Visar alla blogginlägg med kategorin:
Forskning och utveckling

Det är på uppgiften det hänger!

Precis så sa Inger Eriksson, professor på Stockholms universitet. Under eftermiddagen har jag tagit del av Manillaskolans undervisningsutvecklande forsknings- och utvecklingsarbete. Manillaskolan är en av fem specialskolor i Sverige som erbjuder undervisning på två språk: svenskt teckenspråk och svenska. Under ett läsår har skolan ingått i ett omfattande lärardrivet forsknings- och utvecklingsarbete under ledning av Inger Eriksson. Lärarna har arbetat med att förstå kunskapsuppdraget som står skrivet i läroplanen och fokuserat på hur kunskapsexpanderande uppgifter kan utformas samt hur matematikundervisningen systematiskt kan utvecklas. En av mina hjärtefrågor är just systematiskt kvalitetsarbete! Jag blev så glad när jag hörde lärarna på Manillaskolan berätta om ett fyrfält. I fyrfältet anges perspektiven grupp och individnivå. På ena sidan talar de om en trappstegsmetafor. Där finns två alternativ för att utveckla elevers kunnande: 1. En gemensam lärobok där samtliga elever förväntas arbeta med samma områden och i samma takt. 2. En läroboksbaserad undervisning där eleverna får böcker utifrån individuell anpassning. I trappstegsmetaforen är det läraren eller läroboken som sitter inne med svaret och eleven ska hitta rätt väg dit. På den andra sidan pratade de om en landskapsmetafor, dvs. matematiklandet. I landskapsmetaforen har läraren bytt roll. Läraren handleder sina elever och byter till en lyssnande roll och intar en ställning där läraren inte alltid är den som sitter inne med facit. Aktiviteten ökar i klassrummet och i dialog utvecklar eleverna sina förmågor. Jag menar inte att det är fel med läroböcker, men jag önskar att fler lärare vågade släppa taget från läroboken och lite på sin egen profession och förmåga att handleda sina elever. Inger Eriksson talade om att läroböcker ofta söker motivation hos eleverna genom att koppla uppgifter som kan anknytas till deras egna erfarenheter. Det är inte ovanligt att uppgifter i läroböcker handlar om blommor, bilar eller andra vardagliga ting i elevernas vardag. Men att vi klär matematik i vardagsliknande uppgifter är inte det som leder till utveckling av förmågor. Om vi vill ha en Learning Activity där eleverna blir aktivt engagerade i en kollektiv problemlösande verksamhet, (planera, lösa och värdera), behöver vi lärare skapa kunskapsexpanderande uppgifter som leder till kunskapsutvecklande klassrumsdiskussioner. Uppgifterna ska vara genuina och eleverna måste ges möjlighet att ta det nya kunnandet i bruk. Uppgiften behöver organiseras så att eleverna upplever ett problem att lösa problemet. En lärande verksamhet uppstår inte av sig själv! Ett ämnesdidaktiskt perspektiv i planering av undervisning går ut på att ta reda på vilket redskap eller vilka tekniker som gör att varje elev kan delta i de gemensamma aktiviteterna. Lärande är inte att eleverna checkar av sina uppgifter i böckerna. Skolan behöver utmana sina föreställningar om lärande. Om de förväntade kunskaperna ändras måste även undervisningen ändras. Som ett led i detta behöver vi lärare vara kunskapsproducenter istället för konsumenter. Här tror jag att vi i Sverige har mycket att lära oss av den finska skolan.

När du planerar för matematikundervisning… Ställ dig själv frågan:

Finns det en uppgift i uppgiften?

Några tankar från mig så här en onsdag kväll,

Emma

Lpp för rätt målgrupp

Jag har länge funderat över vem mina lokala pedagogiska planeringarna skrivs för. Är de i första hand ett verktyg för planeringen av min undervisning? Eller som ett underlag för samplanering? Eller är det faktiskt så att de skrivs för att föräldrar och elever ska veta mål och syfte med undervisningen?

