vi genom att färglägga blindkartor. Varje världsdel har tilldelats en färg för att de olika kontinenterna och deras lägen ska synliggöras. För att nöta in  kontinenternas namn och ordbilder lekte vi en lek som eleverna uppskattade mycket. Leken är enkel genom att vi skriver upp alla kontinenter på tavlan och låter eleverna läsa upp namnen en efter en, samtidigt som vi sedan tar bort en kontinent i taget. Idén har vi fått från Pauline Gibbons bok Stärk språket, stärk lärandet. Leken gör att eleverna på ett lekfullt sätt får repetera samtidigt som de får minnesträning. Vi kunde med glädje se att alla elever snabbt befäste kontinenternas namn. En fördel med att ha tecken som stöd till det talade språket är att barnen får ytterligare en input att ta till sig information eftersom kontinternas namn representeras på ytterligare ett sätt.

so3

I No har vi parallellt i vårt tema om vatten tittat på hur stor del av jordens yta som täcks av vatten. För att synliggöra för eleverna att det är så mycket som 75 % arbetade vi konkret med att färglägga flirtkulor. Det blev ett väldigt tydligt sätt att visa hur mycket yta land och vatten  tar upp på jorden. Vi tycker om att arbeta med barnens fingerkänsla och tycker att det abstrakta blir så mycket tydligare när eleverna får arbeta praktiskt.

Vattenplaneten

Likaså utgår vi från genrepedagogikens tänk om att gå från helheten till delarna. När eleverna introducerats i världskartan började vi att sortera flaggor till de olika världsdelarna. Vi kommer hädanefter att arbeta med de olika kontinenterna en efter en och har valt att inleda med Europa.

Europa startade med att eleverna tillsammans fick i uppdrag att med hjälp av stora bokstäver på golvet fick lista ut vilken världsdel som vi skulle ”besöka”. När de kommit fram till att det var Europa dök kontinentlådan fram. I lådan fanns bilder på mat, djur och flaggor som finns i Europa. Tillsammans samtalade vi om bilderna och satte fast på vår kontinentbox. Ja, du hörde rätt. Vi vet att jorden är rund! Men för att synliggöra de olika världsdelarna för barnen har vi gjort en låda där kontinenterna har sin egen sida, återigen går vi från det abstrakta till det konkreta.

Kontinentbox

Eftersom vi startade i Europa tyckte vi att passade att låta barnen reflektera över sin egen plats på Jorden. Vi började därför med en världsbok. Den kommer att bli som en pop-up bok där eleverna kommer att göra boken som cirklar i olika storlekar. Varje cirkel har olika teman; Mitt hem, Mitt stad, Mitt land, Min Kontinent och Min planet. Genom att vi börjar resan från deras egna hem hoppas och tror vi att eleverna ska se den röda tråden mellan de olika delarna i boken.

Min världsbok

Ibland känns det som idéerna aldrig tar slut och tiden är alldeles för kort. Ni kanske har sett att det finns pilar som visar avstånd och riktningar mot olika städer i världen? Självklart vill vi använda oss av den idén. Tillsammans med barnen kommer vi att titta på kartan och kompassen på de platser som vi jobbar med och analysera var de finns i relation till att vi befinner oss. Vi kan tipsa om serien ”Det här är mitt land” där barn berättar om hur det är att vara barn i deras länder. I vårt arbete med Europa berättade en pojke hur det är att vara 11 år och bo i Paris. Utifrån filmen gjorde vi en gemensam tankekarta, ritade Eiffeltornet och har nu vi med kompassens hjälp också markerat riktningen mot Paris.

Eiffeltornet

Hoppas att vi har kunnat inspirera er!

/Emma