Visar alla blogginlägg med kategorin:
Entreprenörskap

Skriv för livet

Att få elever att skriva för livet så att pennorna glöder kräver ett engagemang och elevnära frågor. De behöver känna sig motiverade och vara ägare över sitt eget skrivande. ”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära” (Lgr 11, Svenska).

Inför varje läsår väljer vi en författare som vi kommer att fördjupa oss i. I förskoleklass arbetade vi med Stina Wirsen, i första klass Astrid Lindgren och i andra klass har vi arbetat med Martin Widmark.

Vår förhoppning är att författarna ska bjuda in till ett litterärt kulturarv. Med litteraturen som utgångspunkt utvecklar eleverna sitt språk och vidgar sina horisonter och värderingar. Samtidigt utvecklas deras förmåga att lyssna och diskutera.

Mitt varmaste tips till er från detta läsår är Martin Widmarks lärarhandledning till Diamantmysteriet. Det har varit fantastiskt roligt att arbeta med att skriva detektivberättelser tillsammans med barnen och de har själva längtat till nästa lektion för att få fortsätta.

Diamantmysteriet

Arbetet har pågått under hela läsåret och i sina deckarböcker har eleverna skapat och planerat städer, detektiver och brott som ska begås. De har analyserat och bearbetat sina texter genom respons och har under hela processen haft en modell för sitt skrivande.

Deras böcker har sammanlagt fem kapitel. I kapitel ett ska elevernas deckare presenteras, kontoret och deckarutrustningen. Syftet med kapitlet är att presentera detektiverna så att läsaren ska få lära känna dem utan att avslöja för mycket annat. Eleverna blev uppmanade att berätta så livfullt som möjligt och jag kunde med glädje se att alla skrev med inlevelse och miljöbeskrivningar.

”Det är en härlig dag på Guldgatan. Solen skiner och det är sommarlov. Det är ett barn och en papegoja som driver en deckarfirma ihop…”

”Det är försommar. Doften luktar gott. Klockan är sju på kvällen. Det är två barn som heter Josef och Dudlik. Dom är detektiver…”

”Det är vår i Stockholm, blommorna blommar i Sockholm. Solen lyser i den lilla staden. Klockan är tolv på dagen. Det är mycket människor i den lilla staden. Det lyser i ett av fönstren. Det är Anna och Viktorias detektivbyrå.”

FullSizeRender (8)

Detta sätt att arbeta där samlärande och respons samt en tydlig stödstruktur har berikat elevernas språk. Deras författarskap har öppnat nya dörrar genom att vi delat våra läsupplevelser med andra vilket fört in oss i nya tankebanor. Så om du har tid för denna guldgruva till handledning nästa läsår, så kör! Handledningen är egentligen tänkt för mellanstadiet men med viss modifiering går den att genomföra för alla åldrar.

Deckarberättelse

Det är på uppgiften det hänger!

Precis så sa Inger Eriksson, professor på Stockholms universitet. Under eftermiddagen har jag tagit del av Manillaskolans undervisningsutvecklande forsknings- och utvecklingsarbete. Manillaskolan är en av fem specialskolor i Sverige som erbjuder undervisning på två språk: svenskt teckenspråk och svenska. Under ett läsår har skolan ingått i ett omfattande lärardrivet forsknings- och utvecklingsarbete under ledning av Inger Eriksson. Lärarna har arbetat med att förstå kunskapsuppdraget som står skrivet i läroplanen och fokuserat på hur kunskapsexpanderande uppgifter kan utformas samt hur matematikundervisningen systematiskt kan utvecklas. En av mina hjärtefrågor är just systematiskt kvalitetsarbete! Jag blev så glad när jag hörde lärarna på Manillaskolan berätta om ett fyrfält. I fyrfältet anges perspektiven grupp och individnivå. På ena sidan talar de om en trappstegsmetafor. Där finns två alternativ för att utveckla elevers kunnande: 1. En gemensam lärobok där samtliga elever förväntas arbeta med samma områden och i samma takt. 2. En läroboksbaserad undervisning där eleverna får böcker utifrån individuell anpassning. I trappstegsmetaforen är det läraren eller läroboken som sitter inne med svaret och eleven ska hitta rätt väg dit. På den andra sidan pratade de om en landskapsmetafor, dvs. matematiklandet. I landskapsmetaforen har läraren bytt roll. Läraren handleder sina elever och byter till en lyssnande roll och intar en ställning där läraren inte alltid är den som sitter inne med facit. Aktiviteten ökar i klassrummet och i dialog utvecklar eleverna sina förmågor. Jag menar inte att det är fel med läroböcker, men jag önskar att fler lärare vågade släppa taget från läroboken och lite på sin egen profession och förmåga att handleda sina elever. Inger Eriksson talade om att läroböcker ofta söker motivation hos eleverna genom att koppla uppgifter som kan anknytas till deras egna erfarenheter. Det är inte ovanligt att uppgifter i läroböcker handlar om blommor, bilar eller andra vardagliga ting i elevernas vardag. Men att vi klär matematik i vardagsliknande uppgifter är inte det som leder till utveckling av förmågor. Om vi vill ha en Learning Activity där eleverna blir aktivt engagerade i en kollektiv problemlösande verksamhet, (planera, lösa och värdera), behöver vi lärare skapa kunskapsexpanderande uppgifter som leder till kunskapsutvecklande klassrumsdiskussioner. Uppgifterna ska vara genuina och eleverna måste ges möjlighet att ta det nya kunnandet i bruk. Uppgiften behöver organiseras så att eleverna upplever ett problem att lösa problemet. En lärande verksamhet uppstår inte av sig själv! Ett ämnesdidaktiskt perspektiv i planering av undervisning går ut på att ta reda på vilket redskap eller vilka tekniker som gör att varje elev kan delta i de gemensamma aktiviteterna. Lärande är inte att eleverna checkar av sina uppgifter i böckerna. Skolan behöver utmana sina föreställningar om lärande. Om de förväntade kunskaperna ändras måste även undervisningen ändras. Som ett led i detta behöver vi lärare vara kunskapsproducenter istället för konsumenter. Här tror jag att vi i Sverige har mycket att lära oss av den finska skolan.

