Visar alla blogginlägg med kategorin:
Språkutveckling

Skriv för livet

Att få elever att skriva för livet så att pennorna glöder kräver ett engagemang och elevnära frågor. De behöver känna sig motiverade och vara ägare över sitt eget skrivande. ”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära” (Lgr 11, Svenska).

Inför varje läsår väljer vi en författare som vi kommer att fördjupa oss i. I förskoleklass arbetade vi med Stina Wirsen, i första klass Astrid Lindgren och i andra klass har vi arbetat med Martin Widmark.

Vår förhoppning är att författarna ska bjuda in till ett litterärt kulturarv. Med litteraturen som utgångspunkt utvecklar eleverna sitt språk och vidgar sina horisonter och värderingar. Samtidigt utvecklas deras förmåga att lyssna och diskutera.

Mitt varmaste tips till er från detta läsår är Martin Widmarks lärarhandledning till Diamantmysteriet. Det har varit fantastiskt roligt att arbeta med att skriva detektivberättelser tillsammans med barnen och de har själva längtat till nästa lektion för att få fortsätta.

Diamantmysteriet

Arbetet har pågått under hela läsåret och i sina deckarböcker har eleverna skapat och planerat städer, detektiver och brott som ska begås. De har analyserat och bearbetat sina texter genom respons och har under hela processen haft en modell för sitt skrivande.

Deras böcker har sammanlagt fem kapitel. I kapitel ett ska elevernas deckare presenteras, kontoret och deckarutrustningen. Syftet med kapitlet är att presentera detektiverna så att läsaren ska få lära känna dem utan att avslöja för mycket annat. Eleverna blev uppmanade att berätta så livfullt som möjligt och jag kunde med glädje se att alla skrev med inlevelse och miljöbeskrivningar.

”Det är en härlig dag på Guldgatan. Solen skiner och det är sommarlov. Det är ett barn och en papegoja som driver en deckarfirma ihop…”

”Det är försommar. Doften luktar gott. Klockan är sju på kvällen. Det är två barn som heter Josef och Dudlik. Dom är detektiver…”

”Det är vår i Stockholm, blommorna blommar i Sockholm. Solen lyser i den lilla staden. Klockan är tolv på dagen. Det är mycket människor i den lilla staden. Det lyser i ett av fönstren. Det är Anna och Viktorias detektivbyrå.”

FullSizeRender (8)

Detta sätt att arbeta där samlärande och respons samt en tydlig stödstruktur har berikat elevernas språk. Deras författarskap har öppnat nya dörrar genom att vi delat våra läsupplevelser med andra vilket fört in oss i nya tankebanor. Så om du har tid för denna guldgruva till handledning nästa läsår, så kör! Handledningen är egentligen tänkt för mellanstadiet men med viss modifiering går den att genomföra för alla åldrar.

Deckarberättelse

Det är på uppgiften det hänger!

