Visar alla blogginlägg från: februari 2017

Vi måste stå för vår bedömning!

Första gången jag stod inför att bedöma elever efter en uppgift var jag väldigt nervös och osäker. Visst Per Friberg Bromstensskolanhade vi berört detta på lärarutbildningen men nu skulle jag gå från tanke till handling.

Jag läste kursplaner, pratade med kollegor, tittade på varje enskild elevs arbete om och om igen. Vanan från att själv gå i skolan var ju att mina lärare tog mitt prov eller uppsats och jämförde med redan angivna betygsgränser och det var väldigt mycket upp till läraren och lärarens relation till mig som elev som avgjorde mitt betyg. Med den nya läroplanens intåg blev det mycket tydligare vilka färdigheter och kunskaper hos eleven jag skulle bedöma. Jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för vilka av dessa kriterier jag kunde påvisa hos varje elev och utfallet blev hur bra som helst. Jag lärde mig förklara vad ett E faktiskt var och hur vi i texter och prov kunde identifiera de olika betygsstegen.

Samarbeta med kollegor

När vi började med podden och jag fick veta ämnet fick jag lite smått panik. Nu skulle ämnet inte bara diskuteras med min skolledare och mina egna kollegor utan med erfarna pedagoger och skolledare från andra skolor som jag aldrig tidigare träffat. Dessutom i en miljö som för mig inte var hundraprocentigt bekväm och trygg. Ganska snabbt visade det sig att mina farhågor inte stämde. Tvärtom hade vi en väldigt likartad syn på bedömning och på att våga vända och vrida på uppgifter när vi var osäkra. Att våga ta kollegor till hjälp och be om deras uppfattning och bedömning av samma uppgift. Vi måste som lärare våga lita på vår förmåga och vår profession, men också ha tilltro och mandat från våra skolledare som litar på och backar upp vår bedömning.

Så vari ligger då den stora utmaningen i att sätta betyg och bedöma elever? Enkelt förklarat är att en lärare som är tydlig och som kan förklara bedömningen pedagogiskt för sina elever sällan hamnar i diskussioner. Visst kan den enskilda eleven bli besviken och oroa sig, men betygen är ett stöd för att komma framåt. Min erfarenhet säger mig att det inte är eleverna som inte accepterar ett visst betyg utan att den oron, stressen och pressen ofta kommer från föräldrar som har en förutfattad mening om att ett visst betyg är bra och att ett annat är lågt eller direkt dåligt.

Betyg är myndighetsutövning

I skolan är vi under ständig observation från politiker, media och föräldrar. Vi har också en tendens att vara väldigt självkritiska och ifrågasätta oss själva på grund av denna påtryckning utifrån och detta bidrar också till en oönskad diskussion och ibland olustkänslor inför utvecklingssamtal eller föräldrakontakt.

Betyg är inget som är uppfunnet för att sätta dit någon. Däremot är betygen väldigt viktiga för att kartlägga elevers utveckling och progression samtidigt som att det är ett konkurrensmedel för att i grundskolans senare år kunna öka valfriheten till fortsatta studier.

  • Ingen lärare får känna press varken från media eller föräldrar att ändra eller höja betyget hos en viss elev.
  • Vi måste kollektivt motverka betygsinflation. Diskutera med dina kollegor och be om deras åsikt och utlåtanden när du är osäker.
  • Vi måste stå för och vara stolta över vår bedömning, vi är utbildade att tyda läro- och kursplaner och vi är också de som ska sätta dessa betyg.
  • Som ny lärare kan du ta hjälp av olika bedömningsstöd från bland annat Skolverket och också luta dig tillbaka mot dessa vid eventuell diskussion eller besvikelse utifrån.
  • Skolpolitiker och Skolverket bör ta sitt ansvar för att prata väl om skolan och förklara skolsystemet för föräldrar och media samt stödja lärarkåren när skolan som institution blir utsatt för onyanserad kritik.
  • Det är du som lärare som är proffs på att sätta betyg och bedöma!