När du planerar för matematikundervisning… Ställ dig själv frågan:

Finns det en uppgift i uppgiften?

Några tankar från mig så här en onsdag kväll,

Emma

Lpp för rätt målgrupp

Jag har länge funderat över vem mina lokala pedagogiska planeringarna skrivs för. Är de i första hand ett verktyg för planeringen av min undervisning? Eller som ett underlag för samplanering? Eller är det faktiskt så att de skrivs för att föräldrar och elever ska veta mål och syfte med undervisningen?

Jag vill gärna tro att det är en blandning av alls tre orsaker. För mig som är lärare är en lpp ett viktigt styrdokument för att jag ska veta åt vilket håll jag är på väg åt tillsammans med mina elever, för att de ska få det bästa förutsättningarna för lärande. Särskilt viktigt är det eftersom jag i min undervisning inte utgår från läroboken, utan istället har elevernas proximala utvecklingszon och lärande i fokus.

En lpp är också viktig i min samplanering i klassen. Utifrån vår lpp tolkar vi styrdokumenten och arbetar formativt genom att bland annat vara tydliga med syfte och mål. Jag har en längre tid känt att de planeringar jag skriver inte har föräldrarna och eleverna som målgrupp, även om mina förhoppningar och ambitioner är det.

Det har alltså varit dags att göra något åt saken. I mina utkast till vårterminens planeringar har jag provat att visualisera mina planeringar i form av postrar, precis som vi använde oss av postrar som redovisningsform i vår forskningscirkel. Syftet med en poster är att den ska vara lätt att överblicka men också sammanfatta det som jag vill förmedla.

Lpp No poster

Lpp No

imageLpp So

Forskningscirklar ger ringar på vattnet

Då vi som lärare i vår klass arbetar i en pedagogisk trio har vi ett starkt kollegialt lärande. Detta eftersom vi formulerar kritiska aspekter tillsammans utifrån vår undervisning och elevernas lärande. Det är rutin för oss att tillsammans reflektera över vår undervisning och utveckla den tillsammans. Det skapar förutsättningar för ett kontinuerligt och systematiskt lärande.

I skollagen riktas mot yrkesverksamma bestämmelser om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Genom att jag detta år har ingått i en forskningscirkel har jag insett att ha ett vetenskapligt förhållningssätt till undervisning inte handlar om att vara uppdaterad om den senaste litteraturen, utan om att belysa sin egen praktik med olika perspektiv. Därför tycker jag att ett aktionsforskande förhållningssätt är en förutsättning för ett vetenskapligt förhållningssätt. Det ger mig förutsättningar att undersöka min praktik och koppla ihop den med teori. Genom att jag systematiskt dokumenterat min praktik har en utveckling av undervisningsmetoder skett hos mig själv när det vardagliga fältet har mött det vetenskapliga.