Jag vill gärna tro att det är en blandning av alls tre orsaker. För mig som är lärare är en lpp ett viktigt styrdokument för att jag ska veta åt vilket håll jag är på väg åt tillsammans med mina elever, för att de ska få det bästa förutsättningarna för lärande. Särskilt viktigt är det eftersom jag i min undervisning inte utgår från läroboken, utan istället har elevernas proximala utvecklingszon och lärande i fokus.

En lpp är också viktig i min samplanering i klassen. Utifrån vår lpp tolkar vi styrdokumenten och arbetar formativt genom att bland annat vara tydliga med syfte och mål. Jag har en längre tid känt att de planeringar jag skriver inte har föräldrarna och eleverna som målgrupp, även om mina förhoppningar och ambitioner är det.

Det har alltså varit dags att göra något åt saken. I mina utkast till vårterminens planeringar har jag provat att visualisera mina planeringar i form av postrar, precis som vi använde oss av postrar som redovisningsform i vår forskningscirkel. Syftet med en poster är att den ska vara lätt att överblicka men också sammanfatta det som jag vill förmedla.

Lpp No poster

Lpp No

imageLpp So

Forskningscirklar ger ringar på vattnet

Då vi som lärare i vår klass arbetar i en pedagogisk trio har vi ett starkt kollegialt lärande. Detta eftersom vi formulerar kritiska aspekter tillsammans utifrån vår undervisning och elevernas lärande. Det är rutin för oss att tillsammans reflektera över vår undervisning och utveckla den tillsammans. Det skapar förutsättningar för ett kontinuerligt och systematiskt lärande.

I skollagen riktas mot yrkesverksamma bestämmelser om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Genom att jag detta år har ingått i en forskningscirkel har jag insett att ha ett vetenskapligt förhållningssätt till undervisning inte handlar om att vara uppdaterad om den senaste litteraturen, utan om att belysa sin egen praktik med olika perspektiv. Därför tycker jag att ett aktionsforskande förhållningssätt är en förutsättning för ett vetenskapligt förhållningssätt. Det ger mig förutsättningar att undersöka min praktik och koppla ihop den med teori. Genom att jag systematiskt dokumenterat min praktik har en utveckling av undervisningsmetoder skett hos mig själv när det vardagliga fältet har mött det vetenskapliga.

Syftet med forskningscirkeln som har varit ett samverkansprojekt mellan Alviksskolan och Hörselhabiliteringen har varit att öka våra elevers måluppfyllelse. Idag går forskningen snabbt framåt och det gäller både medicinskt, tekniskt, didaktiskt och forskning om döva och hörselskadades tvåspråkighet, Våra verksamheter behöver utvecklas i takt med forskningen och förhoppningen var att forskningscirkeln skulle vara ett redskap att belysa våra utvecklingsfrågor. Det gav mig inte bara tillfället att reflektera över frågor i min egen praktik utan även över vad det är jag gör och vad jag förankrar det i.

Jag uppskattar verkligen höstlovet (det nya läslovet). Ofta planerar, genomför, reflekterar och utvärderar vi vår praktik i början och i slutet av ett läsår. Men det finns en stor styrka att göra det systematiskt däremellan. Tänk vilken genomslagskraft det kollegiala lärandet och det systematiska kvalitetsarbetet skulle kunna ha om vi i skolans värld fördelade våra planeringsdagar mer utspritt över året.

Under höstlovet hade jag glädjen att få mig tid till en lärardag på skolan där vi samtalade utifrån det vi kallar för Alvikslektionen på skolan. Jag hade också förmånen att få göra en resa tillsammans med vår fritidspedagog Johanna och f.d kollega Hanna till Halmstad. I Halmstad fick vi följa vår vetenskapliga ledare Anki under en dag och se hur en skola lyckats implementera forskningscirklar i deras verksamhet. Det var så fantastiskt glädjande och engagerande att ta del av alla duktiga pedagogers vetenskapliga undersökningar och postrar, så otroligt givande och inspirerande! Det var så tydligt att arbetet hade gett positiv effekt på lärarnas undervisning och därmed elevers lärande. Där och då blev det verkligt för mig hur kunskap kan spridas och ge många ringar i vattnet.

ringar på vattnet

Tillgänglighet oh språkutvecklande arbetssätt

I våra klasser går elever som har hörselnedsättning. Men de som går i våra hörselklasser är bara en mycket liten del av alla barn med hörselnedsättning i Sverige. De allra flesta elever med nedsatt hörsel på antingen ett eller båda öronen går integrerade i vanlig klass, det kan vara elever som har allt från en lätt nedsättning till att vara helt döva.

