”…och man har blivit ett lag som arbetar tillsammans”

till bloggen

Ni vet den där känslan när man står på tröskeln till en sal fylld med människor man aldrig har träffat förr, den där känslan som fanns den första sommardagen på kollo, i det nya fotbollslaget eller när man nysnuten med en blå skolväska började i skolan: Vilka är de där människorna? Hur tänker de? Vad tänker de om mig? Är de snälla? Elaka?

Sedan går det någon dag och det känns som om man alltid har känt de här trevliga människorna, de här kompisarna. Man sitter bredvid dem och tuggar i sig skollunchen och nickar åt någon elev som passerar, man frågar var man kan hitta den senaste enkäten och när den skulle vara ifylld, man hjälper någon att få loss ett papper som har fastnat i kopieringsapparaten, man frågar någon om numret till Volvo IT, någon man inte minns namnet på mejlar och undrar om det går bra låna en lektionstimme för ett studiebesök.

Man blir ett kollegium och snart visar sig också den där konstiga fysikläraren vara den mest hjälpsamma och flexibla kollega man kan tänka sig och de där trådarna binds samman av människor som var helt okända för bara några månader sedan. Man ingår i ett arbetslag och minst ett ämneslag och snart är man så nära att man kan tillåta sig att undra vad man gör för fel när ”den där klassen” inte fungerar som man har tänkt sig! Och man märker att den fungerar hos bildläraren och man kan inte förstå varför. Bildläraren berättar och ”visst, häng med” och man ser sina elever i ett annat sammanhang, under andra omständigheter och sedan är det spanskläraren som undrar om hon får hänga med på ens lektion och innan man hunnit tveka sitter man under en rast som råkar sammanfalla och diskuterar hur man skulle kunna samarbeta med en uppgift och man har blivit ett lag som arbetar tillsammans.

I min podd fick jag träffa en rektor och en lärare från andra skolor och vi fick tillfälle att prata om kollegialt lärande och om hur det kan se ut. Nu minns jag knappt hur samtalet löpte, mer än att jag tyckte att det var två kloka och trevliga kvinnor jag fick träffa. Kanske blev det så pass bra att också du får ut något att lyssna. Det hoppas jag i alla fall och lycka till med dina egna kolleger och ditt eget lärande i det eviga lärande som du befinner dig i om du är lärare.

Arne Rubensson, lärare på Midsommarkransens gymnasium.

Lyssna på podden ”Kollegialt lärande” som släpps 27 april på whenyouarelarare.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.