Syftet med forskningscirkeln som har varit ett samverkansprojekt mellan Alviksskolan och Hörselhabiliteringen har varit att öka våra elevers måluppfyllelse. Idag går forskningen snabbt framåt och det gäller både medicinskt, tekniskt, didaktiskt och forskning om döva och hörselskadades tvåspråkighet, Våra verksamheter behöver utvecklas i takt med forskningen och förhoppningen var att forskningscirkeln skulle vara ett redskap att belysa våra utvecklingsfrågor. Det gav mig inte bara tillfället att reflektera över frågor i min egen praktik utan även över vad det är jag gör och vad jag förankrar det i.

Jag uppskattar verkligen höstlovet (det nya läslovet). Ofta planerar, genomför, reflekterar och utvärderar vi vår praktik i början och i slutet av ett läsår. Men det finns en stor styrka att göra det systematiskt däremellan. Tänk vilken genomslagskraft det kollegiala lärandet och det systematiska kvalitetsarbetet skulle kunna ha om vi i skolans värld fördelade våra planeringsdagar mer utspritt över året.

Under höstlovet hade jag glädjen att få mig tid till en lärardag på skolan där vi samtalade utifrån det vi kallar för Alvikslektionen på skolan. Jag hade också förmånen att få göra en resa tillsammans med vår fritidspedagog Johanna och f.d kollega Hanna till Halmstad. I Halmstad fick vi följa vår vetenskapliga ledare Anki under en dag och se hur en skola lyckats implementera forskningscirklar i deras verksamhet. Det var så fantastiskt glädjande och engagerande att ta del av alla duktiga pedagogers vetenskapliga undersökningar och postrar, så otroligt givande och inspirerande! Det var så tydligt att arbetet hade gett positiv effekt på lärarnas undervisning och därmed elevers lärande. Där och då blev det verkligt för mig hur kunskap kan spridas och ge många ringar i vattnet.

ringar på vattnet

Stolta elever och stolta lärare

Vi har tidigare berättat om hur vi förbereder våra elever inför utvecklingssamtalen genom målkonkretisering och individuella tankekartor. Just nu är vi i startgroparna för att inleda läsårets första utvecklingssamtal tillsammans med eleverna. De fick i uppdrag att skriva egna brev hem i form av en inbjudan. Det var med stor noggrannhet, glädje och engagemang som eleverna tog emot sin uppgift. Vi samtalade om ett brevs struktur och vilken information som är viktig att få med i brevet. Barnen blev så engagerade i breven att det tog mer än dubbelt så lång tid att bli klara än vad jag från början hade räknat med. Det skulle färgläggas, göras egna kuvert, skrivas prydligt, med mera… med mera…

Inbjudan till utvecklingssamtal

Inför utvecklingssamtalet kartlägger vi alla våra elever genom Ingvar Lundbergs läsutvecklingsschema och även Skolverkets Språket lyfter. I år medverkar jag även i en pilotstudie som sker i samverkan med Linköpings universitet där vi tillsammans arbetar fram ett formativt bedömningsunderlag. Det har medfört att även dessa tester blir ett komplement till vår kartläggning. Vi är väldigt tydliga mot eleverna att vi kartlägger för att både de själva och vi ska se vad de är bra på och vad det är vi behöver träna på. Det blir samtidigt en tydlig bild av deras utveckling eftersom vi ser progressionen i det material som vi samlar i deras portfolios. Ett exempel på det är att barnen i förskoleklass fick filma sig själva när de högläste en bok. Ett år senare när det närmade sig sommarlovet i första klass fick eleverna återigen filma när de läste, i samma bok. Att arbeta formativt på det här sättet där progressionen blir så tydlig är så otroligt givande för både oss pedagoger och för eleverna!

I år kommer vi förutom vår kartläggning av läsutvecklingen även se på elevernas skrivutveckling genom att komplettera Språket lyfter med Ingvar Lundbergs God Skrivutveckling. Vad vi däremot saknar är ett tydligt underlag i matematik som är enkelt att överblicka.  Vi använder oss av diagnosmaterialet Diamant, men saknar en överskådlig matris att visa för barnen och föräldrarna. Vi har flera gånger pratat om att vi är sugna på att göra en egen bedömningsmatris, men tar tacksamt emot tips från er!

Kartläggning

Eftersom våra elever fortfarande är små stannar  kontakten utanför skoltid med vårdnadshavarna. Ni kan då tänka er hur rörd jag blev när en av våra elever ringde mig sent i fredags eftermiddag. Han ringde bara för att meddela att han hade glömt berätta att tiden för hans utvecklingssamtal inte hade passat föräldrarna. För mig visade det på hur viktigt hans brev var för honom, och hur stolt han faktiskt känner sig över hans eget samtal och lärande. Och det i sin tur gör förstås mig till en stolt lärare!

/Emma