Precis så sa Inger Eriksson, professor på Stockholms universitet. Under eftermiddagen har jag tagit del av Manillaskolans undervisningsutvecklande forsknings- och utvecklingsarbete. Manillaskolan är en av fem specialskolor i Sverige som erbjuder undervisning på två språk: svenskt teckenspråk och svenska. Under ett läsår har skolan ingått i ett omfattande lärardrivet forsknings- och utvecklingsarbete under ledning av Inger Eriksson. Lärarna har arbetat med att förstå kunskapsuppdraget som står skrivet i läroplanen och fokuserat på hur kunskapsexpanderande uppgifter kan utformas samt hur matematikundervisningen systematiskt kan utvecklas. En av mina hjärtefrågor är just systematiskt kvalitetsarbete! Jag blev så glad när jag hörde lärarna på Manillaskolan berätta om ett fyrfält. I fyrfältet anges perspektiven grupp och individnivå. På ena sidan talar de om en trappstegsmetafor. Där finns två alternativ för att utveckla elevers kunnande: 1. En gemensam lärobok där samtliga elever förväntas arbeta med samma områden och i samma takt. 2. En läroboksbaserad undervisning där eleverna får böcker utifrån individuell anpassning. I trappstegsmetaforen är det läraren eller läroboken som sitter inne med svaret och eleven ska hitta rätt väg dit. På den andra sidan pratade de om en landskapsmetafor, dvs. matematiklandet. I landskapsmetaforen har läraren bytt roll. Läraren handleder sina elever och byter till en lyssnande roll och intar en ställning där läraren inte alltid är den som sitter inne med facit. Aktiviteten ökar i klassrummet och i dialog utvecklar eleverna sina förmågor. Jag menar inte att det är fel med läroböcker, men jag önskar att fler lärare vågade släppa taget från läroboken och lite på sin egen profession och förmåga att handleda sina elever. Inger Eriksson talade om att läroböcker ofta söker motivation hos eleverna genom att koppla uppgifter som kan anknytas till deras egna erfarenheter. Det är inte ovanligt att uppgifter i läroböcker handlar om blommor, bilar eller andra vardagliga ting i elevernas vardag. Men att vi klär matematik i vardagsliknande uppgifter är inte det som leder till utveckling av förmågor. Om vi vill ha en Learning Activity där eleverna blir aktivt engagerade i en kollektiv problemlösande verksamhet, (planera, lösa och värdera), behöver vi lärare skapa kunskapsexpanderande uppgifter som leder till kunskapsutvecklande klassrumsdiskussioner. Uppgifterna ska vara genuina och eleverna måste ges möjlighet att ta det nya kunnandet i bruk. Uppgiften behöver organiseras så att eleverna upplever ett problem att lösa problemet. En lärande verksamhet uppstår inte av sig själv! Ett ämnesdidaktiskt perspektiv i planering av undervisning går ut på att ta reda på vilket redskap eller vilka tekniker som gör att varje elev kan delta i de gemensamma aktiviteterna. Lärande är inte att eleverna checkar av sina uppgifter i böckerna. Skolan behöver utmana sina föreställningar om lärande. Om de förväntade kunskaperna ändras måste även undervisningen ändras. Som ett led i detta behöver vi lärare vara kunskapsproducenter istället för konsumenter. Här tror jag att vi i Sverige har mycket att lära oss av den finska skolan.

När du planerar för matematikundervisning… Ställ dig själv frågan:

Finns det en uppgift i uppgiften?

Några tankar från mig så här en onsdag kväll,

Emma

Gemensam högläsning

I årets tävling ”En bok i världsklass” fick vi två lättlästa, men också viktiga böcker om högläsning. Ann-Marie Körling påminner i sin bok Den meningsfulla högläsningen om vikten av högläsning för att utveckla barn och elever läsförmåga, ordförråd och kreativitet. Personligen är jag väldigt inspirerad av Aidens Chambers konkreta tips på hur man kan använda högläsningens många möjligheter i boken Böcker inom oss. Körlings bok tycker jag berättar mycket om skolans ansvar att utveckla läsförmågan hos våra elever och att den stärker vilken betydelse högläsning faktiskt har, både för yngre och äldre eleverna. Man blir aldrig för gammal för högläsning!

I vår klass har vi en högläsningsstund varje dag. Jag har upplevt att högläsning ibland blir något man gör ”om det hinns med” eller att läraren har det i slutet av dagen när eleverna är som tröttast. Själv tycker jag att det är viktigt att lägga den på samma tid varje dag och att det inte alls behöver vara i slutet av skoldagen. Det kräver mycket energi, särskilt av våra barn med hörselnedsättning, att lyssna och bearbeta det som sägs. Efter förmiddagsrasten bjuder jag in till högläsning för mina elever, fruktstund och boksamtal. Jag tycker att det är ett bra sätt att få eleverna att varva ner efter en stunds lek-aktivitet.

Förutom att jag som lärare högläser, har vi i klassen gemensam läsning.  Det är en ny termin och vi har precis börjat att läsa en ny bok. Innan vi började läsa Campingmysteriet av Martin Widmark fick alla elever skriva i sina läsloggböcker vad deras spågummor tror att boken kommer att handla om. Det är alltid lika spännande att höra barnens olika tankar och reflektioner.

När vi läser tränar vi på att följa med i texten med fingret samtidigt som vi lyssnar, och det är otroligt viktigt att vi stöttar varandra på vägen till att bli bättre läsare. Till varje kapitel skriver jag en fråga till eleverna utifrån läsfixarna, som de svarar på i sina böcker. Idag var vi reportrar och tränade på målet att kunna svara på frågor där svaren finns i texten. Elevernas uppgift var att skriva tre frågor till texten som vi läst i sina böcker. Eftersom det alltid är roligare att skriva till en mottagare blev höjdpunkten när en kompis svarade på frågorna som eleven skrivit.

