Reflektioner i projektets slutskede

Två veckor har nu förflutit sedan hemkomsten från Krakow och vi börjar få lite perspektiv på resan och projektet som har kommit till slutfasen.

Vår resa började som en mardröm, två av våra elever visade sig vara bokade på ett annat plan ett halvt dygn senare. Efter mycket om och men lyckades vi få med alla på samma plan. Väl i Polen fungerade alla arrangemang och eleverna skötte sig strålande både på utflykterna och under den lilla fritid som blev över. På det fullspäckade programmet stod bland annat två stadsvandringar i Krakow, besök i saltgruvan i Wieliczka och framförallt, Auschwitz. Besöket på det forna koncentrationslägret lämnade ingen av oss oberörd. Några av oss var där för andra och tredje gången, vilket vi kunde konstatera gjorde upplevelsen bara ännu starkare. Vår guide på platsen gjorde besöket levande med sina berättelser om livet på lägret.

Något vi dock borde ha tänkt på var att vi hade med oss en grupp elever vars engelska inte är så stark.

 På hemvägen hoppades vi att allt skulle vara frid och fröjd, men det visade sig att vi skulle råka ut för samma missöde med flygbiljetterna. Ingen av eleverna fick något boardingcard, detta troligtvis på grund av den moderna tekniken med elektroniska biljetter. Återigen fick vi medföljande lärare göra en insats tillsammans med flygplatspersonalen för att lösa problemet och efter ett antal spännande timmar kunde vi sätta våra fötter på svensk mark igen.

Vi har läst elevernas projektbloggar med stort intresse och det glädjer oss att se hur mycket eleverna faktiskt har tagit till sig av projektets innebörd. Vi har också haft många informella samtal med eleverna efter resan där vi bland annat har ställt frågan ”Har ni vidgat era vyer?”. Eleverna har svarat t.ex. ”Ja, nu har jag lättare att acceptera homosexuella, förut tyckte jag inte att de skulle få finnas” och ”Jag har lärt mig att inte uttrycka mina åsikter hur som helst eftersom de kan såra andra människor”. Vissa elever har uttryckt självrannsakan, ”Är jag för mänskliga rättigheter när jag inte tycker att homosexuella ska få adoptera?”. Andra reflektioner har varit mer konkreta: ”Nu tror jag att Förintelsen har hänt på riktigt, det trodde jag inte innan”.

Dessa citat är bara en bråkdel av allt det vi har hört. Det vi har framför oss är att göra en ordentligare utvärdering av projektet som helhet och redovisa vårt projekt inför kollegiet och ledningsgruppen på vårt gymnasium.

Besök av Polska statens turistbyrå

Den här veckan hade vi besök av en representant från Polska statens turistbyrå inför vår studieresa till Kraków.

Marta Wozniak berättade för oss om Polen som turistland i allmänhet och vi fick reda på att Polen har många olika resmål att besöka. Allt mellan sol- och baddestinationer till skidorter.

Våra elever blev positivt överraskade av Martas presentation eftersom de hade en annan föreställning om vad Polen har att erbjuda. Flera elever skrev i sina bloggar om att de trodde att landet skulle vara grått och tråkigt.

Eleverna fick också möjlighet att fråga om Kraków och om praktiska spörsmål, såsom valutaräkning, priser och enklare glosor.

Workshop med prästen Harald Persson

I onsdags hade vi en workshop med konfirmationsprästen Harald Persson från Fryshuskyrkan. Under en givande eftermiddag fick vi lära oss av våra elever, med hjälp av Harald, vilka egenskaper en förebild eller en person vi ser upp till besitter.

Vi konstaterade att våra elever inte väljer förebilder efter materialistiska tillgångar, utan snarare personliga goda egenskaper. Fortfarande kan vi se den vita tavlan fullskriven med alla uppkomna uppslag från eleverna på vad vi förstod vara egenskaper vi själva eftersträvar. Vi insåg att ingen någonsin ensam kommer att besitta alla dessa egenskaper till fullo, men att vi tillsammans kompletterar varandra och har det som målsättning. Metoden som Harald använde sig av utgick från oss själva och fick oss att fundera över vad en god förebild är och vad den förebilden har gjort för och med oss.

Harald är en otroligt inspirerande person som väckte våra och våra elevers intresse. Hans energi och goda vilja smittade av sig på oss alla. Harald är en mycket speciell person som använde sin prästroll för att öka vår tolerans mot andras olikheter. Det är oss själva vi måste förändra för att stå ut med andra. Hur vi ”ser ut” påverkar hur vi uppfattas. ”Ser ut” i den bemärkelsen hur vi ser på vår omgivning och hur vi bemöter våra medmänniskor.

För att kunna ge andra människor en andra chans måste vi först och främst förlåta oss själva och ge oss själva en andra chans.

Säkert lägger läsaren märke till att workshopen berörde oss och att det är svårt att uttrycka i skrift alla de känslor som väcktes till liv.