Per Friberg
Lärare, Bromstensskolan

Lyssna på på podden Det här med betyg.

Vi gör skillnad och det är aldrig långtråkigt!

Tesch_wylpodNär jag började arbeta som lärare var jag 20 år, och obehörig. Tyckte det var intressant men att eleverna var väldigt jobbiga, ibland väldigt jobbiga. Inte min cup of tea! Så kom sommarlovet och jösses vad jag saknade dem! Relationerna. Utmaningarna. Läraryrket var nog min grej, trots allt.

Åren gick och jag bestämde mig för att utbilda mig till lärare. Det tog 4,5 år. Jag som inte ens ville gå klart gymnasiet. Ja, livet tar sina vändningar. Är nog en person som behöver prova innan jag vet vad jag tycker. Idag är jag 40 år och jobbar fortfarande som lärare. Emellanåt tvivlar jag på yrkesvalet ganska mycket. Men så plötsligt sker en framgång för en elev, en relation utvecklas, en annan elev når ett mål eller att jag får jobba med ett utmanande nytt uppdrag och vips så skingrar sig de tunga mörka molnen och jag känner eufori och glädje, många gånger även stolthet.

Våga ta chansen att prova

Hela känsloregistret upplever jag därmed dagligen. Har satt en lapp vid mitt skrivbord ”Jag är inte i obalans, utan bara känslomässigt spontan”, för det är så jag känner mig på jobbet när jag blir glad, arg, rörd, stolt eller irriterad på en och samma timme. Tror att många skulle vilja jobba som lärare men kanske inte vågar för att det upplevs som för utmanande, för svårt, rörigt, otacksamt eller stressig.

Mitt tips: PROVA! Du kommer kanske som jag att tvivla, du kommer kanske ångra dig emellanåt men du kommer inte sluta för behållningen är så oerhört stor och väger upp. Vi utvecklas med eleverna, får nya perspektiv, vi växer som människor, möter nya kulturer och lägger grunder samt påverkar människors liv. Yrket känns meningsfullt och är betydelsefullt – vi gör skillnad. Och det är aldrig långtråkigt!

En lördagsförmiddag när du promenerar i dina kvarter så hör du ditt namn ropas och någon slänger sig om din hals. Denna någon är en elev du hade för 20 år sen. Eleven ser lycklig ut, med sin partner och sina små barn. Denna någon visar sig arbeta som lärare idag. Du är en förebild och inspirationskälla! Vilken underbar känsla! Det behövs fler lärare, väldigt många fler. Allt fler personer från näringslivet skolar om sig. Det är fantastiskt bra för vi behöver lärare stöpta i olika form, precis som eleverna är.

Alternativa vägar in i läraryrket

I vår podcast When You Are lärare, i avsnitt 2, pratar vi just om olika vägar in i läraryrket, egenskaper och utmaningar men även karriärsvägar inom läraryrket. Utbildningsförvaltningen drar sitt strå till stacken och det kan vi lärare och annan skolpersonal också göra genom att dela med oss av alla våra bra upplevelser och framgångssagor. För framgångarna är många. Så jag tänker att jag lägger mina tvivel åt sidan och provar vidare. Du med?

Stolt lärare och poddvärd,
Kristina Büki
Eriksdalsskolan

Lyssna på på podden Så blir du lärare.

When you are så viktig

Johan Tšrnroth”Tänk vilken ynnest att få ha det främsta yrket av dem alla.” Det var min första strof under mitt senaste tal en riktigt kall novembereftermiddag inom ramen för Lärarförbundet Stockholms initiativ ”Lokal samling för läraryrket”. Ett initiativ för att ge lärare och skolledare de allra bästa förutsättningar att göra skillnad för varje enskild elev.