Att ingå i en talspråkig undervisningsmiljö är oftast en stor utmaning för elever med hörselnedsättning. Många anpassningar som elever med hörselnedsättning behöver mår oftast hela klassen bra av. Det handlar bland annat om att skapa en bra ljudmiljö, skapa rätt gruppstorlekar och skapa en visuell miljö som stöd till det talade språket.

När jag gick på lärarhögskolan fick jag chansen att läsa lärarprogrammet med inriktning mot dövhet och hörselnedsättning. Programmet är särskilt i sitt slag genom att utbildningen skedde på uppdrag av regeringen, som förutspådde att det skulle saknas lärare med specialkompetens inom döv och hörsel. Under min utbildning fick jag chansen att träffa erfarna, kompetenta och inspirerande lärare som Carin Roos och Emelie Cramer Wolrath. Emelie har exempelvis länge varit intresserad av små barns språkutveckling och gav nyligen ut en forskningssammanställning om teckenspråk, talat och skrivet språk. Den visade precis som tidigare forskning gör att de minsta barnen har nytta av teckenspråk i sin språkutveckling, vare sig de är hörande eller döva. För våra elever med hörselnedsättning ger tvåspråkighet i svenska och teckenspråk eleverna möjlighet att välja språk som är bäst utifrån den situation man är, i skola, på fritid, i utbildning eller i arbetsliv.

I Alviksskolans hörselklasser pratar vi om att Lyfta händerna. Vi har ett teckenspråkslyft för samtlig personal i samarbete med Södertörns folkhögskola för att utveckla våra kunskaper om och i teckenspråk. I våra elevenkäter som tidigare genomförts har eleverna själva visat att de önskar ett visuellt stöd genom tecken.

Våga lyft händerna

Så upp med händerna och våga använda tecken! Det finns ett lätt tillgängligt lexikon på Stockholms universitets hemsida.

/Emma

The big five och hjärtefrågorna

Nu är förberedelserna i full gång inför skolstart på onsdag! Redan i våras gjorde vi en övergripande lokal pedagogisk planering (LPP) utifrån Lgr11 för detta läsår. Det är skönt att vara förberedd för läsåret men en viktig utgångspunkt i vår planering av undervisningen utöver nationella styrdokument är elevernas förförståelse och erfarenheter. Vi kan med andra ord inte planera allt innan eleverna är på plats. De första veckorna på höstterminen kommer vi att introducera våra elever i Martin Widmarks författarskap genom att samtala, läsa, lyssna och titta på hans verk. När eleverna har en förförståelse kommer vi sedan låta eleverna vara delaktiga i planeringen genom planeringsråd, tankekartor och öppna frågor i loggböckerna. Det är alltid så spännande att se vilka spår eleverna halkar in på och vad det är i böckerna som fångar deras intresse!