/Emma

En bok i världsklass

Campingmysteriet

Tips på lustfylld läsning

Idag har vi arbetat med en helt gratis interaktiv bok om Guldlock och de tre björnarna. Den finns som att ladda hem gratis i App store.

Vi började arbetet med boken genom att gemensamt följa med i raderna på storskärm, samtidigt som vi lyssnade på sagan. Under tiden redde vi ut ord och uttryck som vi fastnade vid eller tyckte var svåra. Vi har en spalt på tavlan där vi skriver upp ord vi vill komma ihåg. Vi hade även intressanta samtal kring sensmoralen i sagan, vad ville sagan lära barnen? Sagan är skriven med ett språk som bjuder in till samtal.

Sedan var det dags för barnen att själva läsa och spela in sina röster. De fick läsa en sida var och hjälpte varandra när de tyckte det var svårt. Genom att vi lyssnade på deras inspelningar direkt fick eleverna både bekräftelse och respons i direkt anslutning till aktiviteten.

Det är mitt varmaste tips till er idag!

Internationella barnboksveckan

Idag inledde vi barnboksveckan med Kura gryning på Stjärngården, som är vår f-3 verksamhet för våra elever med hörselnedsättning på Alviksskolan. Vi brukar uppmärksamma veckan med olika läsaktiviteter varje dag. Vi samlar även pärlor vid högläsning, gemensam läsning och tyst läsning. Just idag hade vi strömavbrott och ingen takbelysning. Passande när vi ändå skulle mysa med böcker och levande ljus!

Hur uppmärksammar ni böcker den här veckan? Så här ser vår planering ut…

Internationella barnboksveckan

Barnboksveckan 2015 på Stjärngården, 9-15 november 2015

”Det är för att det är så vanligt att vårt kök är fullt av Lena och farfar, fast ingen av dem bor där. De bara ploppar in. Lena är hos oss så ofta att hon nästan är granne till sig själv”. -Våffelhjärtat

Måndag: Invigning av internationella barnboksveckan. Vi tänder ljus i klasserna och har samtidigt som övriga skolor i Norden högläsning ur norske författaren Maria Parrs bok Våffelhjärtat. Läskompendium delas ut till undervisande lärare. Som föregående år samlar vi pärlor för varje sida vi läser under veckan och ser hur många pärlor vi samlar ihop tillsammans! Enligt Ingvar Lundberg krävs ca 5000 timmars träning för att bli en god läsare. Om du läser 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan, tar det lite längre än ett år att bli en god läsare.

Tisdag: 17 skäl till barnboken! Titta gemensamt i klassen på bilderna med 17 skäl till barnboken. Skapa en gemensam poster i klassen med era egna skäl till barnböcker. Ert bidrag sätter vi upp i Bokhörnan för allas åskådan. Sjutton skäl för barnboken finns att ladda ner både på paddan och på datorn, och möjlighet till utskrift finns.

Besök http://www.barnboksakademin.com.

Onsdag: Varje klass får besök av Jan-Åke som högläser för eleverna på teckenspråk. Jan-Åke lockar fram detektiven i barnen genom att befästa ord och uttryck på teckenspråk. Jan-Åke lämnar ett uppdrag till klassen att precis som detektiven gör, lösa gåtor.

Torsdag: Uppdrag reportern. Läs valfri text gemensamt. Ställ under och efter läsningen frågor till texten som ni samtalar om tillsammans.

  • Frågor på raden som kan besvaras med information som står direkt uttalad i texten.
  • Frågor mellan raderna som kräver att ni söker svar på olika ställen i texten och drar en slutsats.
  • Frågor bortom raderna kopplat till egna erfarenheter.

Se reportens uppdrag till klassen! Han behöver er hjälp! (bilaga)

 

Fredag: Högläsning i Bokhörnan klassvis. Vi läser en bok från övriga världen och har en skapande aktivitet.

