Visar alla blogginlägg med nyckelordet:

Dialogisk lärandemiljö

The big five och hjärtefrågorna

Nu är förberedelserna i full gång inför skolstart på onsdag! Redan i våras gjorde vi en övergripande lokal pedagogisk planering (LPP) utifrån Lgr11 för detta läsår. Det är skönt att vara förberedd för läsåret men en viktig utgångspunkt i vår planering av undervisningen utöver nationella styrdokument är elevernas förförståelse och erfarenheter. Vi kan med andra ord inte planera allt innan eleverna är på plats. De första veckorna på höstterminen kommer vi att introducera våra elever i Martin Widmarks författarskap genom att samtala, läsa, lyssna och titta på hans verk. När eleverna har en förförståelse kommer vi sedan låta eleverna vara delaktiga i planeringen genom planeringsråd, tankekartor och öppna frågor i loggböckerna. Det är alltid så spännande att se vilka spår eleverna halkar in på och vad det är i böckerna som fångar deras intresse!

Begreppet ”The Big five” har verkligen tagit sitt grepp om skolan. Det är Göran Svanelid som har lyft fram fem viktiga förmågor i Lgr 11. I vår undervisning har vi valt att koppla de fem förmågorna till ett varsitt djur. Djuren finns synliga i klassrummet och varje djur representerar en färg. Jag minns när jag insisterade på att vi skulle lyfta in förmågorna för våra nuvarande elever när de gick i förskoleklass. Mickis var först skeptisk och rädd för att de olika förmågorna skulle bli för abstrakta för eleverna, att det skulle gå rakt över huvudet på dem. Men efter att vi hade arbetat aktivt för att synliggöra och konkretisera målen för eleverna kunde vi ett halvår senare se att eleverna själva började pratade om förmågorna i klassrummet. Ett exempel på det är när det vid ett tillfälle var stökigt i klassrummet. Mickis stoppade då eleverna i deras arbete och visade bilden på elefanten på tavlan för att påminna om att elefanten står för den kommunikativa förmågan. Vid det tillfället lyckades vi inte bara bryta eleverna i deras samtalsmönster, utan eleverna var också snabba med att inflika att det vid tillfället inte bara handlade om elefanten och den kommunikativa förmågan utan att det också var en hjärtefråga.

För det är ju detta med våra hjärtefrågor. De har vi i klassen för att vi kände att det inte räckte med de fem förmågor som Svanelid lyfter fram. Med våra hjärtefrågor lyfter vi fram frågor från värdegrunden och klassens samtalsstrategier. För oss är hjärtefrågorna minst lika viktiga för att eleverna ska tillägna sig kunskap i skolan och vi ser ofta att de fungerar som en stödstruktur för våra elever.

/Hälsningar Emma

Vilken skatt att vinna böcker!

Denna regniga måndagsmorgon förvandlades till en alldeles strålande morgon när eleverna tillsammans fick packa upp den bokskatt som kom med internposten som en del av tredjepriset i tävlingen En bok i världsklass. TUSEN TACK!

Som jag längtat…

Mina kollegor har skojat med mig om att det var på tiden att jag är med och vinner pris i tävlingen. Ja, trägen vinner eller hur? Vad är det då som gör att juryn utser en klass till ett visst pris?

Den som ändå visste svaret på den frågan:)

Så här gjorde vi…

Vi ämnesintegrerade bild och svenska i vårt tema som vi såklart kallade Envishet och mod. Vi läste ganska många olika böcker från olika delar av världen men den bokuppsättning vi lånade från Cirkulationsbiblioteket var Kikis expressbud. Vi drog paralleller mellan Pippi och Kiki. Vi blev tagna av beskrivningen i bokens inledning där Kikis hus och trädgård beskrivs precis som Astrid gör med Pippis hus och trädgård i den allra första boken om Pippi Långstrump.

” I utkanten av den lilla, lilla staden låg en gammal förfallen trädgård. I trädgården låg ett gammalt hus, och i huset bodde Pippi Långstrump.”
Ur: Ur-Pippi, Astrid Lindgren

Alla elever illustrerar bidraget

När det var dags att illustrera bidraget bestämde vi oss för att vi ville rita av Kikis trädgård och hus. Utifrån den beskrivning som görs i boken växte bilden fram.

Därefter bestämde vi gemensamt genom röstning vilket bidrag vi ville skicka in.