Begreppet ”The Big five” har verkligen tagit sitt grepp om skolan. Det är Göran Svanelid som har lyft fram fem viktiga förmågor i Lgr 11. I vår undervisning har vi valt att koppla de fem förmågorna till ett varsitt djur. Djuren finns synliga i klassrummet och varje djur representerar en färg. Jag minns när jag insisterade på att vi skulle lyfta in förmågorna för våra nuvarande elever när de gick i förskoleklass. Mickis var först skeptisk och rädd för att de olika förmågorna skulle bli för abstrakta för eleverna, att det skulle gå rakt över huvudet på dem. Men efter att vi hade arbetat aktivt för att synliggöra och konkretisera målen för eleverna kunde vi ett halvår senare se att eleverna själva började pratade om förmågorna i klassrummet. Ett exempel på det är när det vid ett tillfälle var stökigt i klassrummet. Mickis stoppade då eleverna i deras arbete och visade bilden på elefanten på tavlan för att påminna om att elefanten står för den kommunikativa förmågan. Vid det tillfället lyckades vi inte bara bryta eleverna i deras samtalsmönster, utan eleverna var också snabba med att inflika att det vid tillfället inte bara handlade om elefanten och den kommunikativa förmågan utan att det också var en hjärtefråga.

För det är ju detta med våra hjärtefrågor. De har vi i klassen för att vi kände att det inte räckte med de fem förmågor som Svanelid lyfter fram. Med våra hjärtefrågor lyfter vi fram frågor från värdegrunden och klassens samtalsstrategier. För oss är hjärtefrågorna minst lika viktiga för att eleverna ska tillägna sig kunskap i skolan och vi ser ofta att de fungerar som en stödstruktur för våra elever.

Matris över klassens samtalsstrategier.big5

/Hälsningar Emma

Tack för oss!

Eftersom både Frida & jag slutar på Alviksskolan har vi frågat våra fantastiska kollegor Emma Ederyd & Mikaela ( Mickis) Dahlén om de vill ta över Verktyg för livet-bloggen. Emma & Mickis kommer att dela med sig av sitt kollegiala lärande, som är väldigt inspirerande.IMG_0218 De undervisar i hörselklass & är väl förankrade i profilmålen för eleverna i hörselklass- Verktyg för livet. Emma som är Aretemeriterad deltar även i den forskningscirkel mellan Alviksskolan och hörselhabiliteringen som vi skrivit om i tidigare inlägg. Mickis & Emma undervisar i de lägre åldrarna och arbetar utifrån ”Hela barnet hela dagen”, Alviksskolans fritids-skolasamverkan som Emma skrivit en utvecklingsartikel om.

Det har varit fantastiskt roligt att blogga här på Pedagog Stockholm. Heja alla duktiga pedagoger!

Trevlig Sommar!

önskar Hanna & FridaIMG_0182

Varför slutar en förstelärare som är Aretemeriterad och älskar att undervisa?

17 juni 1996-10 augusti 2015

Datum, månader & årtal som inte betyder något för de flesta. Men för mig är de oerhört betydelsefulla. De beskriver mitt yrkesverksamma liv. 19 år. Det är mina år som lärare i hörselklasserna på Alviksskolan. En arbetsplats som har varit komplex men fantastiskt utvecklande.

I alla människors liv oavsett om man är lärare eller ej så finns det vissa milstolpar. Här kommer  några som varit extra betydelsefulla för mig:

1997-1998 läste jag enstaka kurser i hörselpedagogik och lärde mig teckenspråk. Via mina studier började jag förstå vad viktigt det är att lärare som undervisar i hörselklass har kompetens i vad det innebär att undervisa elever med hörselnedsättning.

2002 fick jag förmånen via skolan att delta i Dialogprojektet. Jag har skrivit om Ann-Christine Wennergren i tidigare inlägg. Denna fantastiska kvinna som får oss pedagoger att växa genom att vi beprövar våra erfarenheter, dokumenterar dem och kopplar ihop teori och praktik på ett oerhört inspirerande sätt. Hon var långt före sin tid kring det vi idag kallar för formativ undervisning/BFL.

2008 dök en ny möjlighet upp: processledarutbildningen. Jag och 2 kollegor på skolan gick denna uppdragsutbildning som Karlstads Universitet höll i. Jag lärde mig massor om organisation och ledarskap av självaste Ulf Blossing. Jag vet att jag tänkte att jag inte riktigt förstod när jag skulle få användning av mina processledarkunskaper eftersom jag aldrig har haft en strävan att bli biträdande rektor.