Tillgänglighet oh språkutvecklande arbetssätt

I våra klasser går elever som har hörselnedsättning. Men de som går i våra hörselklasser är bara en mycket liten del av alla barn med hörselnedsättning i Sverige. De allra flesta elever med nedsatt hörsel på antingen ett eller båda öronen går integrerade i vanlig klass, det kan vara elever som har allt från en lätt nedsättning till att vara helt döva.

Att ingå i en talspråkig undervisningsmiljö är oftast en stor utmaning för elever med hörselnedsättning. Många anpassningar som elever med hörselnedsättning behöver mår oftast hela klassen bra av. Det handlar bland annat om att skapa en bra ljudmiljö, skapa rätt gruppstorlekar och skapa en visuell miljö som stöd till det talade språket.

När jag gick på lärarhögskolan fick jag chansen att läsa lärarprogrammet med inriktning mot dövhet och hörselnedsättning. Programmet är särskilt i sitt slag genom att utbildningen skedde på uppdrag av regeringen, som förutspådde att det skulle saknas lärare med specialkompetens inom döv och hörsel. Under min utbildning fick jag chansen att träffa erfarna, kompetenta och inspirerande lärare som Carin Roos och Emelie Cramer Wolrath. Emelie har exempelvis länge varit intresserad av små barns språkutveckling och gav nyligen ut en forskningssammanställning om teckenspråk, talat och skrivet språk. Den visade precis som tidigare forskning gör att de minsta barnen har nytta av teckenspråk i sin språkutveckling, vare sig de är hörande eller döva. För våra elever med hörselnedsättning ger tvåspråkighet i svenska och teckenspråk eleverna möjlighet att välja språk som är bäst utifrån den situation man är, i skola, på fritid, i utbildning eller i arbetsliv.

I Alviksskolans hörselklasser pratar vi om att Lyfta händerna. Vi har ett teckenspråkslyft för samtlig personal i samarbete med Södertörns folkhögskola för att utveckla våra kunskaper om och i teckenspråk. I våra elevenkäter som tidigare genomförts har eleverna själva visat att de önskar ett visuellt stöd genom tecken.

Våga lyft händerna

Så upp med händerna och våga använda tecken! Det finns ett lätt tillgängligt lexikon på Stockholms universitets hemsida.

/Emma

Stolta elever och stolta lärare

Vi har tidigare berättat om hur vi förbereder våra elever inför utvecklingssamtalen genom målkonkretisering och individuella tankekartor. Just nu är vi i startgroparna för att inleda läsårets första utvecklingssamtal tillsammans med eleverna. De fick i uppdrag att skriva egna brev hem i form av en inbjudan. Det var med stor noggrannhet, glädje och engagemang som eleverna tog emot sin uppgift. Vi samtalade om ett brevs struktur och vilken information som är viktig att få med i brevet. Barnen blev så engagerade i breven att det tog mer än dubbelt så lång tid att bli klara än vad jag från början hade räknat med. Det skulle färgläggas, göras egna kuvert, skrivas prydligt, med mera… med mera…

Inbjudan till utvecklingssamtal

Inför utvecklingssamtalet kartlägger vi alla våra elever genom Ingvar Lundbergs läsutvecklingsschema och även Skolverkets Språket lyfter. I år medverkar jag även i en pilotstudie som sker i samverkan med Linköpings universitet där vi tillsammans arbetar fram ett formativt bedömningsunderlag. Det har medfört att även dessa tester blir ett komplement till vår kartläggning. Vi är väldigt tydliga mot eleverna att vi kartlägger för att både de själva och vi ska se vad de är bra på och vad det är vi behöver träna på. Det blir samtidigt en tydlig bild av deras utveckling eftersom vi ser progressionen i det material som vi samlar i deras portfolios. Ett exempel på det är att barnen i förskoleklass fick filma sig själva när de högläste en bok. Ett år senare när det närmade sig sommarlovet i första klass fick eleverna återigen filma när de läste, i samma bok. Att arbeta formativt på det här sättet där progressionen blir så tydlig är så otroligt givande för både oss pedagoger och för eleverna!