Harald med några av våra elever

Harald med några av våra elever

Besök av RFSL

Idag hade vi besök av två personer från RFSL. Vi fick en genomgång av innebörden av förkortningen HBT och alla är vi  nu mycket mer införstådda med vad det betyder.

Det heteronormativa tankesättet som råder illustrerades också med exempel på två personer av olika kön och hur eleverna tänkte sig att de skulle bemötas i olika skeden från livets begynnelse till vuxenlivet.

Intressanta diskussioner och samtal uppkom, som skulle kunna pågå än om inte tiden hade tagit slut. Det märktes att eleverna har många tankar och funderingar kring dessa frågor.

Dagen har direkt koppling till vårt besök på Forum för levande historia, hur HBT personer har behandlats och behandlas än i vårt samhälle.

Till slut fick vi tips om Egalia, fritidshäng för HBT:isar!

Nationalism och historiebruk

Hela arbetslaget deltog idag i ett seminarium anordnat av Internationella Programkontoret (Den Globala Skolan), Sida och Forum för levande historia. Rubriken för seminariet varNationalism och historiebruk och handlade bland annat  om ett upplevelsebaserat läromedel kring hur nationalism kan leda till intolerans. Med utgångspunkt i händelserna i forna Jugoslavien där nationalismen ledde till en etnisk rensing fick vi ta del av både personliga berättelser från kriget i Bosnien och reflektioner från Balkan.

Meliha Leljic berättade inlevelsefullt och detaljerat om sin flykt tillsammans med sin man och dotter från Bosnien. Det var en väldigt stark berättelse som fick oss att tänka över hur bräcklig vår trygghet kan vara. Våra liv kan ta en vändning från lugn och framtidstro till en tillvaro på flykt utan vetskap om vad morgondagen har med sig.

Sören Sommelius, journalist och författare, berättade om sina resor till Balkan och efterforskningar i händelserna där vid Jugoslaviens sönderfall. Han tipsade oss också om en bok som han själv har skrivit, ”Flickan som kom till Auschwitz”, som vi kan använda oss av under delar av vårt projekt.

Under eftermiddagen provade vi också ett spel utvecklat av GRUL, där vi fick iklä oss olika roller och agera därefter. Tyvärr var inte spelet direkt kopplat till dagens tema, då det mer handlade om EU, men vi fick åter en känsla av hur bra upplevelsebaserat lärande kan vara.

Till slut tog vi del av en kommande utställning/läromedel, ”Förbjuden kärlek”, från Forum för levande historia som ska ta upp temat kärlek över barriärer. Det fick oss att tänka på vårt kommande teaterbesök, ”Romeo och Julia”, vilket har en självklar koppling till vårt tema.

Allt som allt var det en händelserik och lärorik dag och vi tackar arrangörerna!

Föreläsning av Tobias Rawet

Idag hade vi besök av Tobias Rawet, förintelseöverlevare. Han berättade inlevelsefullt om sina upplevelser av händelserna kring förintelsen. Men inte bara det, han berättade även om hans liv efteråt, när han med sin familj kommit till Sverige.

Tobias betonade vikten av kunskap och utbildning för att inte antidemokratiska krafter ska få makt över oss.

Vi kan med säkerhet säga att inte en enda av åhörarna förblev oberörd.

Tobias Rawet

Tack Tobias för att du delade med dig av din historia!

Projektet är igång!

Förra våren genomförde vi ett pilotprojekt med ett liknande tema som vårt nuvarande projekt har. Som en avslutning gjorde vi en studieresa till Krakow och Auschwitz.

Nu har vi utvecklat temat och kommer även i år att besöka Polen med våra treor. Vi har en diger planering som innefattar exempelvis föreläsningar, studiebesök och workshops. Vi ansökte om ett stipendium ur ”Olof Palmes minnesfond” och fick det beviljat, med vars hjälp projektet till stora delar finansieras.

Förra tisdagen var vi på ”Forum för levande historia” och besökte utställningen ”(O)mänskligt” med våra elever. Det var en givande eftermiddag som väckte många tankar hos eleverna vilket de beskrev i sina egna bloggar. Till exempel ”vad är normalt?” ”har alla människor rätt att skaffa barn?” och liknande frågor gällande människors lika värde.

Med besöket har projektet smugit igång och nu börjar projektets innebörd även klarna även för eleverna. Till en början hade de svårt att koppla ihop de olika delarna av projektet när vi introducerade det för dem. Men nu kan de se sambanden mellan en föreläsning om HBT-frågor och Förintelsen.

Den här veckan har vi äran att ha besök av Tobias Rawet, som på torsdagsförmiddagen har en föreläsning för alla våra elever på Handelsprogrammet. Tobias är ett av de mycket få judiska barn som överlevt vistelse i koncentrationsläger.

Här i bloggen kommer vi lärare att skriva våra reflektioner och iakttagelser under projektets gång.