2009/2010 var vi, som ingick i samma arbetslag på lågstadiet, med och skapade grunden för det som vi på Alviksskolan kallade ”Hela barnet, hela dagen”. Gunilla Vigert som lade grunden för vår fritids-skolasamverkan hade några år tidigare blivit ny rektor för hörselklasserna och hon lyfte Alviksskolans hörselklasser mot oanade höjder. Teckenspråkets betydelse för våra elever i hörselklass hamnade i fokus och ur Teckenspråkslyftet växte Alviksskolans profilmål för hörselklasserna: Verktyg för livet fram.

Sommaren 2013 fick jag min tjänst som förstelärare med inriktning: Språkutveckling till stöd för kunskapsutvecklingen inom samtliga ämnen. Jag minns att jag först inte vågade söka tjänsten men att jag tog mod till mig och skrev ansökan natten innan ansökan skulle vara inne. Jag minns också min stora lycka när jag fick tjänsten- jag skulle få vara med och bedriva skolutveckling på skolan utifrån det just jag var bra på.

Hösten 2013 gav skolan mig möjligheten att delta i Aretes meriteringsprogram. Jag tyckte det var oerhört spännande att delta i detta program och numera sitter jag själv i examinatorsgruppen för Aretes meriteringsprogram. Vilket känns oerhört ärofyllt och utvecklande.

Det var verkligen med skräckblandad förtjusning som jag gick in i förstelärarrollen. Jag skulle vara projektledare för det som vi på Alviksskolan kom att kalla Språklyftet. Här såg jag framför mig att jag skulle få användning av den blandning av kompetenser jag utvecklat under mina år på Alviksskolan. Jag såg hur de redskap för det kollegiala lärande som vi använder oss av på Alviksskolan skulle få fortsätta att användas av alla pedagoger i det systematiska kvalitetsarbetet. Jag kände en grundtrygghet i att jag är en särskilt yrkesskicklig lärare vilket jag visat genom Arets meriteringsprogram. Jag hade en fast övertygelse om att den RÄTTA METODEN inte finns utan att det istället handlar om pedagogisk differentiering:

MEN det blir inte alltid som man tänker sig. Något började något skava i mig. Vi var några i projektgruppen som var fundersamma över att vi i projektgruppen skulle bestämma att det var just metoden Reading to learn skulle läras ut. Var den efterfrågad av kollegiet? Jag köpte ändå idéen att det var bestämt i ”toppen” istället för efterfrågat av kollegorna. Som projektledare var jag tydlig med att vi tillsammans på skolan kritiskt skulle granska metoden.

Det fortsatte att skava i mig-  jag kände att jag inte riktiga lirade ihop med tankarna från ledningshåll att det fanns EN rätt metod: R2L. Att kritiskt granska de metoder man använder sig av som lärare är för mig så självklart och jag  pratade ofta om det utifrån min projektledarroll i Språklyftet, både internt men även då jag föreläste på Lärarnas forskningskonferens i höstas.

I julas förstod jag att Språklyftet för undervisande personal på Aviksskolan skulle fortsätta bedrivas utan mig som projektledare. Det fanns ingen annan utväg. Jag fortsatte att ansvara för Språklyftet för fritidspersonalen.

Efter 19 år på samma skola är det dags för mig att ta mig an nya utmaningar. Att jag slutar som lärare och att undervisa är en sorg för mig och orsakerna till varför är såklart många- en är att det är något som hänt med läraryrket de senaste 10 åren. Vi lever i en dokumentationshets som gör att tiden för att planera sin undervisning bara krymper och krymper. Här måste någon sätta stopp. Annars tror jag att fler duktiga & kompetenta lärare försvinner från skolans värld.

Förstelärarrollen är svår och fantastiskt spännande. I mitt fall har det svåraste varit att jag velat att vi som skola ska kritiskt granska den metod vi just nu kompetensutvecklar oss i vilket inte varit så populärt hos de i ledningsfunktion som är ”experterna” på metoden.