I år kommer vi förutom vår kartläggning av läsutvecklingen även se på elevernas skrivutveckling genom att komplettera Språket lyfter med Ingvar Lundbergs God Skrivutveckling. Vad vi däremot saknar är ett tydligt underlag i matematik som är enkelt att överblicka.  Vi använder oss av diagnosmaterialet Diamant, men saknar en överskådlig matris att visa för barnen och föräldrarna. Vi har flera gånger pratat om att vi är sugna på att göra en egen bedömningsmatris, men tar tacksamt emot tips från er!

Kartläggning

Eftersom våra elever fortfarande är små stannar  kontakten utanför skoltid med vårdnadshavarna. Ni kan då tänka er hur rörd jag blev när en av våra elever ringde mig sent i fredags eftermiddag. Han ringde bara för att meddela att han hade glömt berätta att tiden för hans utvecklingssamtal inte hade passat föräldrarna. För mig visade det på hur viktigt hans brev var för honom, och hur stolt han faktiskt känner sig över hans eget samtal och lärande. Och det i sin tur gör förstås mig till en stolt lärare!

/Emma

Att ta in världen i klassrummet

Vi har startat upp ett arbete om att leva i världen och de sju världsdelarna. Eleverna ska kunna göra enkla undersökningar av omvärlden och kunna använda karta, jordglob och väderstreck.

När vi planerade upp arbetsområdet var det enkelt att sortera ut vad som skulle bli målet och syftet med undervisningen, men det var inte lika självklart hur vi skulle lägga upp det. Vi tycker att undervisningen i geografi ofta är ganska ”platt” och ville hitta nya representationsformer för eleverna.

Vid första lektionstillfället startade vi med att titta på olika kartor av världen. Vi tittade på en jordglob, en stor världskarta, en kartbok och en humoristisk kartbok för barn.

Kartor

Efter det fortsatte vi genom att färglägga blindkartor. Varje världsdel har tilldelats en färg för att de olika kontinenterna och deras lägen ska synliggöras. För att nöta in  kontinenternas namn och ordbilder lekte vi en lek som eleverna uppskattade mycket. Leken är enkel genom att vi skriver upp alla kontinenter på tavlan och låter eleverna läsa upp namnen en efter en, samtidigt som vi sedan tar bort en kontinent i taget. Idén har vi fått från Pauline Gibbons bok Stärk språket, stärk lärandet. Leken gör att eleverna på ett lekfullt sätt får repetera samtidigt som de får minnesträning. Vi kunde med glädje se att alla elever snabbt befäste kontinenternas namn. En fördel med att ha tecken som stöd till det talade språket är att barnen får ytterligare en input att ta till sig information eftersom kontinternas namn representeras på ytterligare ett sätt.

so3

I No har vi parallellt i vårt tema om vatten tittat på hur stor del av jordens yta som täcks av vatten. För att synliggöra för eleverna att det är så mycket som 75 % arbetade vi konkret med att färglägga flirtkulor. Det blev ett väldigt tydligt sätt att visa hur mycket yta land och vatten  tar upp på jorden. Vi tycker om att arbeta med barnens fingerkänsla och tycker att det abstrakta blir så mycket tydligare när eleverna får arbeta praktiskt.

Vattenplaneten

Likaså utgår vi från genrepedagogikens tänk om att gå från helheten till delarna. När eleverna introducerats i världskartan började vi att sortera flaggor till de olika världsdelarna. Vi kommer hädanefter att arbeta med de olika kontinenterna en efter en och har valt att inleda med Europa.

Europa startade med att eleverna tillsammans fick i uppdrag att med hjälp av stora bokstäver på golvet fick lista ut vilken världsdel som vi skulle ”besöka”. När de kommit fram till att det var Europa dök kontinentlådan fram. I lådan fanns bilder på mat, djur och flaggor som finns i Europa. Tillsammans samtalade vi om bilderna och satte fast på vår kontinentbox. Ja, du hörde rätt. Vi vet att jorden är rund! Men för att synliggöra de olika världsdelarna för barnen har vi gjort en låda där kontinenterna har sin egen sida, återigen går vi från det abstrakta till det konkreta.

Kontinentbox

Eftersom vi startade i Europa tyckte vi att passade att låta barnen reflektera över sin egen plats på Jorden. Vi började därför med en världsbok. Den kommer att bli som en pop-up bok där eleverna kommer att göra boken som cirklar i olika storlekar. Varje cirkel har olika teman; Mitt hem, Mitt stad, Mitt land, Min Kontinent och Min planet. Genom att vi börjar resan från deras egna hem hoppas och tror vi att eleverna ska se den röda tråden mellan de olika delarna i boken.