Det främsta yrket av dem alla… ja, det kanske låter lite högtidligt, lite högtravande och kanske rentav förmätet i någons öron. Men jag menar det verkligen, för som lärare får jag uppleva så många stunder värda att högtidlighålla. Stunder jag för alltid bär med mig och som gör stor skillnad även för mig. Det finns ju inget yrke där jag har möjlighet att ge så mycket och samtidigt få så mycket tillbaka. Att vara förutsättningsgivare för andras utveckling bidrar i allra högsta grad till min egen. Att få möjlighet att göra stora avtryck i en ung människas liv och veta att det jag gör spelar roll… för att inte tala om vetskapen om att min kompetens och gärning i allra högsta grad är ett viktigt bidrag till formandet av ett bättre samhälle. Allt detta viktiga finns i mitt yrkesval. Det är en ynnest som är få förunnad. Som lärare är jag elevens viktigaste resurs. Resursen som kan liknas vid en språngbräda. En språngbräda mot möjliggörandet och en jämlik livschans oavsett bakgrund. Nej, jag kan inte tänka mig något mer meningsfullt. Jag valde att bli lärare – ett val jag är glad och stolt över. Ett val jag aldrig ångrar…

Jag måste peka på utvecklingsområden

Jag valde att engagera mig i Lärarförbundet för att jag ser vilken fantastisk kompetens och potential som finns i den profession som jag tillhör. Att bidra till utveckling av det som behövs för att min profession, mina kollegor, ska få större effekt är det som driver mig. Det innebär att jag med tydlighet behöver peka på utvecklingsområden, ibland även med skarpare ordalag och som också behöver offentliggöras. Detta gör många gånger ont. Inte för att det inte behövs. Nej, det gör ont för att jag genom detta kan bidra till en negativ bild av mitt fantastiska yrke och den skola jag verkar inom. Jag vet nämligen det som alla andra vet. Att det är en parallellprocess. Att det återstår en hel del för att läraryrket ska bli det framtids- och drömyrke som det behöver vara. Det behövs helt enkelt mer …både av ord med beskrivningar av min professions betydelse och konkret handling och beslut som visar detsamma.

Med eftertryck och mot bakgrund av min ovan beskrivna glädje och stolthet över mitt yrkesval vill jag säga följande; skolan är inte bara Sveriges största utan många gånger också Sveriges bästa arbetsplats. Skolan och lärare är också Sveriges viktigaste arbetsplats och profession varför den hela tiden måste vara i fokus, prioriteras och utvecklas.

Våra egna lärare medverkar

Nu, under våren 2017 lanserar Stockholm stads utbildningsförvaltning satsningen ”When you are lärare”. En serie kortare filmavsnitt med tillhörande poddsamtal förda av bland annat lärare, skolledare, forskare och fackliga representanter. Syftet är en välbehövlig nyansering av den negativa bild av läraryrket och skolan som media, och ibland faktiskt också jag bidrar till. Ytterligare en förhoppning är att satsningen ska leda till att attrahera lärare och att få fler att intressera sig för läraryrket.

Det är fantastiskt roligt att mycket i ”When you are lärare” bygger i hög grad på Stockholms lärares egen medverkan. Det innebär att Stockholms lärare och skolledare sträcker på sig och
visar stolthet över sitt yrke och profession och de så värdefulla insatser som de utför varje dag. I mina ögon kan väl inget vara så viktigt och riktigt att känna stolthet över.

Jag är glad över att ha haft förmånen att delta i förarbetet till ”When you are lärare”. Det är ett helt nytt grepp med ett synnerligen viktigt syfte. Jag och mina kollegor i Stockholms skolor behöver fler kollegor. Vi behöver dig som vill göra den skillnad som läraryrket möjliggör. Vi behöver dig som tillsammans med oss vill vara med och utveckla Stockholms skolor för ännu större effekt för varje enskild elev. Vi behöver dig som, precis som jag, också vill ha ynnesten att få ha det främsta yrket av dem alla.

Johan Törnroth
ordförande, Lärarförbundet Stockholm