Vid uppstartsdagarna på Alviksskolan i höstas så skojade jag när jag pratade inför all personal att jag kände mig som Jerry Maguire. Jag hade under sommarlovet skrivit en rapport om Språklyftets första år och skickat den till ledningsgruppen. Syftet med rapporten var att dokumentera det systematiska kvalitetsarbetet som pågått och tankar framåt utifrån min projektledarroll.

Kanske är det så att det inte ryms en förstelärare som är projektledare bland alla biträdande rektorer och en rektor på en så stor skola som vår. Jag vet inte.

Jag hade aldrig kunnat drömma om att den scen som utspelar sig i Jerry Maguire skulle komma att bli sann för mig.

Systematiskt kvalitetsarbete ska vara Enkelt, Roligt & Intressant!

IMG_2349

Poster

Sitter och analyserar mina skuggningsprotokoll från forskningscirkeln. Har även påbörjat min poster. Jag är väldigt förtjust i rotmetaforen för lärande och ska försöka göra en poster utifrån den. Jag upplever detta som ett roligt och enkelt sätt att dokumentera det systematiska kvalitetsarbete vi bedrivit i forskningscirkeln. Postern kommer säkerligen att revideras flera gånger innan det är dags för presentation 30 september. De posters som presenteras kommer därefter att pryda Alviksskolans och Hörselhabiliteringens väggar- dvs de beprövade erfarenheterna ska andra kunna ta del av.

AnalysarbeteIMG_2350

Det är så spännande att söka mönster i skuggningsprotokollen och göra kopplingar till aktuell forskningslitteratur som kan bekräfta eller utmana de mönster jag ser i min analys. Att skapa förutsättningar för analysfasen i det systematiska kvalitetsarbetet är något jag tycker att skolans verksamhet behöver bli bättre på. Vi har alltsom oftast en tendens att skynda på analysfasen, fylla i utvärderingar och blanketter. Men att skapa förutsättningar för att på djupet analysera & söka mönster i den egna praktiken- det är något jag tror att skolans verksamhet behöver utveckla former för. Det vill säga ge förutsättningar för pedagoger att bepröva sina erfarenheter: planera, agera, dokumentera & reflektera.

Samverkan mellan Alviksskolan och Hörselhabiliteringen

Bild05

Analysarbete

Nu har vi haft vår näst sista träff i forskningscirkeln som är ett samverkansprojekt inom ramen för Alviksskolans Språklyft mellan Alviksskolan och Hörselhabiliteringen i syfte att öka måluppfyllens för våra elever med hörselnedsättning. Det är något helt unikt vi gör i forskningscirkeln. Att deltagare från två skilda verksamheter skuggar varandra. Vi är 10 deltagare i forskningscirkeln: logoped, talpedagoger, specialpedagoger, fritidspedagog, lärare och kurator.

En verksamhet som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

Vilket spännande analysarbete vi är mitt inne i! Jag njuter av varje sekund. Vi analyserar vår kvalitativa data utifrån vänsterspalten i skuggningsprotokollen. Vi sorterar, reducerar, klassificerar, jämför, söker mönster och söker förklaringar till mönster- dvs vi tränar oss i de vetenskapliga förmågorna.

I tidigare inlägg har jag skrivit om vårt arbete inom forskningscirkeln och vikten av att det systematiska kvalitetsarbetet ska vara ”enkelt, roligt och intressant”.

Jag har blivit väldigt förtjust i hur man kan använda posters då man dokumenterar de beprövade erfarenheterna. Det är vår vetenskaplige ledare Ann-Christine Wennergren som introducerat tankarna kring posters.

Vid seminariet i slutet av september kommer vi deltagare att presentera våra analyser muntligt med hjälp av posters. Dessa posters ska därefter ramas in och pryda väggarna i våra olika verksamheter.

Lärmiljöer

Picture 2303
Vad härligt det är att lyssna till Ann Marie Körlings tankar kring vikten av hur vi pedagoger tänker när vi utformar en lärmiljö för våra elever.

Jag har skrivit om lustfyllt lärande i en inspirerande lärmiljö i ett tidigare inlägg & detta ämne ligger mig varmt om hjärtat.