Min världsbok

Ibland känns det som idéerna aldrig tar slut och tiden är alldeles för kort. Ni kanske har sett att det finns pilar som visar avstånd och riktningar mot olika städer i världen? Självklart vill vi använda oss av den idén. Tillsammans med barnen kommer vi att titta på kartan och kompassen på de platser som vi jobbar med och analysera var de finns i relation till att vi befinner oss. Vi kan tipsa om serien ”Det här är mitt land” där barn berättar om hur det är att vara barn i deras länder. I vårt arbete med Europa berättade en pojke hur det är att vara 11 år och bo i Paris. Utifrån filmen gjorde vi en gemensam tankekarta, ritade Eiffeltornet och har nu vi med kompassens hjälp också markerat riktningen mot Paris.

Eiffeltornet

Hoppas att vi har kunnat inspirera er!

/Emma

Tack för oss!

Eftersom både Frida & jag slutar på Alviksskolan har vi frågat våra fantastiska kollegor Emma Ederyd & Mikaela ( Mickis) Dahlén om de vill ta över Verktyg för livet-bloggen. Emma & Mickis kommer att dela med sig av sitt kollegiala lärande, som är väldigt inspirerande.IMG_0218 De undervisar i hörselklass & är väl förankrade i profilmålen för eleverna i hörselklass- Verktyg för livet. Emma som är Aretemeriterad deltar även i den forskningscirkel mellan Alviksskolan och hörselhabiliteringen som vi skrivit om i tidigare inlägg. Mickis & Emma undervisar i de lägre åldrarna och arbetar utifrån ”Hela barnet hela dagen”, Alviksskolans fritids-skolasamverkan som Emma skrivit en utvecklingsartikel om.

Det har varit fantastiskt roligt att blogga här på Pedagog Stockholm. Heja alla duktiga pedagoger!

Trevlig Sommar!

önskar Hanna & FridaIMG_0182

Varför slutar en förstelärare som är Aretemeriterad och älskar att undervisa?

17 juni 1996-10 augusti 2015

Datum, månader & årtal som inte betyder något för de flesta. Men för mig är de oerhört betydelsefulla. De beskriver mitt yrkesverksamma liv. 19 år. Det är mina år som lärare i hörselklasserna på Alviksskolan. En arbetsplats som har varit komplex men fantastiskt utvecklande.

I alla människors liv oavsett om man är lärare eller ej så finns det vissa milstolpar. Här kommer  några som varit extra betydelsefulla för mig:

1997-1998 läste jag enstaka kurser i hörselpedagogik och lärde mig teckenspråk. Via mina studier började jag förstå vad viktigt det är att lärare som undervisar i hörselklass har kompetens i vad det innebär att undervisa elever med hörselnedsättning.

2002 fick jag förmånen via skolan att delta i Dialogprojektet. Jag har skrivit om Ann-Christine Wennergren i tidigare inlägg. Denna fantastiska kvinna som får oss pedagoger att växa genom att vi beprövar våra erfarenheter, dokumenterar dem och kopplar ihop teori och praktik på ett oerhört inspirerande sätt. Hon var långt före sin tid kring det vi idag kallar för formativ undervisning/BFL.

2008 dök en ny möjlighet upp: processledarutbildningen. Jag och 2 kollegor på skolan gick denna uppdragsutbildning som Karlstads Universitet höll i. Jag lärde mig massor om organisation och ledarskap av självaste Ulf Blossing. Jag vet att jag tänkte att jag inte riktigt förstod när jag skulle få användning av mina processledarkunskaper eftersom jag aldrig har haft en strävan att bli biträdande rektor.

2009/2010 var vi, som ingick i samma arbetslag på lågstadiet, med och skapade grunden för det som vi på Alviksskolan kallade ”Hela barnet, hela dagen”. Gunilla Vigert som lade grunden för vår fritids-skolasamverkan hade några år tidigare blivit ny rektor för hörselklasserna och hon lyfte Alviksskolans hörselklasser mot oanade höjder. Teckenspråkets betydelse för våra elever i hörselklass hamnade i fokus och ur Teckenspråkslyftet växte Alviksskolans profilmål för hörselklasserna: Verktyg för livet fram.