Alla elever kände sig delaktiga i bidraget som skickades in och därefter uppstod den så roliga men nervösa väntan!
De som känner mig vet att jag sagt till alla mina klasser som deltagit under alla år i tävlingen:

- Detta år vinner vi, det känner jag på mig!

Tänk om man fick vara elev i vår klass:)

 Idag har eleverna tränat sin förmåga att urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer. I vårt deckartema har vi låtit oss inspireras av en förträfflig liten lärarhandledning som Martin Widmark skrivit och nu är det dags för eleverna att fundera över vilket berättarperspektiv de vill ha i sina deckarhistorier.

Att hitta inspiration ur en lärarhandledning och utifrån den hitta på egna idéer har lärare gjort i alla tider men vi måste ändå belysa hur KUL det är att låta sig inspireras & vidareutveckla idéer.

Målet med lektionen idag var att eleverna skulle bestämma vilket berättarperspektiv de vill ha i sina deckarhistorier. Vi övade detta genom att eleverna parvis valde tre skönlitterära böcker för att undersöka vilket berättarperspektiv författaren valt. De reflekterade utifrån frågorna:

• Är boken skriven i förstaperson eller tredje person?
• Vilket tempus används i texten: presens eller preteritum?

Eleverna valde själva några meningar för att kunna visa exempel på hur de resonerat både kring berättarperspektiv & tempus vid återsamlingen.

Vilka spännande samtal det blev i de olika paren!

Som avslutning på lektionen samlades vi för att återge för varandra vad vi kommit fram till. Varje par redovisade vad de kommit fram till och vi konstaterade gemensamt att det är klokt att välja ett berättarperspektiv men att tempus kan få variera.

Vilket lustfyllt lärande det blev!

Ibland kan faktiskt tanken slå Frida & mig att vi skulle vilja vara elever i vår egen klass:)

Alviksskolans vårskrik!

Idag är jag full av energi & det beror till viss del på det fina vårvädret men till största del av det jag & de andra förstelärarna på Alviksskolan gjorde igår.
Vi hade en gemensam träff med vår rektor Anna. Anna har kan man lugnt säga kommit in som en frisk fläkt på Alviksskolan. Det händer grejer- hela tiden! Det lyfts på stenar stora som små, nyfikenhet & bestämdhet blandas. Allt i ljuset av att våra elever ska nå en högre måluppfyllelse.

Det var en härlig energi på träffen igår. Jag har känt mig lite ensam i min förstelärarroll men det gör jag inte efter denna träff. Syftet med förstelärarträffarna som vi ska fortsätta ha är att vi inom förstelärargruppen ska bedriva ett kollegialt lärande och stötta varandra i de olika uppdrag vi har.

Träffen igår handlade mest om att lära känna varandra eftersom vi är en så pass stor skola men vi pratade även om vad vi har för förväntningar utifrån en fyrfältare. Förväntningar är bra att tydliggöra eftersom det blir en drivkraft, både för en själv men även för en grupp.

Vi pratade om vad försteläraruppdraget innebär just på Alviksskolan och vilka redskap vi har för verksamhetsutveckling och det systematiska kvalitetsarbetet. Kan låta trist i vissa öron men jag älskar att får grotta och fundera tillsammans med andra.

Nu ska ni få höra nå´nting som jag vill tala om…

Att få jobba tillsammans med någon man så fullkomligt litar på som kollega, blir utmanad av & samtidigt har så fantastiskt kul med är en ynnest. Och väldigt sällsynt. Ibland funderar jag över vad det är som gör att det så fullkomligt klickar. Ibland kan det klicka med en kollega på en kompisnivå. Ibland klickar man kollegialt men skulle aldrig kunna tänka tanken att umgås privat. Jag har nog för det mesta klickat kollegialt med kollegor MEN aldrig tidigare upplevt detta som jag upplever tillsammans med min fantastiska kollega Frida och jag menar det. Kanske är det mixen av oss att jag jobbat länge och Frida inte har så lång erfarenhet som gör att det flyter på så bra. Kanske inte. Vi samplanerar all vår undervisning men jag upplever ändå ett pedagogiska friutrymme att lektionen kan få ta en annan vändning än vad vi hade planerat för.

Vi är inte alltid överens men vi gillar att samtala med varandra och vi gillar att lyssna. MEN framförallt gillar vi varandras humor- det kanske är det som gör det?