Elevernas lärandemiljö

Det är spännande att reflektera över själva ordet klassrum. Vems är rummet? Jag håller med Ann-Marie om att det är bra att själv, som pedagog sätta sig i klassrummet & fundera: Hur upplevs denna lärandemiljö? Vilka olika aktiviteter kan utföras här?Vilka möjligheter & begränsningar finns det kring exempelvis möjlighet att göra olika grupperingar (samling, parvis arbete & gruppaktiviteter)?

När jag började som lärare 1996 hade jag ett ”eget klassrum” där bara jag och mina elever huserade. För mig har det alltid varit  viktigt att klassrummet ska upplevas som lustfyllt, att eleverna ska vilja vara i rummet & trivas där.

Jag minns hur vi, eleverna och jag byggde små miljöer tillsammans utifrån teatrar/ skolbio vi hade upplevt tillsammans. Rummet förändrades med det pågående temat vi arbetade med. Jag minns hur vi utformade en myshörna tillsammans där vi både hade högläsning och ”egen läsning”. Ann- Marie beyser vikten av att en lärandemiljö ska kunna fylla flera funktioner: parvis arbete, gruppsamtal, individuellt arbete & samlingsplats för en helklass.

Dialogprojektet- att förändra och förbättra lärmiljöer för elever i hörselklass

När jag började arbeta som lärare i hörselklass funderade jag inte så mycket över att elevernas bänkar var placerade i en så kallad U-form framför tavlan. Det var så det såg ut i de flesta klassrum för elever med hörselnedsättning. År 2002 fick jag möjligheten att delta i Dialogprojektet. Genom Dialogprojektet hamnade hörseltekniken och möbleringen i ”hörselklassrummet”  i fokus.

Exempel på frågor vi undersökte i Dialogprojektet var:

  • Vad händer med dialogen när elever placeras runt ett ovalt bord istället för att sitta placerade i en sk U-form?
  • Hur påverkar val av hörselteknik dialogen i klassrummet?

Fritids/skolasamverkan

Läsåret 2003/2004 inleddes ett arbete på Alviksskolan (F-3) kring fritids/skolasamverkan som vi kom att kalla Hela barnet, hela dagen. Fokus för denna samverkan var och är att eleverna ska känna att de har en sammanhållen dag där fritids- och skoldagen hänger ihop. I det arbetslag jag arbetade i var vi 6 pedagoger som arbetade: en resurspedagog, en barnskötare, en teckenspråkig pedagog, en fritidspedagog och två lärare. Vi tog emot en förskoleklass med 18 elever.

Vi lade stor vikt vid att utifrån didaktikens grundfrågor: HUR? VAD? FÖR VEM? vi ville utforma lärandemiljön i de 3 rum vi hade till vårt förfogande. Vilka spännande samtal vi hade utifrån våra olika professioner. Bilderna i detta inlägg är hämtade från de lärandemiljöer vi byggde upp.

Picture 2210Vi bestämde oss för att bygga miljöer som skulle passa för både skolaktiviteter och fritidsaktiviteter. Vi arbetade tematiskt och förändrade miljöerna utifrån temat. Det var även viktigt för oss att borden som eleverna arbetade vid skulle gå att förändra för olika aktiviteter.

IMG_0981

När Frida & jag började samarbeta lade vi mycket tid på att samtala med varandra kring hur vi vill utforma lärandemiljön för våra elever & även oss själva. Vi har tre rum till vårt förfogande: två lite större och ett mindre. I det största rummet har vi en stor samlingsmatta där vi samlar hela klassen för genomgångar. Det finns säkert en och annan kollega som har funderat över om inte våra femmor är för gamla för att sitta ” i en samling”. Men det är de inte, jag tror snarare att det handlar om oss vuxna och vilka föreställningar vi har kring hur en lärandemiljö ska se ut på mellanstadiet.

IMG_0986Picture 2094

HEJA ANN-MARIE & tack för att du lyfter detta intressanta och ibland underskattade ämne!

/Hanna