Sommaren 2013 fick jag min tjänst som förstelärare med inriktning: Språkutveckling till stöd för kunskapsutvecklingen inom samtliga ämnen. Jag minns att jag först inte vågade söka tjänsten men att jag tog mod till mig och skrev ansökan natten innan ansökan skulle vara inne. Jag minns också min stora lycka när jag fick tjänsten- jag skulle få vara med och bedriva skolutveckling på skolan utifrån det just jag var bra på.

Hösten 2013 gav skolan mig möjligheten att delta i Aretes meriteringsprogram. Jag tyckte det var oerhört spännande att delta i detta program och numera sitter jag själv i examinatorsgruppen för Aretes meriteringsprogram. Vilket känns oerhört ärofyllt och utvecklande.

Det var verkligen med skräckblandad förtjusning som jag gick in i förstelärarrollen. Jag skulle vara projektledare för det som vi på Alviksskolan kom att kalla Språklyftet. Här såg jag framför mig att jag skulle få användning av den blandning av kompetenser jag utvecklat under mina år på Alviksskolan. Jag såg hur de redskap för det kollegiala lärande som vi använder oss av på Alviksskolan skulle få fortsätta att användas av alla pedagoger i det systematiska kvalitetsarbetet. Jag kände en grundtrygghet i att jag är en särskilt yrkesskicklig lärare vilket jag visat genom Arets meriteringsprogram. Jag hade en fast övertygelse om att den RÄTTA METODEN inte finns utan att det istället handlar om pedagogisk differentiering:

MEN det blir inte alltid som man tänker sig. Något började något skava i mig. Vi var några i projektgruppen som var fundersamma över att vi i projektgruppen skulle bestämma att det var just metoden Reading to learn skulle läras ut. Var den efterfrågad av kollegiet? Jag köpte ändå idéen att det var bestämt i ”toppen” istället för efterfrågat av kollegorna. Som projektledare var jag tydlig med att vi tillsammans på skolan kritiskt skulle granska metoden.

Det fortsatte att skava i mig-  jag kände att jag inte riktiga lirade ihop med tankarna från ledningshåll att det fanns EN rätt metod: R2L. Att kritiskt granska de metoder man använder sig av som lärare är för mig så självklart och jag  pratade ofta om det utifrån min projektledarroll i Språklyftet, både internt men även då jag föreläste på Lärarnas forskningskonferens i höstas.

I julas förstod jag att Språklyftet för undervisande personal på Aviksskolan skulle fortsätta bedrivas utan mig som projektledare. Det fanns ingen annan utväg. Jag fortsatte att ansvara för Språklyftet för fritidspersonalen.

Efter 19 år på samma skola är det dags för mig att ta mig an nya utmaningar. Att jag slutar som lärare och att undervisa är en sorg för mig och orsakerna till varför är såklart många- en är att det är något som hänt med läraryrket de senaste 10 åren. Vi lever i en dokumentationshets som gör att tiden för att planera sin undervisning bara krymper och krymper. Här måste någon sätta stopp. Annars tror jag att fler duktiga & kompetenta lärare försvinner från skolans värld.

Förstelärarrollen är svår och fantastiskt spännande. I mitt fall har det svåraste varit att jag velat att vi som skola ska kritiskt granska den metod vi just nu kompetensutvecklar oss i vilket inte varit så populärt hos de i ledningsfunktion som är ”experterna” på metoden.

Vid uppstartsdagarna på Alviksskolan i höstas så skojade jag när jag pratade inför all personal att jag kände mig som Jerry Maguire. Jag hade under sommarlovet skrivit en rapport om Språklyftets första år och skickat den till ledningsgruppen. Syftet med rapporten var att dokumentera det systematiska kvalitetsarbetet som pågått och tankar framåt utifrån min projektledarroll.

Kanske är det så att det inte ryms en förstelärare som är projektledare bland alla biträdande rektorer och en rektor på en så stor skola som vår. Jag vet inte.

Jag hade aldrig kunnat drömma om att den scen som utspelar sig i Jerry Maguire skulle komma att bli sann för mig.